Viktigt genombrott med Iran

STOCKHOLM: Efter en synnerligen intensiv period på resande fot är jag nu tillbaka hemma igen. Och hoppas kunna förbli så fram till i alla fall torsdag i den kommande veckan.

Jag lämnade Washington sent fredag kväll efter mycket givande samtal där, med Ukraina, Syrien och Iran som de dominerande frågorna, och kom tillbaka hit sent i eftermiddags i går.

Dagens stora nyhet är självfallet överenskommelsen i Geneve mellan Iran och de internationella förhandlarna under ledning av EU:s Catherine Ashton om en arbetsplan för att lösa ut motsättningar kring landets nukleära program.

Och det är en mycket viktig överenskommelse.

Den bryter den onda cirkel vi sett i frågan sedan några år tillbaka, och som skulle ha kunnat lett till ett nytt krig, och etablerar ett momentum som förhoppningsvis leder fram till en mer total överenskommelse längre fram.

I sak innebär interimsöverenskommelsen att möjliga farhågor om att Iran var i färd med ett program för att snabbt skaffa sig tillräckligt mycket klyvbart material för en kärnladdning nu kan avskrivas.

Sedan 2010 har dessa farhågor fokuserats på den anrikning upp till 20% som Iran inledde som ett resultat av att de diplomatiska ansträngningarna då misslyckades. Det är denna anrikning som inte minst Israel fokuserat sin kritik på.

Denna upphör nu helt, och allt det uran som anrikats till 20% konverteras nu till antingen bränsle-element till en forskningsreaktor eller reduceras på annat sätt. Därmed borde de senaste årens ibland rätt upptrissade alarmism i frågan kunna tas bort.

Till detta kommer andra begränsningar när det gäller mer avancerade centrifuger för anrikning liksom arbetet med den tungvattenreaktor som håller på att färdigställas vid Arak. Speciellt viktigt i det senare avseendet är Irans åtagande att inte skaffa sig någon kapacitet för upparbetning.

De lättnader i sanktionerna som sker är viktiga om än tämligen modesta, och jag kan bara hoppas att de är tillräckligt tydliga för att säkra det politiska momentum internt i Iran som är en förutsättning för framgång i de vidare förhandlingarna.

Tanken är att dessa inom en period av sex månader skall leda fram till en mer permanent och mer fullständig överenskommelse, och att denna också skall medföra att de omfattande sanktionerna mot Iran, såväl de beslutade av FN:s säkerhetsråd som de som beslutats av EU eller nationellt, successivt kan hävas.

Och det är alldeles självklart att de politiska ansträngningarna nu måste fokuseras på att göra detta möjligt.

Israels premiärminister Netanyahue har omedelbart riktat skarp kritik mot överenskommelsen, trots att det ju borde ligga i Israels mycket tydliga strategiska intresse att det nu sätts tydliga begränsningar på Irans nukleära arbete.

Och de förstärkta inspektionerna gör ju dessutom att eventuella möjligheter att på olika sätt fuska reduceras till ett tämligen teoretiskt minimum.

Också från de s k Gulf-staterna finns det reservationer, och dessa hade jag ju anledning att diskutera under mina olika samtal i regionen under den senaste veckan.

Dessa har dock mindre med den nukleära frågan att göra, utan handlar mer om farhågor för Irans regionala ambitioner och för att eventuella sådana plötsligt skulle accepteras av USA och andra.

Men även från deras utgångspunkt borde dagens överenskommelse vara positiv, eftersom en strävan att lösa den nukleära frågan borde göra det möjligt att gå vidare i dialogen också vad gäller möjliga regionala ambitioner.

Jag tillhör ju dem som ofta pekat på hur man från 2003 och framåt vid ett antal tillfällen missat de möjligheter till en diplomatisk överenskommelse som funnits, och inte minst mot den bakgrunden var det så viktigt att det nu kunde etableras ett nytt och bättre momentum i frågan.

Inte minst i USA stundar nu politiska strid, där man kan förvänta sig att Israel på olika sätt söker att mobilisera mer konfrontatoriska krafter för beslut om nya sanktioner som då med all sannolikhet kommer att sabotera både detta avtal och möjligheterna att gå vidare.

Vi har all anledning att hoppas att dessa ansträngningar misslyckas, och ge vårt tydliga stöd till Obama-administrationens viktiga arbete på detta område.

Arbetet med ett mer omfattande avtal kommer inte att vara enkelt. Här kommer olika uppfattningar om vilken omfattning av framtidas anrikning i Iran som kan accepteras att brytas mot varandra, även om det förefaller rimligt att utgå från att ett fredligt anrikningsprogram under internationell översyn kommer att accepteras.

Från iransk sida understryker man att man anser att man har en sådan rätt, och jag noterar att Hans Blix med bakgrund såväl som Sveriges utrikesminister som chef för internationella atomenergiorganet IAEA varit ute och offentligt sagt samma sak.

Med stor sannolikhet kommer de största svårigheterna ligga i avvecklingen av det omfattande sanktionsprogrammet, inte minst de delar som beslutats av USA:s kongress.

Det var ju med nöd och näppe man alldeles nyss kunde ena sig om att lyfta de sista sanktionerna mot Sovjetunionen – mer än två decennier efter det att denna Sovjetunion upphört att existera.

EU:s Catherine Ashton har spelat en nyckelroll i arbetet fram till dagens avtal, på samma sätt som hon gjorde i det viktiga arbetet som ledde fram till genombrottet mellan Serbien och Kosovo. Nobels fredspris har redan tilldelats EU, men detta visar åter att det hamnade hos en värdig mottagare.

För min del blir det nu tre dagar i Stockholm innan jag tidigt onsdag beger mig till Vilnius för att medverka i toppmötet med det Östliga Partnerskapet. Självfallet är det dock Fredrik Reinfeldt som leder vår delegation där och deltar i toppmötet.

Men redan innan dess kommer det att bli åtskilliga diskussioner om inte minst utvecklingen vad gäller Ukraina. I dag har vi ju sett massiva demonstrationer inte minst i Kiev för det avtal med EU som president Yanukovich efter kraftfulla ryska påtryckningar tagit en paus med.

Och vi har all anledning att diskutera vägen framåt inte bara för Ukraina för tiden efter det viktiga mötet i Vilnius.

13 kommentarer till Viktigt genombrott med Iran

  1. tompasss skriver:

    Med tanke på den israeliska regimens hot om krig kan det mycket väl bli krig vilket leder oss till frågan.

    När ska EU sätta ner foten mot Israel (ockupationen, bosättningarna, kärnvapnen, hoten)?

  2. Jag har större förtroende för Israles bedömnig av avtalet än din. De vet, i detalj, vad Iran håller på med – inget naivt fluff.

  3. Two for Tango v Axis of Evil.
    Sa har vi nu igen pa nytt overenskommit att ha en overenskommelse som skall leda till en overenskommelse langre fram som skall leda till nya overenskommelser till att ha overenskommelser i sikte for all framtid.

    Detta ar inga forhandlingar eller overenskommelser som sker utan bara tarvliga utpressningar, eller black mail.
    Du har en extraordinar formaga att overdriva, Carl!
    Det ar inte ens ett onsketankande du presenterar.

    Vad som pagott och pagar ar enklast beskrivit en
    ”extortion” som sa blygsamt kallas for ”santioner”.
    ”Iranium kriget” kommer utan minsta tvivel att kvarsta, nu mer an tidigare.

    Hot foder bara hot, och den ”strategin” ar en ren pest!
    Jag ser inga genier eller politiska pionjarer pa nagon sida av denna ekvation, bara en rad konservativa sataniska galningar som helt saknar kunskaper om hur man fornyar kommunikationsforhallandena till att leda fram till en gemenskap och en samverkan.
    Malsattningen maste bara vara betydligt storre an att bara ”fa stopp” pa nagonting.

    Sak samma ma galla Rysslands fragorna som du sa monotont, bekvamt och forblindat fastnat i.

    Jag tror du kan ha kapacitet att gora dig fri fran en rad av dina ”medspelare” i EU, och det givna Pavlov monster de anammat om hur saker och ting skall drivas.
    Manga beteendemonster ar utdoende och ibland bortom reparation. Da ar det tid att riva for att bygga nytt med en fresh start.

  4. flyktingar skriver:

    Ashton och Obama har givit 80 miljoner iranier förnyat förtroende för sin regim och dess politik. Och detta när förtroende var på upphällningen. Återstår att se om det diplomatiska tövädret utgör ett historiskt genombrott eller om signalen till Irans folk att stå bakom sin mullaledda regim var ett historiskt misstag.

  5. Rulle skriver:

    Ditt ”Vi”-ande i Agenda i söndags skorrade mycket illa. Vad har Du/Vi bidragit med? Möjligen ditt hurrande på Shiiterna, som terroriserar Syrien och ämnar förgöra eller driva ut alla Alawiter och Kristna. Samtidigt som Du kritiserar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för att han värnar om landets fortsatta existens.

    Kan det vara tänkbart att Israel får utse en kärnvapenexpert att ingå i den kader, som med omedelbar verkan skall inspektera och verifiera att Iran efterlever det låtsasavtal, vilket under stor propaganda ingåtts? Eller är det EUs allt överskuggande strävan att behålla spänningen i Mellanöstern?

  6. rootlesroot skriver:

    Det CB menar med genombrott är att nu kommer Saudi, Turkiet, Egypten, Jordanien mfl mfl också påbörja byggande av kärnanläggningar för upparbetning av uran för ”fredliga” ändmål.
    Om CB och Obomba mfl tror att kärnvapenkapprustning leder till en fredligare värld så beklagar jag att de inte lever på en annan planet där de fritt kunnat få utlopp för sina utopiska illusioner.
    Mänskligheten kommer få betala mycket dyrt för denna makalösa naivitet.

  7. tompasss skriver:

    Israelvännerna ”rulle” och ”rootlesroot” vill ha krig för varje pris för Israel.
    Sitter dessa personer verkligen i Sverige och skriver detta för uppenbarligen är för dom Israel/Netanyahu viktigare än Sverige? Jag tror ej detta.

  8. claudius49 skriver:

    Carl, signaturen Rulle har här fört fram ett förslag som kanske skulle kunna vara av intresse i det fortsatta arbetet med Iran-frågan: Att låta Israel få utse en kärnvapenexpert att bistå vid de kommande inspektionerna av Irans nukleära anläggningar. För bättre expertis lär väl knappast vara tillgänglig när det gäller konsten att utveckla och tillverka kärnvapen än i just Israel, och att göra det i absolut hemlighet och utan insyn från IAEA eller andra kompetenta organ inom området.

    De uppgifter som förekommer på webben om Israels kärnvapenarsenal varierar mellan 200 och 400 st,, det rör sig om jättebomber i klass med USA:s och Rysslands motsvarande. Officiellt förnekar landet att man överhuvudtaget skulle inneha kärnvapen (med erforderliga vapenbärare dvs raketer).

    Som grädde på moset vägrar Israel alltjämt envetet att underteckna NPT, dvs Icke-spridnings-avtalet. Och begär dessutom att bli taget på allvar i frågor om kärnvapen och innehav av sådana!

  9. rootlesroot skriver:

    claudius49

    Håller helt med att israel borde få vara med och inspektera Irans nukleära anläggningar.
    Resten är goja. Ingen vet vilken kärnvapenarsenal Israel har. Men vad som inte får glömmas i sammanhanget och ligger till grund för att Israel inte öppet erkänner sitt innehav är att
    1. Ett sådant erkännande skulle starta en farlig kärnvapenupprustning av skurkstater i hela MÖ.
    (Vi ska också komma ihåg att Israel i motsats till alla andra kärnvapenstater aldrig genomfört en provsprängning.)
    2. Innehavet har till syfte att avskräcka Israels fiender från angrepp.
    3. Israel har varit angripet flera gånger från omgivande grannar och haft tillfälle att använda sig dem men avstått vilket visat Israel agerat ansvarsfullt.
    4. Israel har aldrig likt Iran hotat erövra eller utplåna en annan stat.

    Den som vill att Israel skrotar sina kärnvapen ska börja jobba i rätt ände vilket innebär att verka för att den muslimska världen erkänner den judiska staten och deklarerar sin vilja att leva i fred med denna. Den dag normaliseringen sker finns heller inget behov för Israel att inneha kärnvapen. Och då kan en avrustning påbörjas.

  10. tompasss skriver:

    Carl – Nu gäller det med sanktioner pressa Israel och deras kärnvapen.
    Det räcker att kolla på israelvännerna här för att se vilken farlig regim Israel är.

  11. bildterberg skriver:

    Hade det varit ok för Iran att ta sig rätten att hota med att
    bomba Dimona?

    http://english.al-akhbar.com/node/17199

  12. flyktingar skriver:

    Iran har bombat Israel dagligen sedan länge via bulvanerna Hamas och Hizbollah.

%d bloggare gillar detta: