Fortfarande inte alldeles klart

BRYSSEL: Det har varit en intensiv dag av överläggningar här i Bryssel med EU:s Foreign Affairs Council i centrum för min agenda men också med möjlighet till möten utanför den omedelbara EU-kretsen för att få en bättre bild av aktuella frågor.

At Libyen stått i centrum är självklart.

Våra diskussioner i EU-kretsen handlade om de bidrag vi individuellt såväl som kollektivt kan göra för att genomföra säkerhetsresolutionen – UNSCR 1973 på mer tekniskt språk.

Alla underströk att resolutionen har många olika delar.

Minst tid ägnade vi flygoperationerna och mest tid kommande maritima operationer och de humanitära insatserna.

Men vi var eniga om att viktigast och svårast är de politiska insatserna för att försöka att bygga ett fungerande Libyen efter Khaddafi.

Och om att vi måste ägna mer av våra ansträngningar åt att på olika sätt förbereda dessa. Hur skall vi få till srånd en bred nationell dialog om landets framtid?

Att det finns nyanser i uppfattningen om flygoperationerna var tydligt under dagens diskussioner. Främst men inte enbart från tysk sida framfördes olika frågetecken.

Och ingen förnekade komplexiteten i den operation som i detta avseende nu inletts.

Jag har ägnat viss möda åt frågan hur flygoperationen framöver kommer att ledas och inriktas. Det är, enligt min mening, en höggradigt politisk frågeställning som måste få ett snabbt svar.

Ju längre operationen pågår desto mer krävande kommer de mer eller mindre politiska frågeställningar som måste avgöras att vara. All erfarenhet av operationer som dessa pekar entydigt på detta.

Just nu leds de inledande operationerna genom ett så gott som uteslutande amerikanskt system, och det är i och för sig gott och väl. Men USA har gjort klart att dessa mer tydliga bidrag till operationen är påtagligt tidsbegränsade, och att de rätt snart vill lämna över ansvaret.

Jag har svårt att se att det finns något realistiskt alternativ till att då använda Nato:s olika system, samtidigt som det kan finnas skäl att över dessa lägga en politiskt ansvarig nivå som inkluderar de nationer som gör de faktiska bidragen till de faktiska insatserna.

Som det nu ser ut kommer det att ta ytterligare ett antal dygn innan den saken har förutsättningar att sorteras ut.

Och det är i och för sig inget avgörande problem.

USA är fortfarande fullt ut inne i operationen, och de resurser som finns för att klara av de uppgifter som kan identifieras förefaller för ögonblicket att vara fullt tillräckliga även om det kan finnas brister i vissa specialfunktioner.

Annorlunda kan det bli lite längre fram. Men det klarnar knappast förrän ledningsstrukturerna och inriktningen av operationen klarnat. Då måste mål, medel och resurser åter harmonieras.

I slutet av förra veckan hade jag trott att det skulle ske i början av denna vecka. Nu tror jag snarare att vi talar om slutet av veckan.

Under tiden fortsätter de pågående operationerna att successivt reducera Khaddafis militära förmåga, och det är självfallet alldeles utmärkt.

Men våra diskussioner i dag har inte enbart handlat om detta.

Elfenbenskusten, Bahrain, Yemen… just nu är det knappast brist på kriser.

Och så satte vi upp ytterligare 19 personer med direkt ansvar för förtrycket i Vitryssland på vår sanktions- och spärrlista.

Vi värnar våra värderingar – åt Öst liksom åt Syd.