Dialog mellan EU och Arabförbundet

KAIRO: Någon timme efter att det börjat anlände jag till mötet mellan EU och Arabförbundet i den senare organisationens klassiska byggnad vid det välkända Tahrir-torget här.

Dagens diskussioner här har dominerats av situationen i Syrien och frånvaron av en fredsprocess mellan Israel och Palestina.

Men också den iranska nukleära frågan har fladdrar förbi, och dessutom frågan om en kärnvapenfri zon i regionen som då självfallet skulle inkludera Israel.

Mötet i Doha resulterade i den nya och bredare oppositionskoalitionen för Syrien, och detta har allmänt och självklart välkomnats.

Men än är allt inte i hamn, och förhoppningen är att vi skall ha full klarhet när EU:s utrikesministrar träffas i Bryssel på måndag.

Innan jag anlände gjorde Lakhdar Brahimi en presentation av situationen i Syrien som starkt underströk vikten av en politisk överenskommelse om en politisk övergång i landet.

Alternativet är ett sönderfall och en söndring som det kommer att ta mycket lång tid att reparera såren efter. Och som dessutom kommer att påverka regionen i dess helhet.

Jag kommer att träffa honom för mer detaljerade diskussioner under de kommande dygnen.

Det förefaller nu som om palestinierna kommer att vilja ha en votering i FN:s generalförsamling mot slutet av månaden som också inkluderar möjligheter av en viss uppgradering av deras status i FN.

Hur resolutionen alldeles slutgiltigt kommer att se ut vet vi i skrivande stund inte, och det kommer självfallet att ha din betydelse.

För oss är det viktigt att få ett så enat EU som möjligt i den votering som kommer, och det sagt utan att det kanske kommer att vara möjligt att enas fullständigt.

Nästa vecka kommer vi möjligen att veta mer i den frågan.

Samtidigt som vi diskuterar i Kairo ter sig situationen kring Gaza allt mer allvarligt.

I motsats till vad som i allt väsentligt varit fallet tidigare förefaller det att vara Hamas som nu skjuter raketer mot Israel som sedan leder till vedergällningsattacker med stor styrka.

Riskerna för att detta trappas upp skall inte underskattas. Och det finns anledning att fråga i vems intresse denna utveckling verkligen ligger.

Efter åtskilliga diskussioner blev det möjligt att enas om ett gemensamt politiskt uttalande som speglar den breda och viktiga samsyn som finns mellan EU och Arabförbundet över ett tämligen brett spektra av frågor.

Och med ömsesidiga hyllningar och antagande av detta dokument avslutades det mer formella mötet.

Nu återstår i denna del bara galamiddag i vackra Manial-palatset här under kvällen.

I morgon vidtar så den s k Task Force som skall diskutera det fördjupade samarbetet mellan EU och Egypten.

Vi har ju ett mycket starkt intresse av att stödja och hjälpa utvecklingen i detta arabvärldens särklassigt mest folkrika och på många sätt viktigaste land.

Jag tillhör de utrikesministrar som kommer att delta i mötet inte minst för att diskutera de ekonomiska utmaningarna.

Klarar man inte dem kommer förr eller senare också den politiska situationen att bli besvärlig.

Det var ju också ekonomiska frågor som den växande arbetslösheten bland de allt fler unga som drev fram den s k arabiska våren.

Så om det var de regionala politiska frågorna som dominerade denna dag blir det de egyptiska främst ekonomiska frågorna som kommer att dominera den kommande.