Svårsläckta brändernas sommar

VID MEDELHAVET: Denna krisernas sommar har vi ju också att hantera den omfattande skogsbranden i norra Västmanland.

Bränder av denna storleksordningen tillhör inte vanligheterna i vårt land, men här nere i Medelhavsområdet tillhör de dessvärre inte ovanligheterna med Grekland, Italien, Frankrike och Spanien som ofta drabbade länder när somrarna är som hetast.

Det är med tillfresställelse jag noterar att EU:s mekanismer för stöd i krissituationer nu fungerar, och speciella flygplan för brandbekämpning kommer nu från såväl Italien som Frankrike för att hjälpa till. Också Grekland ger stöd genom tolkning av satellitbilder.

Och för detta är vi självfallet mycket tacksamma.

I Sverige har det aldrig varit aktuellt att införskaffa dessa speciella flygplan eftersom bränder av denna storlek ju tillhört de absoluta undantagen. Även om den begynnande valrörelsen nu får miljöpartiet att tala om detta bör det nog noteras att denna insikt inte fanns hos dem tidigare.

Med all sannolikhet är det bättre att bygga ut samarbetet mellan länderna när det gäller utnyttjande av exklusiva resurser som dessa. Och det är ju det som också sker inom EU.

Till det som diskuteras i media nu hör också olika informationer om kränkningar av svenskt luftrum under de senaste månaderna.

Något egentligt nytt finns knappast i detta. Så länge jag kan minnas har vi då och då haft olika typer av kränkningar, och så länge jag minns har vi alltid påtalat dem diplomatiskt.

Någon dramatisk ökning eller förändring handlar det heller knappast om.

Självfallet har vi anledning att vara uppmärksamma på om det finns något speciellt mönster i detta, men något sådant har jag svårt att se. Oftast rör det sig om misstag och ibland handlar det också om rena missförstånd när det gäller vad som kräver tillstånd och inte.

Det skall självfallet noteras att vi har en icke oväsentlig trafik med utländska militära flygplan genom vårt luftrum, men att detta då handlar om trafik eller verksamhet som har tillstånd.

De norska och finska flygvapnena övar ju till exempel regelbundet med det svenska flygvapnet i också svenskt luftrum i norra Sverige. Och vi gav ju nyligen tillstånd till Nato:s AWACS-flygplan att flyga genom Sverige när man från mellersta Norge är på väg till uppdrag över t ex Baltikum eller Polen.

Skulle det finnas verksamhet på ett eller annat sätt direkt riktad mot Sverige i någon kränkning – i luften, på eller under vattenytan – måste detta självfallet tas på betydande allvar.

I de kränkningar av vårt luftrum som vi noterat under den senaste tiden ser jag emellertid ingen sådan tendens.

Vi har dock numera en betydligt öppnare informationspolitik om detta än tidigare. Främst är det försvarsmakten som informerar om såväl vad de konstaterar som om sin egen verksamhet.

Och det gör man enligt min mening på ett bra sätt.

När en kränkning konstaterats går ärendet till oss i utrikesdepartementet och vi tar kontakt med representanter för landet ifråga. Oftast handlar det då om att klara upp vad som är ett misstag eller en missuppfattning, och därmed har vi i normalfallet heller knappast någon anledning att dramatisera saken.

När jag säger att det är svårt att se någon påtagligt förändrad trend finns det dock anledning att notera en ökad flygverksamhet över Östersjö-området.

Från rysk sida handlar det ju inte minst om transporter till eller från Kaliningrad. Den förbindelsen går ju ut från Finska Viken och ner längs Östersjön. Här har förekommit kränkningar främst av finskt luftrum i det smala utrymme som finns mellan finskt och estniskt luftrum.

Sedan invasionen, ockupationen och annektionen av Krim har ju Nato förstärkt sin närvaro främst vid flygbaser i Litauen och Estland som ett led i den luftpatrullering av de baltiska staternas luftrum som Nato genom roterande ansvar mellan nationerna utför.

Och icke sällan går dessa luftpatruller upp och observerar de olika ryska flygningarna till eller från Kaliningrad.

Spaningsflygningar förekommer också. Jag har nämnt Nato:s radarspaningsflygplan AWACS. Också signalspaningsflygplan från olika länder förekommer ju i området och är då och då föremål för uppmärksamhet från incidentberedskap från olika håll.

I ärlighetens namn bör tilläggas att också vi bedriver signalspaning också med flygplan i området.

Allt detta handlar dock – med de få undantag jag berört – om verksamhet i internationellt luftrum.

Nu är mina dagar dock inte främst bränder och kränkningar – utan främst de andra kriser som domimerar denna sommar.

Vi har kommit in i månaden augusti. Och för den har jag ofta blandade känslor.

Just nu handlar mycket om att det var den 4 augusti 1914 som det krig mot Serbien som Österrike-Ungern hade förklarat den 28 juli blev det europeiska storkrig som snabbt blev det första världskriget.

Men jag minns väl augusti 2008 när kriget plötsligt bröt ut mellan Georgien och Ryssland med flygattacker och ryska styrkor som trängde in i olika delar av landet. Krig hade legat i luften ända sedan våren, men det kom ändå överraskande.

Nu har vi ett pågående krig i de östligaste delarna av Ukraina, och hur detta kommer att utvecklas under de kommande dagarna och veckorna vet vi inte.

Uppgifter i interbnationell press talar om att Ryssland nu dragit samman 17 bataljonsstridsgrupper nära gränsen till Ukraina, och nya stora flygövningar har ju nu aviserats.

Samtidigt är de ryskstödda separatisterna inne i Ukraina alldeles uppenbart mycket trängda. Och i olika ryska kommentarer antyds en vilja att ”humanitärt” på olika sätt komma till deras hjälp.

Det är inte svårt att se att ur detta kan komma en utveckling som leder till en än värre konflikt med än värre både kort- och långsiktiga konsekvenser.

Våra signaler – från EU och från USA – för att förhindra detta är utomordentligt viktiga.

Och till detta kommer alldeles självklart situationerna i Libyen, Syrien, Gaza, Irak, Afghanistan och…

Vår freds- och säkerhetspolitik får inte ta semester.

Detta är alldeles uppenbart de svårsläckta brändernas sommar.

Och vi har just kommit in i den månad som historiskt brukar vara den mest krävande.