Samtal i Warszawa – och alldeles unikt i Stockholm.

WARSZAWA: Så står jag i begrepp att lämna den polska huvudstaden efter några intensiva och intressanta dygn här.

Polen är och förblir ett viktigt land i vår del av Europa.

Det blev en mycket trevlig middag med min gamle kollega Radek Sikorski, och det talas mycket här i dessa dagar om att det nu är tio år sedan det s k Eastern Partnership för EU som vi gemensamt tog initiativ till sattes upp.

Den politiska utvecklingen i landet saknar ju inte heller intresse.

Lokalvalen här förra helgen innebar att regerande PiS konsoliderade och stärkte sin ställning på landsbygden medan den liberala oppositionen stärkte sig i de större städerna, inte minst här i Warszawa.

De längre trenderna verkar dock nu snarare peka i den liberala oppositionens favör om man ser till dess olika möjligheter till koalitioner.

I fredags kom EU domstolens avgörande om åtgärder som regeringen här vill göra för att få kontroll över författningsdomstolen, och i allt väsentligt underkändes dessa åtgärder.

Det är viktigt i sak, men än viktigare är att notera att i alla fall hitintills förefaller det beslutet att respekteras, och det är i så fall en viktig utveckling.

Men huvudsyftet med mitt besök här var att delta på den stora årliga säkerhetskonferensen.

Och det var deltagande i paneler om utvecklingen på Balkan, om den digitala omvandlingen av våra samhällen och om utmaningar i Mellersta Östern.

Nu bär det vidare till London för en middag och sedan hem igen i morgon.

Av lätt insedda skäl har jag avstått från att i sak kommentera förslaget från den moderata valberedningen inför Europa-valet.

Men något måste i alla fall sägas.

Jag kontrollerade med min företrädare som moderat partiordförande Ulf Adelsohn, och vi konstaterade gemensamt att det aldrig förekommit att man helt och hållet sparkat ut en kandidat som nominerats av många förbund och föreningar från partiets listor.

Det har förvisso förekommit att kandidater av olika slag placerats ner. Eller upp.

Men att helt och totalt sparka ut en kandidat från listan – det är en åtgärd helt unik i den moderata partihistorien.

Vilka skäl man hade för detta unika agerande får de ansvariga redogöra för.

Jag kunde bara notera att det antyddes att ett skäl för att kasta ut kandidaten helt från listan var att det fanns en risk för att vederbörande blev vald även om vederbörande hade en lägre placering.

Också detta är ju, försiktigt uttryckt, lite originellt.

Normalt brukar man se det som en fördel om kandidater är så populära att de blir valda.

Jag vill inte utesluta att sista ordet inte är sagt i denna fråga.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: