Med Libyen i centrum

STOCKHOLM: De närmaste dagarna kommer Libyen åter att stå i centrum för åtskilligt av uppmärksamhet.

Det gäller först i morgon i Luxembourg där vi möts i kretsen av EU:s utrikesministrar.

Därefter i Doha i Qatar på onsdag där den s k kontaktgruppen möts och vi företräds av Danmarks utrikesminister Lene Espersen.

Och sedan på torsdag i Berlin där det blir lunch med utrikesministrarna som deltar i de Nato-ledda operationerna i syfte att stödja genomförandet av säkerhetsrådsresolutionen 1973.

Att ett avgörande skulle kunna åstadkommas genom de militära luftoperationerna förefaller nu mer avlägset. När USA reducerat sitt deltagande har ju detta dessutom medfört en tämligen betydande nedgång i kapacitet.

Politiskt är det nu den Afrikanska Unionen som försöker att finna en väg framåt, även om svårigheterna är betydande.

Det är viktigt att de är tydliga med att det inte finns någon framtid för Khaddafi och hans närmaste familj i Libyens politik.

Men med den avgörande restriktionen är det viktigt att alla är öppna för brett inriktade politiska samtal om landets framtid, och att en vapenvila som också ger bättre möjligheter till humanitär hjälp kan komma till stånd.

Ett möte som kommer att äga rum i Kairo på torsdag – och som jag hoppas att Catherine Ashton kommer att medverka i – kan komma att bli viktigt i det avseendet.

Det gäller att koncentrera och samordna de olika politiska ansträngningarna – med FN, Arabförbundet och Afrikanska Unionen som andra viktiga aktörer – och det kan möjligen komma att ske i Kairo.

Själv ger jag mig mycket arla i morgon iväg till Luxembourg för de olika mötena där.

En charmig stad i ett charmigt land – men rasande så opraktiskt för möten som dessa. Jag begriper inte riktigt varför vi i evig tid skall leva vidare med konsekvenserna av en politisk kohandel för ett halvt århundrade sedan.

Och samma sak kan självfallet sägas om Europaparlamentets groteskt kostnadsdrivande sessioner i Strasbourg.

Innan det formella utrikesministermötet börjar vid lunchtid i Luxembourg kommer vi att ha s k vängruppsmöten med först Ukraina och därefter Moldavien.

Det blir genomgångar av hur reformprocesserna utvecklas i respektive länder och hur förhandlingarna med EU fortskrider.

Ett viktigt besked i anslutning till detta är att det nu förefaller att vara grönt ljus för ett formellt möte i det s k 5+2 formatet om en möjlig fredslösning för utbrytarregionen Transnistrien i Moldavien.

Att lösa denna konflikt ser ju vi inom EU som ett viktigt lackmusttest på Rysslands vilja att verkligen bidra till gemensamma lösningar på olika säkerhetsfrågor i Europa.