Ukrainas Svarta Torsdag

WASHINGTON: Att det Östliga Partnerskapet skulle bli en stor fråga i mina samtal här var inte alls oväntat när jag landade efter mer än 13 timmars flygning från Dubai, men att det skulle bli ett så stort ämne var kanske inte alla som väntat.

Omgående efter det att jag landat kom beskedet att Ukrainas regering i ett officiellt uttalande sagt att man ville göra en paus i allt som har med EU-närmandet att göra, och att det inte längre var aktuellt att underteckna avtalet med EU i Vilnius vid toppmötet nästa vecka.

Och man var tydlig med att detta berodde på mycket tydliga ryska påtryckningar.

I ukrainska media var det omedelbart braskande rubriker om ”svarta torsdagen”.

Beskedet var inte överraskande. Jag har ju tyckt att president Yanukovich har vacklat betänkligt under de senaste veckorna, och i veckan sade han direkt till EU att detta besked skulle komma.

Det som sagts oss är att handeln med Ryssland minskat med ca 25%, och att de ryska åtgärder som hotats med riskerade att mer eller mindre försätta Ukraina i konkurs.

De uppgifterna säger åtskilligt såväl om vad som föregått bakom kulisserna som om hur bräckligt tillståndet i den ukrainska ekonomin nu har kommit att bli. Om något tyder de på att tillståndet är än värre än vad vi varit medvetna om.

På det avgörande regeringssammanträdet i Kiev i dag diskuterades uppenbarligen också villkoren för att få ett lån från IMF, och det är uppenbart att man inte är trakterad av dem.

Men nu står Ukraina med få alternativ.

När EU-närmandet läggs på is läggs också moderniseringen av Ukrainas ekonomi på is, man får inte det tillträde till EU-marknaden som hade varit viktig och man förlorar en attraktivitet för utländska investeringar man annars hade fått.

I stället är man nu i desperat behov av finansiellt stöd från Ryssland. Med all sannolikhet kommer vi nu att se Ryssland köpa upp för dem intressanta ukrainska industrier, och rimligen får vi också se en sänkning av det gaspris som i alla fall låg på en nivå som man i ljuset av nya omständigheter inte hade kunnat hålla.

Om Ukraina därmed kan undvika en besvärlig ekonomisk situation är mycket oklart. Sannolikt skjuts den något framåt, men blir i gengäld en bra bit värre. Också vägen till ett lån från IMF har väl rimligen blivit både längre och svårare efter denna dag.

För EU:s del kommer dörren för Ukraina alldeles självklart att förbli öppen, även om det nog inte är sannolikt att landets nuvarande politiska ledning kommer att klara av att ta steget genom den.

Viktigt är att vi nu ger tydligt stöd till de länder i det Östliga Partnerskapet som nu vill gå vidare i detta med också det fördjupade avtalet.

Och viktigast i det avseendet är utan tvekan Moldavien.

Det krävs ingen större fantasi för att inse att det brutala tryck vi sett först mot Armenien och sedan mot Ukraina nu kommer att riktas mot Moldavien. Och då är det viktigt med europeisk solidaritet så att Moldavien verkligen har möjlighet att själv välja sin väg.

Mitt första möte här i Washington var med säkerhetsrådgivaren Susan Rice i Vita Huset, och det är självklart att detta var ett av de ämnen vi diskuterade. Men under det närmare timslånga samtalet, och fortsättningen med hennes medarbetare, var det också åtskilligt annat som hanns med.

Och sedan har dagen fortsatt med diskussioner på svenska ambassaden liksom en mycket välbesökt diskussion om just det Östliga Partnerskapet på Brookings Institution.

Nu närmar sig kvällen, och diskussioner i något bredare krets fortsätter i det magnifika brittiske residenset på Massachusetts Avenue.

9 kommentarer till Ukrainas Svarta Torsdag

  1. utrat skriver:

    Två synpunkter. Dels Rysslands råa ekonomiska maktspråk gentemot Ukraina, dels, och mera förvånansvärt, varför frågan om Julia Timoschenko lyftes upp på detta plan.

  2. tompasss skriver:

    Verkar vara EU som är mest aggressiva – är ju upp till ukrainarna själv att bestämma.
    Acceptera – gå vidare.

  3. stig2entreprenoren skriver:

    Problemet är att Ryssland behöver moderniseras men att man inte har någon industri eller management värt att starta med. Man är stora och stolta och vill ej lägga sig platt. Det är förnedrande att ingen vill vara med dem längre. Den ryska pedagogiken är inte övertygande och inte modern. Stackars Ukraina och Moldavien.
    Det man har gott om är utrymme och en lösning kunde vara att öppna upp samarbete med Korea och Japan som har resurser, folk och ont om plats. Detta skulle kunna ge en sprudlande ekonomisk aktivitet med tryck från andra hållet.
    Kan inte några kluriga diplomater fundera ut hur dessa saker skall placeras i den ryska byrålådan?

  4. Rulle skriver:

    Vi som följer denna blogg frapperas av att vår utrikesminister prioriterar ett överdrivet resande framför att verkligen uträtta något för Sverige.
    Även världen lider av dina avgaser och utsläpp och får noll och inget för det. Har Du lyckats med något överhuvud taget? Terroristerna i Syrien, som kallar sig ”oppositionen” skjuter fortfarande utan ditt fördömande. Deras rasistiska och religiösa syften är att på ett barbariskt sätt utplåna kristna och andra minoriteter.
    Kunde man inte begära att de hellre flyttar delar av Himalaya till Filippinerna och bygger 30 meter höga dammar runt alla öarna?

  5. regal05 skriver:

    Det låter som om väst återigen låter Maffia staten/Moskva härja fritt utan ett enda kritiskt ord om otillbörliga påtryckningar eller inblandning i en fredlig grannstats strategiska val. Var är i så fall protesterna? Eller ser vi bara den polerade ytan av praktisk politik – det gäller att inte ta upp den strid som du kan riskera att förlora och man accepterar i tysthet de av stormakterna klara men inte alltid klart definierade och outtalade intressesfärerna ? Är det denna typ av politik och undfallenhet som gör att vi törs skära ned försvaret till en skrämmande och i realiteten obetydlig nivå?

  6. alexandreus skriver:

    Det är inte Ukrainas men Carl Bildts Svarta Torsdag :-)
    Han alltid jobbar hård mot Ryssland och på torsdag allt hans jobb gick till soptunna…

    Ryssland och Ukraina är som syskon, kan bråka ibland men kan inte leva utan varan. EU försöker ”adoptera” Ukraina, men kräver att Ukraina måste glömma släktingar :-(
    Därför sitter Ukraina på två stollar som Ryssland och EU drar åt olika håll…

  7. Hans X skriver:

    Äntligen står du för något. Vanligtvis svarar du bara ”att vi ska vänta och se”. Du lyssnar in vad andra säger och sedan tycker du samma sak. Detta är en av anledningarna jag inte tänker rösta på alliansen.

    Fint att du nu står för något direkt. Hoppas du fortsätter med det, då kanske jag åter kan tänka mig rösta på alliansen.

  8. Per Fredö skriver:

    Ett resebrev från Rysslandfånge
    från indelte knekten nr 114 Stolt

    Vi hade ganska bra i Polen och Sachsen men fältsjukan härjade och många av oss strök med. Sedan gjorde kungen ett stort misstag, ty han ville även slå den ryske tsaren. Vi vann vid Holofzinh men sedan var det slut på lyckan. I november 1708 kom vi till Ukraina och i december kom vintern, den kallaste ni kan tänka er; våra soldater frös ihjäl i mängder. På våren kom vi till fästigen Poltava och vid midsommar stod där en stor slaktning, som blev en katastrof för oss. Någon vecka efter efteråt kapitulerade hela vår här och kungen flydde med en liten trupp till Turkiet och alla vi andra fick under mycken trötthet och sjuklighet släpa oss ända till Moskva.
    Där fick vi tåga med i tsar Peters segerparad under hån och bespottelse från moskoviterna.

    Politruken

  9. bildterberg skriver:

    Apropå Brookings Institute –
    Stackars israel! Vännerna sviker:

    http://www.brookings.edu/research/opinions/2013/01/23-us-israel-sharqieh

    Tålamodet börjar ta slut.

%d bloggare gillar detta: