Lång dag i Bryssel

BRYSSEL: I sedvanlig blev det en lång och intensiv dag här efter det att det rasande tidiga morgonplanet från Stockholm hade landat.

Omedelbart var det telefonsamtal om möjligheterna att föra frågan om åtgärder mot personer närstående Vitrysslands diktator Lukasjenko vidare.

Och den frågan kom inte minst Polen och vi att fortsätta att driva under dagens diskussioner.

Vi hade alla andra med oss med undantag av ett medlemsland som ansåg att just denne oligark just nu inte skulle bli föremål för våra åtgärder.

De argument som anfördes för denna ståndpunkt var inte riktigt trovärdiga. De reella argumenten var sannolikt av annan karaktär.

Efter en betydande diskussion blev resultatet att vi sköt på frågan i dess helhet – men med en tydlig beslutsamhet att den kommer att återkomma inom en nära framtid.

Annars var det Syrien och Serbien som var i fokus under dagen.

I den förra frågan skärptes nu våra sanktioner ytterligare.

Och samtidigt underströks vårt stöd till Kofi Annan och hans uppdrag. Ett förödande inbördeskrig måste undvikas – om det fortfarande är möjligt.

Det blev också en kort diskussion om vikten av fortsatt diplomatisk närvaro i Damaskus. Säkerhetsskäl kan i ett visst läge leda till en annan slutsats, men nu behöver vi våra ögon och öron i den syriska verkligheten.

Vad gäller Serbien kommer den verkliga diskussionen om kandidatlandsstatus i morgon, och jag hoppas verkligen att den leder till ett positivt resultat.

Något mera besvärligt kan det bli att få vissa av de länder som inte erkänt Kosovo att acceptera att vi nu går vidare med relationerna också med det landet. De steg som nu tas ligger dock helt och hållet inom kommissionens kompetens.

Efter rådsmötet hade jag sedvanlig pressträff och fick då också kommentera Wikileaks senaste avslöjanden om min längd, mitt minne och mina möjliga mentala färdigheter.

Åtminstone en kvällstidning föreföll genuint chockerad över dessa avslöjanden.

Från en annan tidning nåddes jag av rykten om att Wikileaks i morgon kan komma att avslöja att jag under lång tid varit medlem i moderaterna.

Vi får väl ta den smällen när den kommer…

Dagen avslutades med informell middag med bl a Catherine Ashton.

Och i morgon är det så möte med det s k allmänna rådet tillsammans med Birgitta Ohlsson.

Därefter bär det vidare till Genève för de olika samtalen där.

10 Responses to Lång dag i Bryssel

  1. mrmhalland01 skriver:

    >Från en annan tidning nåddes jag av rykten om att Wikileaks i morgon kan komma att avslöja att jag under lång tid varit medlem i moderaterna.

    Vi får väl ta den smällen när den kommer…

    Lite humor mitt i allvaret skadar verkligen inte :-)

    Med en dåres envishet vill jag veta varför det i EU-s verkligt svåra situation är viktigt att få med Balkan-staterna i gemenskapen ?
    Givetvis undrar jag hur Kosovo ens kan vara på tal.
    Uppfyller de NÅGOT av de kriterier som krävs, eller ska de också i denna fråga särbehandlas ?

    Carl Bildt,
    Kan du vänligen länka till något dokument som definierar vad Sverige förespråkar vad gäller ”Nätfrihet” ?

    Vi ser det nästan dagligen, men jag tror att fler med mig undrar.

  2. EU skall införa sanktioner mot syriska centralbanken och höga tjänstemän, genom att bland annat frysa deras tillgångar inom EU. Men hur mycket tillgångar rör det sig om?
    Det är nog som för 4-5 år sedan då Ryssland drabbades av fågelinfluensa. EU beslutade omedelbart om importförbud mot ryskt hönskött. Problemet var att det fanns ingen rysk export till EU av hönskött. Det hade inte heller tidigare i historien förekommit någon export av ryskt hönskött!

  3. Det var faktiskt en ganska underhållande intervju som Expressen gjorde med dig, även om de själva inte riktigt verkade förstå det!
    Välkommen till Geneve förresten. Vi har det lite varmare än i Stockholm tror jag!

  4. alivga skriver:

    Mrmhalland01: Balkanstaterna? Flera av dessa är redan med i Unionen, däribland Grekland, Bulgarien och Rumänien. Nu tror jag inte att det från EU:s sida handlar om att forcera fram ett medlemskap för t.ex. Serbien, Albanien, Bosnien, Kosovo och Makedonien (om det är dessa stater du åsyftar) men du måste väl hålla med om att det är ganska viktigt, inte minst för Sveriges del, att hålla integrationsprocessen levande för denna region? Worst-case-scenario är att regionen helt bryter samman i interna och externa etniska krig, kanske med Grekland och Turkiet som gästspelare. Ett scenario som inte skulle passa Sverige med tanke på hur flyktingströmmar brukar röra sig då det är oroligt.

  5. mrmhalland01 skriver:

    Ja alivga,

    Det är de staterna jag åsyftar.
    Jag tror inte att risken för de etniska krigen blir mindre för att de är med i EU.
    Jag ser snarare en stor risk i att vi får krig inom EU om dessa stater kommer med.
    I stort sett alla avtal jag känner till inom EU bygger på en union i fred.
    Dessa skulle inte kunna åtnjutas vid inre stridigheter inom unionen.

    Vi har idag ett läge med flera av Euro-länderna på ruinens brant.
    Alla medlemsländer skjuter till enorma summor för att rädda Euron.

    Att i ett sådant läge ta in kapitalsvaga nya medlemmar vore i mitt tycke ansvarslöst.
    Det är definitivt en katastrof för Euron, även om det på väldigt kort sikt skulle kunna fungera som konstgjord andning.

    Ta inte in fler stater innan de nuvarande medlemmarna lugn och stabilitet på alla fronter.

  6. smalanningen skriver:

    mrmhalland01: Du tycks ha glömt hela syftet med kol och stålunionen (senare EU). Om EU förvandlas till någon form av polerad rikemansklubb har det helt förlorat sitt syfte. Och kom också ihåg att EMU inte är EU.

  7. mrmhalland01 skriver:

    Visst håller jag med om det.
    Jag tycker bara att unionen ska växa i en takt man klarar av.

    EMU och EU är inte samma sak, men även Icke-medlemmar i EMU måste vara med och betala EMU-krisen.

    Blir den större än såhär, genom nya medlemmar, så kan jag inte se hur unionen ska vara till gagn för någon.

  8. alivga skriver:

    Mrmhalland01: Jag förstår inte riktigt resonemanget som jag tror du att bygger på en massa fördomar. Med tanke på att Europas mest krigiska nationer (långt mer krigiska än Balkanstaterna) utgör Unionens själva kärna ser jag inte hur t.ex. ett litet Montenegro skulle kunna utgöra ett hot Unionens fortlevnad. Jag tror inte heller att Unionen kan råda bot på alla etniska konflikter som trots Europasamarbete pyr under ytan runt om i Europa – men sannorlikheten för fred och samlevnad ökar åtminstone. Sen är det ju inte så att Balkanstaterna kommer att bli medlemmar imorgon utan flera år av hårda förhandlingar väntar. Du skriver att Unionen inte ska växa snabbare än den klarar av. Det största problemet alla kategorier är ju Grekland. I nuläget tror jag faktisk att Unionen skulle vara mer betjänt av kasta ut Grekland och släppa in mer seriösa länder.

  9. mrmhalland01 skriver:

    Alivga,

    Jag förstår dina synpunkter, i alla fall några av dem.
    Att kasta ut medlemmar tror jag inte är möjligt.
    Vad jag vet finns det inte ens möjlighet till att frivilligt utgå ?

    Jag ser ingen större risk att SB/Tyskland/Frankrike skulle hamna i väpnad konflikt idag, om det är dem du åsyftar, sådant resonemang tycker jag drar ett löjes skimmer över diskussionen.

    Vad gäller Serbien och Kosovo hoppas jag att du har följt utvecklingen i dessa länder.

    Inte minst ifråga om Rysslands och USA’s intressen i dessa båda länder.

    Om man inte ifrågasätter ett/två sådana länders omedelbara kandidatstatus anser jag att man inte har tänkt tanken fullt ut.

  10. alivga skriver:

    Mrmhalland01: Jag menade inte att Grekland ska kastas ut, eller att det ens kan kastas ut. Jag menade bara att Unionen i nuläget skulle vara i en bättre sits utan Grekland som en av sina medlemmar. När du ifrågasätter vissa Balkanstaters framtida medlemskap bör du inte glömma vilka länder som r-e-d-a-n är medlemmar. Med detta i åtanke är det skrattretande att oroa sig för Balkanstaternas framtida medlemskap och vilka negativa effekter detta skulle kunna ha för Unionen. Balkanstaterna (allt söder och öster om Kroatien och Ungern) har en mycket problematisk historia. Men att måla ut dessa stater som ett potentiellt hot för EU:s stabilitet är att tillskriva dem större betydelse än de verkligen har. Europas historia skrivs av dess stormakter (Tyskland, Frankrike, Storbritannien) – så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Att det i vår tid råder fred är ingen garanti. En sak är dock säker, är det något eller några länder som kan sätta Europa i brand, tja då är ovan nämnda länder.