Välkommen UNSCR 1973

STOCKHOLM: Självklart har jag varmt välkomnat resolutionen 1973 från FN:s säkerhetsråd. Utvecklingen i Libyen går nu in i ett nytt skede.

Resolutionen går avsevärt längre än bara den flygförbudszon som också är en del av denna.

Att enskilda länder eller grupperingar av sådana nu ges möjlighet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra övergrepp på civilbefolkningen ger möjligheten till direkta militära ingripanden mot t ex Khaddafis stridsvagnar och artilleri.

Och jag skulle tro att enbart hotet om sådana nu kommer att innebära att Khaddafis försök att rycka fram mot Benghazi kommer att upphöra.

Det bör noteras att resolutionen också innehåller ett krav på omedelbart eld-upphör i alla de interna stridigheterna i landet.

I morgon samlas i Paris företrädare för ett antal nationer med kapacitet att genomföra också de mer robusta militära delarna av resolutionen. Och i övermorgon infinner sig – om tidigare planer inte ändras -i Tripoli den delegation från Afrikanska Unionen som tidigare aviserats.

Genomförandet av en flygförbudszon förbereds nu inom Nato.

Det handlar om en rätt omfattande operation som ställer betydande krav på samordning och planering. Att fullt upp genomföra den kommer med all sannolikhet att ta någon eller några veckor. Den kan komma att föregås av att man slår ut de relevanta delarna av det libyska luftförsvaret.

Huruvida någon förfrågan kommer att komma från Nato om svensk militär medverkan i denna operation vet vi inte.

Kommer en sådan förfrågan kommer vi självfallet att ta ställning till den. Jag har tidigare här redogjort för en del av de överväganden som i så fall blir aktuella.