En mörk dag för Europa

STOCKHOLM: innan jag i dag läste upp regeringens utrikespolitiska deklaration i riksdagen bad jag om talmannens tillstånd att med anledningen av nattens händelser säga detta:

Det är en mörk dag i Europa. På gatorna i en av våra huvudstäder dödas människor.

Deras krav var enkla och självklara: demokrati, reformer och europeiskt samarbete. Deras önskan var länge den önskan som uttrycktes av hela den ukrainska nationen.

Och det var därför vi i den Europeiska Unionen, genom det Östliga Partnerskapet, öppnade dörren för samarbete, handel, reformer och integration.

Vi gjorde det därför att också vi var övertygade om att detta inte bara var i Ukrainas, utan också i hela Europas intresse.

Men låt oss vara tydliga på vad som hände. Från förra sommaren inleddes från rysk sida en målmedveten offensiv av påtryckningar för att förmå Ukraina att vika av från den kurs man valt. Brutala handelshinder blandades med öppna hot.

Och en vacklande ledning i Ukraina gav vika.

Men när man gav vika sågs detta som ett svek av alla dem som hoppats på en bättre framtid.

På Maidan vajade den europeiska flaggan som symbolen för önskan om en bättre framtid. Man ville framåt tillsammans med det övriga Europa. Inte bakåt mot det man kände alltför väl.

Utan hoten från Moskva och vacklan i Kiev kunde Ukraina i dag tydligt ha varit på väg mot en bättre framtid.

Internationella Valutafonden med stöd av oss alla var redo till ett ekonomiskt hjälp- och reformprogram. Och dörren till det europeiska ekonomiska samarbetet, med den också politiska solidaritet som detta innebär, hade nu öppnats.

Alla problem hade inte löst. Men Ukraina hade tydligt och klart, och med brett europeiskt och internationellt stöd, varit på väg mot en bättre framtid.

Men det var denna framtid i europeiskt samarbete som starka krafter inte ville se. Och det är där som ansvaret för dödandet på gatorna i Kiev tydligt och ytterst ligger.

I dag har President Yanukovich blod på sina händer.

Och jag fruktar att den väg han nu slagit in på kommer att leda till än mer av lidande och våld.

Han var den ende som nu kunde ha förhindrat dödandet. Genom att sträcka ut en hand av genuint samarbete med den demokratiska oppositionen.

I stället blev det en knytnäve. Människor sköts ihjäl med skarp ammunition. Fredliga demonstranter. Men i det våld som utbröt också poliser och andra.

Jag fruktar att Ukraina nu går mot mörka dagar. Krisen för landet kommer att fördjupas och förlängas. Jag känner djup oro.

Men vad våldet må skapa är vanskligt och kort. Det dör som en stormvind på stäppen bort.

Det som hänt och händer i Ukraina visar också styrkan i den europeiska drömmen. Ett Europa i fred och frihet och samarbete.

Och förr eller senare kommer den att segra även där.