I söder och i öster…

VID MEDELHAVET: Vi skriver sommaren 2014, men jag tillhör dem som vid sidan av dagens allt värre kriser följer med vad som hände för exakt hundra år sedan den ödesdigra sommaren 1914.

Vid det här laget hade Wien förklarat krig mot Serbien och inlett sitt bombardeman av Belgrad. Det skulle gå mindre bra för dess armé än vad man hade väntat sig.

Den ryska armén mobiliserade i solidaritet med Serbien och rörde sig mot gränsen, och tydigt var att den tyska armén rullade upp mot den belgiska gränsen i sin förberedelse för det snabba anfallet mot Frankrike innan man skulle möte det ryska hotet i öster.

Snart skulle hela världen vara i krig.

I dag är det dessutom 70 år sedan Warsawa-upproret när den polska s k hemmarmén gjorde sitt uppror mot den nazityska makten i ett försök att ta makten över sin huvudstad.

Men i stället för den väntade hjälpen från annalkande sovjetarmén gjorde denna halt på andra sidan Vistula-floden och lät de tyska divisionerna med mördande brutalitet mala ner motståndet och förstöra Warzawa.

Dagens händelser är inte fullt så dramatiska, men icke desto mindre starkt oroande när det gäller såväl det akuta skeendet som de långsiktiga tendensera. Och det säger sig självt att de kräver betydande uppmärksamhet.

I gårdagens DN pubicerade jag en artikel med fyra grundläggande principer för en uthållig fred i och kring Gaza, och det är mitt intryck att den ansats jag skisserade där åtnjuter ett betydande stöd.

Samtidigt har ju dock den 72 timmars humanitära vapenvila som utannonserades sent i går kväll redan kollapsat, och därmed också det urymme för politiska förhandlingar som denna ju också var avsedd att skapa.

Det är dock min övertygelse att bägge sidor snart måste inse att den militära vägen nu bara leder till ökade problem, och att den politiska dialogen börjar arbeta för en lösning som förhoppningsvis börjar att ta steg längs den väg med de fyra principerna som jag försökte att skissera.

Och jag använder medvetet uttrycket ”skissera”.

Det finns åtskilligt som behöver diskuteras och arbetas fram för att en utveckling längs dessa riktlinjer skall bli acceptabel och möjlig. En förutsättning är ju att den accepteras av alla parter.

Till detta hör tveklöst den s k internationella mekanism som jag tror måste till via övergångarna till och från Gaza.

Den s k EUBAM Rafah-missionen finns fortfarande på pappret, men jag tror att det denna gång krävs ett väsentligt mer omfattande arrangemang. Självfallet är det starkt önskvärt att detta också kan förankras i en resolution från FN:s säkerhetsråd.

Och jag skulle tro att det inte dröjer så länge innan diskussioner börjar där om arrangemang med denna inriktning. Här finns utrymme för initiativ inte minst från EU:s sida.

Konflikten kring Gaza skymmer något de övriga utmaningar som vi nu möter i denna vidare region.

I Libyen blir situationen allt mer besvärlig, och vi liksom många andra länder har nu rekommenderat alla medborgare att så snabbt som möjligt lämna landet.

Om utvecklingen här kan mycket sägas. Historiker kommer måhända att vara lika kritiska mot ”eftervården” av den framtvingade regimförändringen där 2011 som de med rätta är efter motsvarande utveckling i Irak efter invasionen 2003.

The Mission was Not Accomplished, om man uttrycker saken på det sättet.

Och i norra Irak och Syrien fortsätter de allt mer mångfasetterade striderna med nya fördrivningare och nya vågor av förtvivlade fördrivna flyktingar. Inte minst situationen för de kristna assyrierna i norra Irak är i fokus för uppmärksamheten och ansträngningarna.

Om det kommer att lyckas att bildas en brett representativ regering i Bagdad eller ej blir av allra största betydelse för den fortsatta utvecklingen.

Från Moskva meddelas nu att man trappar upp de ekonomiska åtgärderna riktade mot Moldavien, Georgien och Ukraina. Den existerande frihandeln med dessa länder avskaffas och ersätts med tullar som med internationella mått mätt är höga.

Avsikten är självfallet att försöka att straffa dessa länder för deras frihandelsavtal med EU. Det handlar om brutal maktpolitik – vare sig mer eller mindre.

Det understryker åter vikten av att vi är beredda att ge dessa länder ett omfattande stöd.

Inte minst den ukrainska ekonomin är i en besvärlig situation med de direkta och indirekta kostnaderna för operationerna mot den ryska väpnade destabiliseringen av landets östligaste delar.

I Stockholm föreslog regeringen i går Cecilia Malmström till vår kommissionär för ytterligare en femårsperiod, och det beslutet har med rätta fått ett brett stöd.

Hon har gjort och gör ett mycket gott arbete med de viktiga och tunga arbetsuppgifter hon har i dag, och jag utgår från att kommissionspresidenten Jean-Claude Juncker kommer att utnyttja hennes kompetens, erfarenhet och förankring väl när han nu steg för steg försöker att sätta ihop sitt nya team.

Men även till den frågan kommer det att finnas anledning att återkomma.

17 kommentarer till I söder och i öster…

  1. un2here skriver:

    Jag läste dina fyra tweets och det glädjer mig och en del andra att du nämner blockaden först. Den är omänsklig, ingen ska behöva leva så. Angående andra punkten, Israels säkerhet, kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på hur denna senaste massakern på palestinierna började – jag citerar från Times of Israel:

    Hamas fires rockets for first time since 2012

    … The security sources, who spoke on condition of anonymity, assessed that Hamas had probably launched the barrage in revenge for an Israeli airstrike several hours earlier which killed one person and injured three more.

    Det finns två saker med det citatet. Dels att det var Israel som initierade kriget när de dödade en motorcyklist samt skadade alla runt omkring – och att Israelerna därför själva skulle kunna förbättra sitt säkerhetsläge betydligt genom att avstå från att börja krig.

    Den andra saken är att Hamas har upprätthållit vapenvilan sedan senaste kriget, att hotet från Hamas missiler därför är en myt, som dock vissa personer av okänd anledning gillar att odla i media.

    Angående den tredje punkten, demilitarisering, då vill det skapa ett maktvakuum i Gaza – palestinierna kommer att bli skyddslösa mot lätt beväpnade bosättare, Israel kommer sedan att skydda sina bosättare och USA lägga veto i säkerhetsrådet … En extern militär makt är nödvändig vid en demilitarisering, antingen helt i EU’s regi eller också också i samarbete med NATO. Turkiet skulle i det senare fallet vara den mest intressanta samarbetspartnern.

    Fjärde punkten är så vacker man kan gråta, instämmer helt och applåderar utan sarkastiska undertoner.

  2. bildterberg skriver:

    Ytterligare bekräftelser på kulhål efter maskingevär i vrakdelar.
    Fast det kan ju också ha varit en väldigt lokalt koncentrerad och riktad hagelstorm förstäs.

    http://www.globalresearch.ca/support-mh17-truth-osce-monitors-identify-shrapnel-like-holes-indicating-shelling-no-firm-evidence-of-a-missile-attack/5394324

  3. Hela varlden ar standigt i krig, 24 timmar om dagen sedan urminnes tider. Manniskans tankemonster att slakta och bestraffa varandra ar konstant.Jag luslaste dina ”4 forslag” I Dagens Nyheter som jag totalt forkastar.
    Konventionella eller.och okonventionella ”krig” med bomber eller/och halshuggningar ar bara effekten, och resultaten av den lagsta formen av tankeverksamhet.Den samtidiga fredsprocessen ar bara den andra sidan av samma mynt.
    Den konstanta konventionella ”freds ideen” ar lika foraldrad som den fysiska krigsforingen ar.
    Bada sidor ar ekvivalenta och foder standigt varandra

    Rekryteringsprocesserna av folk for att hantera varldens eviga turbulenser ar helt forkastliga. Det ar ett personligt levbrod for alla parter som involveras.
    Det ar en total avsaknad av varje tankbar form av ett pionjarskap.
    Hela tankemonstret ar som en virusartat Ebola eller en permanent mental Tsunami.
    Att bryta manniskans skrammande tankemonster,runt hela varlden, en gang for alla, kraver en oerhord 24 timmars pagaende dialog som en daglig exercis dar alla lander deltager.
    Det gar inte att pussla saker har och dar langre, eller slacka regionala brander.
    Tankar om bade krig och fred i traditionell bemarkelse ar m.a.o. obsoleta.

    Politiker, militar, ekonomer och nyhetsmedia maste bli malgrupperna for denna nytankande varldsdialogs 24 timmars aktivitet ledd av ett nytt humanistiskt lag som kan formulera helt nya forutsattningar for hela varldspopulationens varande.
    De traditionella politikerna, ekonomerna, militarerna och massmediafolket ar inte onskvarda i ledningen i en sadan rorelse utan utgor snarare den forsta klassen av ahorare for en skyndsam omskolning.

    Manniskorasen kan inte vanta pa ett samforstand i tusentals ar pa nytt.
    Vi ar val trots allt inte bara nagon form av bakterier pa denna enda planet.
    Detta eviga reparationsarbete av var destrukitva kurs maste ju fa en avslutning snabbare an ljusets hastighet.

    ____________________________________________________

    Tanken slog mig sedan tidd tillbaka hur sekundar och ointressant Wagners ”music” var i forhallandet till den visuella arkitektoniska skissen av operahuset dar den tyska eliten programmerades med ett Screen Play och forslag till Hitler’s egen Super Opera ”WWII” som sedan foljde i blodrott.
    ____________________________________________________

  4. Camilla Lien skriver:

    Reblogga detta på Camillas Värmdöblogg.

  5. Tack för Nyhetsbrev

    Så ledsamt att så många länder är i krig och så mycket lidande i dess fotspår. Särskilt svårt för alla oskyldiga barn. Svårt också för alla kristna som förföljs. Jag förstår Utrikesminister Carl Bildts frustration över tillståndet. Men desto viktigare är Utrikesministerns roll bland annat som fredsmäklare. Vi ska vara stolta över vår eminente Utrikesministers omåttliga strävan och vilja att uppnå fred. Jag tror det lyckas till slut.

    Glädjande att Cecilia Malmström åter valdes till kommissionär för en kommande femårsperiod. Hon är verkligen duktig och engagerad. Vilken portfölj hon kommer att få återstår att se.

  6. pairis skriver:

    Första världskriget skildras väldigt levande i SVTs serie Det Stora Kriget i åtta delar. Det är tre delar kvar men de tidigare förutom ettan går fortfarande att se på SVT-play, fast bara i Sverige. Allt bygger på dagboksanteckningar, autentiska filmer, bilder osv. Mycket sevärt.

  7. bildterberg skriver:

    Det är inte bara i Gaza som oskyldiga civila mördas av
    brutala militära angrepp:

    http://wakeupfromyourslumber.com/blog/tom-sullivan/her-name-was-kristina

  8. Kachina skriver:

    ”humanitär vapenvila”? Hur kan någon öht ta de orden i sin mun?
    Taktisk vapenvila för att kunna omgruppera är väl de rätta orden.

    Humanismen ligger sedan länge begravd i ökensanden. Gaza, Syrien, Irak, härjas av iskalla psykopatiska slaktare. Obeväpnade civila, män, kvinnor och barn mördas, till och med i större omfattning än vid SS-truppernas slakt i öst under andra världskriget.

    Världssamvete finns kanske, i en viss form, där den stora grå massans känslor följer de rådande tidningsrubrikerna som ger än den ena, än den andre, rätta att döda andra.

    Frågan är om ett samvete finns som når längst upp i världpolitiken, eller om det vi ser är ett schackspel på hög nivå där spelarna förfogar över obegränsat antal ”bönder” som kan offras och ersättas.

    Faktum är att denna utrotning skulle stoppas tämligen omedelbart om FN gick in med massiv styrka mot grupper som ISIS och Boko Haram.

    Men,…….det gör man inte. Slakten på civila får fortsätta och även om ISIS, Boko Haram är verktygen så ligger den verkliga skulden i den världspolitiska toppen. Det är inte längre en man, Hitler, Mao eller Stalin som står för massutrotningen, utan FN:s säkerhetsråd och de politiker som ger delegaterna där order om hur de taktiskt skall agera i ”schackspelet”.

  9. The Terms World War One and Two shoud be banned in all international media.
    Please, Try to understand why!!!!!

    There is a number of extremely good reasons!

  10. demiwotan skriver:

    Jag håller inte med utrikesministerns syn om Libyen och Irak. Det finns ingen ”eftervård” av länder som hotat säkerheten i USA. Det vore väl att förgripa sig på ländernas självständighet och suveränitet. Visst, Tyskland och Frankrike och England fick ”eftervård” efter Andra Världskriget, men det är en annan historia som man brukar säga. I varje krig finns det frontavsnitt som kan beskrivas som fattiga och rika, betydelsefulla och av mindre betydelse. Allt beroende på hur mycket man tycker att fronten är avgörande för kampens (krigets) utgång.

%d bloggare gillar detta: