Nu har det börjat

STOCKHOLM: Just nu är jag nog mest spänd över resultatet av den viktiga folkomröstningen i Egypten.

Att man fick hålla vallokalerna öppna en timma längre än beräknat visade det stora engagemanget för den demokratiska utvecklingen.

Och resultatet är på intet sätt givet.

Annars har det självfallet varit början av de militära operationerna i enlighet med FN-resolutionen 1973 som varit i fokus.

Mot kvällen kom rapporter om att franska flygattacker slagit ut ett antal av Khaddafis stridsfordon i östra Libyen.

Alldeles utmärkt.

Min förhoppning är nu att dessa operationer har en sådan inledande styrka att de på ett avgörande sätt förändrar den politiska situationen i landet. Och i det avseendet tror jag att de närmaste dygnen är de viktigaste.

Kring nästa helg eller så kommer det att vara möjligt att bedöma den saken.

Då vet vi om vi fått en avgörande förändring av situationen – och är på väg in i ett mer politiskt skede – eller om det då finns risker för ett mer utdraget också militärt skede.

So oder so torde dagen innebära att de risker som möjligen kunde ha funnits mot Benghazi nu har reducerats högst avsevärt. Jag tror att det även tidigare hade varit svårt för Khaddafi att återta denna stad – som historiskt egentligen alltid varit mot honom – men nu är nog svårigheterna betydligt mycket större.

Min gissning skulle vara att han nu försöker konsolidera kontrollen över det han nu mer eller mindre har kontrollen över.

Och den avgörande frågan för den kommande veckan är om han kommer att klara av det i den nya situationen med flygattacker riktade mot hans styrkor och baser.

Jag utgår från att dessa attacker mycket tydligt inriktas på att förhindra att så blir fallet. Det borde mycket väl gå att förena med FN-resolutionens officiella målsättning att skydda civilbefolkningen.

Hur dessa operationer nu kommer att inriktas och ledas förblir en mycket viktig fråga – i synnerhet om de blir mer utsträckta i tiden.

Jag hade utgått från att det skulle ske inom ramen för Nato. Fördelarna med det hade varit uppenbara.

Nu verkar det mer osäkert. Och därmed infinner sig ett antal frågetecken som jag hoppas kan rätas ut relativt snabbt.

Militärt våld tjänar alltid politiska syften. Och det är genom att definiera dessa som de militära insatserna kan inriktas på bästa sätt.

FN-resolutionen talar om att skydda civilbefolkningen. Men de politiska mål vi satt upp i diskussionerna inom EU går självfallet längre än så.

Så det är viktigt att veta såväl hur den militära ledningen för dessa operationer nu kommer att utformas som – än viktigare – hur den politiska ledningen och inriktningen av dem kommer att ske.

Det handlar ju om att inrikta insatserna så effektivt som möjligt för att uppnå de mål som sätts upp.

Efter de inledande attackerna innan mörkrets inbrott i dag kommer vi alldeles säkert att se mer i morgon. Nattens anfall med kryssningsrobotar – sannolikt främst mot flygbaser – kommer då att ha haft sin effekt.

Och sedan kommer styrkan i attackerna successivt att byggas upp.

Allt i syfte att uppnå de politiska mål som formuleras.