Allvarligt om INF-avtalet sägs upp.

ŽRNOVO: Något avgörande vare sig hit eller dit om villkoren för Brexit blev det inte på EU-toppmötet i veckan som gick, men de signaler som sändes ut tydde i alla fall på en stark vilja att komma till en överenskommelse.

Men tiden rinner på.

Man måste komma i mål senast under november för att klara parlamentsbehandlingar före det formella utträdet i slutet av mars nästa år.

I London demonstrerade åtskilliga hundra tusen personer mot EU-utträdet och krävde en ny folkomröstning i frågan. Men även om trycket för en sådan nu ökar är det svårt att se att en sådan skulle vara möjlig innan utträdet faktiskt sker.

Det skulle kräva att man skjuter på detta, och den processen har många komplikationer, i den mån den över huvud taget är möjlig.

Den saudiska krisen fortsätter.

Den ena förklaringen till mordet i Istanbul följer den andra i syfte framför allt att rädda kronprinsen MBS och relationen till Vita Huset.

Om detta kommer att lyckas återstår att se. Sannolikt kommer Trump att göra vad han kan i det syftet, men det finns nog gränser för vad hans politiska trovärdighet klarar av.

Viktigt blir om det kommer fram ny information. Skulle man finna kroppen, och alldeles säkert pågår intensiva ansträngningar för detta, skulle det ge svar på frågan hur mordet verkligen gick till.

Men allt tyder nog på att den bild som de olika turkiska informationerna gav var den rätta. Att Riyadh nu presenterar en ny version i dygnet har ju inte direkt bidragit till att höja deras trovärdighet.

Illavarslande uppgifterna om att Trumps säkerhetsrådgivare Bolton vid sitt kommande besök i Moskva kommer att säga att USA säger upp det s k INF-avtalet om förbud mot markbaserade medeldistansrobotar.

Det var det avtal som ingicks 1987 och som främst innebar en eliminering av det avancerade sovjetiska SS20-system som hotade Europa.

Men vägen dit hade inte varit enkel. Natos beslut att utplacera amerikanska kryssningsrobotar och andra robotar i Europa riktade mot Ryssland i avsikt att balansera och tvinga fram ett avtal ledde till jättelika protester i de berörda länderna.

Men politiken lyckades – och cirka 2.700 robotar kunde elimineras. Det var ett viktigt framsteg.

Själv har jag fruktat att Ryssland skulle säga upp avtalet, främst därför att man vill ha friheten att ta fram nya vapen för att kunna slå mot de nya system för försvar mot ballistiska robotar som USA installerar i Rumänien och Polen och som Moskva har mycket starka invändningar mot.

USA anklagar samtidigt Ryssland för att bryta mot avtalet genom att prova en markbaserad kryssningsrobotar med en räckvidd som gör att den omfattas av avtalet.

Det har också sagts att denna robot förlandslagets, men Ryssland förnekar, och det säger sig självt att vad som är tillgängligt offentligt i ärendet har sina begränsningar.

Klart är dock att Ryssland har möjlighet att snabbt skaffa sig markbaserade kryssningsrobotar med aktuell räckvidd om avtalet sägs upp.

Det kan röra sig om att i stor omfattning snabbt producera den kryssningsrobot som USA nu talar om men också om markbaserade versioner av de sjöbaserad kryssningsrobotar man demonstrerar mot Syrien.

Säkert har USA möjlighet att utveckla motsvarande system, men entusiasmen i Europa för att sätta upp nya kärnvapensystem riktade mot Ryssland torde, försiktigt uttryckt, vara mycket begränsad.

Om det är det som Trump vill står vi inför ytterligare hårda spänningar över Atlanten.

Så att nu säga upp avtalet på det sätt USA tydligen vill gagnar definitivt inte Europas och den västliga världens säkerhet.

Steget är sannolikt ett uttryck för den allmänna motvilja mot avtal om rustningskontroll som nu tydligen finns i Vita Huset. Och riktigt oroande är att denna förmodligen kommer att leds till ytterligare allvarliga steg.

I veckan som kommer blir det för min del besök i Warszawa för den årliga säkerhetskonferensen där och i anslutning till det olika andra samtal och möten.

Middag med min gamle kollega Radek Sikorski kommer att ge anledning till meningsutbyten om också aktuella frågor i Polen.

Och alldeles oavsett de spänningar och skilda meningar som finns i dag är den strategiska relationen mellan Sverige och Polen riktigt.