Ukrainas Svarta Torsdag

WASHINGTON: Att det Östliga Partnerskapet skulle bli en stor fråga i mina samtal här var inte alls oväntat när jag landade efter mer än 13 timmars flygning från Dubai, men att det skulle bli ett så stort ämne var kanske inte alla som väntat.

Omgående efter det att jag landat kom beskedet att Ukrainas regering i ett officiellt uttalande sagt att man ville göra en paus i allt som har med EU-närmandet att göra, och att det inte längre var aktuellt att underteckna avtalet med EU i Vilnius vid toppmötet nästa vecka.

Och man var tydlig med att detta berodde på mycket tydliga ryska påtryckningar.

I ukrainska media var det omedelbart braskande rubriker om ”svarta torsdagen”.

Beskedet var inte överraskande. Jag har ju tyckt att president Yanukovich har vacklat betänkligt under de senaste veckorna, och i veckan sade han direkt till EU att detta besked skulle komma.

Det som sagts oss är att handeln med Ryssland minskat med ca 25%, och att de ryska åtgärder som hotats med riskerade att mer eller mindre försätta Ukraina i konkurs.

De uppgifterna säger åtskilligt såväl om vad som föregått bakom kulisserna som om hur bräckligt tillståndet i den ukrainska ekonomin nu har kommit att bli. Om något tyder de på att tillståndet är än värre än vad vi varit medvetna om.

På det avgörande regeringssammanträdet i Kiev i dag diskuterades uppenbarligen också villkoren för att få ett lån från IMF, och det är uppenbart att man inte är trakterad av dem.

Men nu står Ukraina med få alternativ.

När EU-närmandet läggs på is läggs också moderniseringen av Ukrainas ekonomi på is, man får inte det tillträde till EU-marknaden som hade varit viktig och man förlorar en attraktivitet för utländska investeringar man annars hade fått.

I stället är man nu i desperat behov av finansiellt stöd från Ryssland. Med all sannolikhet kommer vi nu att se Ryssland köpa upp för dem intressanta ukrainska industrier, och rimligen får vi också se en sänkning av det gaspris som i alla fall låg på en nivå som man i ljuset av nya omständigheter inte hade kunnat hålla.

Om Ukraina därmed kan undvika en besvärlig ekonomisk situation är mycket oklart. Sannolikt skjuts den något framåt, men blir i gengäld en bra bit värre. Också vägen till ett lån från IMF har väl rimligen blivit både längre och svårare efter denna dag.

För EU:s del kommer dörren för Ukraina alldeles självklart att förbli öppen, även om det nog inte är sannolikt att landets nuvarande politiska ledning kommer att klara av att ta steget genom den.

Viktigt är att vi nu ger tydligt stöd till de länder i det Östliga Partnerskapet som nu vill gå vidare i detta med också det fördjupade avtalet.

Och viktigast i det avseendet är utan tvekan Moldavien.

Det krävs ingen större fantasi för att inse att det brutala tryck vi sett först mot Armenien och sedan mot Ukraina nu kommer att riktas mot Moldavien. Och då är det viktigt med europeisk solidaritet så att Moldavien verkligen har möjlighet att själv välja sin väg.

Mitt första möte här i Washington var med säkerhetsrådgivaren Susan Rice i Vita Huset, och det är självklart att detta var ett av de ämnen vi diskuterade. Men under det närmare timslånga samtalet, och fortsättningen med hennes medarbetare, var det också åtskilligt annat som hanns med.

Och sedan har dagen fortsatt med diskussioner på svenska ambassaden liksom en mycket välbesökt diskussion om just det Östliga Partnerskapet på Brookings Institution.

Nu närmar sig kvällen, och diskussioner i något bredare krets fortsätter i det magnifika brittiske residenset på Massachusetts Avenue.