Att genomföra resolutionen

STOCKHOLM: Denna dag har alldeles självklart dominerats av de olika frågeställningarna kring genomförandet av UNSCR 1973.

Viktigt att notera är att det är en mycket bred resolution.

Att mycket av uppmärksamheten fokuseras vid mandatet att använda alla nödvändiga medel för att skydda civila, och införa en flygförbudszon, är måhända naturligt. Det är ju här de rent militära maktmedlen kommer in.

Men resolutionen har en betydligt större bredd än så. Och det är viktigt att vi inte förlorar det perspektivet.

Jag har under dagen haft utförliga samtal inte minst med mina nordiska kollegor om olika aspekter på detta. Men också informerat oppositionen i riksdagen.

Att Danmark och Norge omedelbart är i en annan situation än Sverige och Finland när det gäller konkret integration i konkreta förberedelser är uppenbart.

I Köpenhamn ger Folketinget redan i kväll ett mandat för deltagande med fyra F16 i en operation som också kan inkludera precisionsanfall mot olika mål i Libyen. Mediarapporter till trots har Norge ännu inte fattat något beslut i ärendet.

Det möte som sammankallats i Paris i morgon kommer att fokusera på de mer omedelbara aspektera av genomförandet av resolutionen 1973. Vi tillhör inte de länder som inbjudits att delta, men har varit i kontakt i alla fall.

Om jag tidigare sagt att jag utgått från att en flygkontrollzon kommer att hanteras inom ramen för Nato med medverkan av partnerländer ter sig detta just nu mindre säkert. Vi får nog avvakta de ställningstaganden som kommer att ske inom Nato under början av nästa vecka.

Vi är i ett tidigt skede, men några förfrågningar om deltagande med olika resurser har ännu inte kommit till Sverige, och jag förväntar det knappast heller under de närmaste dygnen.

Men självfallet har också vi en roll i genomförandet av de olika delarna av också denna resolution av säkerhetsrådet.

Sanktionspolitiken skärps nu ytterligare. Humanitära insatser kommer att behöva både breddas och fördjupas. Och vi behöver en djupare diskussion om den politiska strategi som måste följa på det successiva genomförandet av denna resolution.

Den frågan kommer alldeles säkert att stå i centrum när vi åter möts i kretsen av EU:s utrikesministrar i Bryssel på måndag.

Mycket kommer alldeles självklart att bli beroende av den faktiska utvecklingen i Libyen självt.

Om den kan vi bara spekulera.

Khaddafis utrikesminister har sagt att man nu accepterar en vapenvila, men samtidigt är det uppenbart att strider fortsätter och i kväll kommer t o m uppgifter om någon form av framryckning mot Benghazi. Situationen är – som väntat – oklar.

Vi står bara i början av ett nytt skede.

29 Responses to Att genomföra resolutionen

  1. nolies skriver:

    Och när får vi höra skarpa fördömanden och rop på sanktioner om det som nu sker i Bahrain och Yemen?
    Kanske läge för en Intervention i dessa länder?

  2. Börjesson skriver:

    Detta ständiga tugg om ”varför ingriper vi inte i Bahrain då” är så tröttsamt! Det är väl fullständigt självklart varför inte. Varken vi eller något annat västland har råd att stöta oss för mycket med Saudiarabien, då vi är fullständigt beroende av deras olja. Så enkelt är det. Det finns inget skamligt i realpolitik, när konsekvenserna av att strunta i den skulle bli så enorma som i det här fallet. På lång sikt bör vi jobba hårdare och mer målmedvetet på att bli fria från oljeberoendet (av flera skäl), men på kort sikt får vi helt enkelt acceptera situationen och bedriva politik därefter. Allt annat vore vansinne.

    På tal om vansinne så är det nog ett bra samlingsnamn för Sveriges försvarspolitik de senaste decennierna. Först avskaffar vi det nationella försvaret, satsar enbart på (begränsad) förmåga att delta i ingripanden i fjärran land istället, och förlitar oss fullständigt på att EU ställer upp för oss om vi skulle bli angripna. Sedan, när vi väl kommer i ett helt optimalt läge att ingripa i ett ganska närbeläget fjärran land, när det efterfrågas en förmåga som vi faktiskt har, och med det starkaste FN-mandat som tänkas kan och solklar moralisk rätt på vår sida, då vill vi inte. Och dessutom anför vi som skäl att det bara är Nato som skall syssla med sånt, och inte vi eller EU. Hur rimmar det med att EU skall vara den som försvarar oss när det kniper?

    (Förmodligen är det inte så enfaldigt som det verkar, utan istället ett lömskt och långsiktigt spel för att få Sverige in i Nato, helt på tvärs med folkviljan.)

  3. nolies skriver:

    Börjesson du har en poäng, problemet är bara att hyckleriet om mänskliga rättigheter når nya höjder.

  4. knightone skriver:

    Det minsta man kan begära av Sverige är att Gripen-plan skickas för att beskydda bland annat Danska F-16 som kommer utföra precisionsanfall.

    Jag är ordentligt besviken på Bildt som jag annars håller ovanligt högt för en politiker.

    En mellan-stor hund med svansen mellan bena som sitter och väntar på ett samtal från NATO när det inte ens är en NATO-operation. Deltagande länder som svarar upp på FN-begäran kommer samordnas oavsett var dom kommer i från.

  5. tjernhus skriver:

    Nej, nu får du väl lugna dig Carl
    Sverige måste naturligtvis ställa upp med flyg
    annars

  6. nubbe skriver:

    Det är inte bara knightone som är besviken på CB och hans agerande i internationella ärenden. Läs nedan om vad andra tycker angående hans beteende i frågan om folkmordet på assyrier/syrianer armenier i Turkiet. Varför CB springer du och ber Turkiet om ursäkt???

    Regeringens agerande efter beslut om erkännande diskuteras i Nyhetsbyrån
    SVERIGE Programmet Nyhetsbyrån i SVT går under devisen djärvare samtal om saker vi pratade om eller glömde att prata om i nyhetsveckan som gick. I denna veckas avsnitt tog panelen upp det uteblivna regeringsbeskedet om Seyfo/Folkmordet 1915.

    Det är komikern och skådespelaren Özz Nujen, en av panelmedlemmarna i Nyhetsbyrån, som på fråga om vad som fått honom att studsa i veckan lyfter fram rubriken ”Ett år utan svar om erkännandebeslut”, hämtad från en artikel i Hujada.com. Han uttrycker sin besvikelse över den svenska regeringens agerande sedan erkännandebeslutet kom den 11 mars 2010.

    – Det är ju drygt ett år sedan vår riksdag erkände att det som skedde mot armenierna, assyrier/syrianer och kaldéerna var ett folkmord 1915. Det har gått nu över ett år och regeringen och UD då har fortfarande inte implementerat det här i vår utrikespolitik och vårt sätt vara gentemot resten av världen, säger Özz Nujen i TV-programmet.

    Han vänder sig också mot att Carl Bildt bett om ursäkt för de folkvalda riksdagsledamöternas majoritetsbeslut om att erkänna Seyfo/Folkmordet 1915.

    Nujen får medhåll av övriga panelmedlemmar i programmet. Utrikesreportern Britt-Marie Mattsson menar att man inte kan göra den distinktion mellan regering och riksdag såsom Reinfeldt gjorde efter beslutet i mars. Det måste finnas en samklang mellan dessa förtydligar Mattsson. Från förläggaren Annika Beijbom är det raka besked när hon kommenterar regeringens vägval hittills i frågan.

    – Jag tycker att det är under all kritik att säga att svenska regeringen inte kan driva den här politiken trots att riksdagen har sagt sitt om detta, säger Beijbom.

    Veckans avsnitt av Nyhetsbyrån har enligt Mediamätning i Skandinavien setts av nära 400 000 personer. Programmet finns fortfarande tillgängligt på SVT Play fram till och med den 14 april 2011. Seyfo/Folkmordet 1915 tas upp 6:40 minuter in i programmet.

  7. Börjesson skriver:

    nolies: Hyckleri? Tja, kanske det. Men som någon, jag tror det kan ha varit David Cameron, uttryckte det i den engelska debatten tidigare i dag: Att man inte kan göra det rätta varje gång bör inte tas som förevändning för att inte göra det rätta någon gång.

  8. nolies skriver:

    Börjesson: Att man skarpt fördömer folkmord ibland bör inte tas som förevändning för att man inte behöver göra det alltid.

  9. digitalcurtain skriver:

    Det är säkerligen dags att agera i Libyen. Tyvärr, lär det inte bli det sista land.

  10. gruelse skriver:

    I Libyen rasar nu i dagarna ett inbördeskrig mellan regeringstrogna och rebeller. al-Qaida har infiltrerat rebellerna. Om västvärlden beslutar sig för att upprätta en flygförbudszon över Libyen med hjälp av sitt flygvapen kommer detta resultera i att västvärlden de facto lierar sig med rebellerna, vilket även inbegriper al-Qaida. Detta skulle vara mycket olyckligt, ty västvärlden bekämpar sedan tio år tillbaka al-Qaida i inbördeskrigets Afghanistan. Om man verkligen vill besegra en fiende (al-Qaida) så måste man var konsekvent i sin hållning gentemot fienden.

    Om det är någon som ska upprätta flygförbudszonen så bör det göras av den muslimska och/eller afrikanska världen.

  11. sisotalo skriver:

    Carl Bildt beskriver noggrant de pågående krigsförberedelser. Utan tvekan kommer vissa västländer att angripa, bomba Tripoli. Detta har inget att göra med skydd för civilbefolkningen.

    Situationen är precis det samma när Jeltsin och sedan Putin bombade i Grosnij. centralregeringen bombade separatisterna.

    Ryssland tillåter idag bombning av Libyens separatister. Detta bygger på det som Bildt kallar till ”Bred resolution”.

    Detta är inte första gången när ryska ledare sviker. Gorbatjov medgav angreppet på Irak. Det är glädjande att världens folkrikaste länder, Kina, Indien och Brasilien inte stöder bombningarna. Kanske detta bromsar krigshetsarna, i Sverige Urban Allen och Folkpartisterna.

  12. Kachina skriver:

    UNSCR 1973, ytterligare ett protokoll från ett ”måndagsmöte” med goda föresatser, ett ”kick off” för den kommande veckan där ledamöterna lämnar lokalen i tron att det är någon annan som skall verkställa.

    Det är inte samma tåga i vår generation som det var i föregående generation, där frivilliga svenskar själva tog sig till Spanien för att bekämpa fascismen. Vi har ingen Moshe Dayan som tar egna initiativ, ingen Rommel, ingen Patton,…., ingen som, inom några timmar, kan iscensätta en operation likt den i Entebbe.

    Nuvarande icke agerande illustrerar den tvehågsne elefanten EU:s oförmåga, när Nato inte samordnar operationen. Vad händer om USA är upptaget på annat håll när Europa slaktas av flyktingströmmen vi själva skapat?

    Jag är inte emot ett medlemskap i Nato, men vi får inte lägga vårt öde i Uncle Sam’s knän. Vi måste ha en egen kraft, något som CB just nu visar att vi inte har.

    Det var länge känt att Turkiet skulle stå utanför och att en Nato-operation då var utesluten. Det är upp till varje enskild medlem i FN att agera.

    Det är upp till Skandinavien, inkl. Sverige och Finland, att samordna operationerna med Frankrike och Storbritannien, samt de förband från USA som är redo att delta.

    Carl Bildt, UNSCR 1973 är inte en biljett till läktarplats för skådespelet. Det är en uppmaning till inträde på scenen, för en huvudroll.

    Jag är inte krigshetsare, men detta handlar inte enbart om Libyen, utan om framtiden för våra barn och barnbarn. Vårt agerande eller brist på agerande kommer att avgöra framtiden, vänskapen eller fientligheten, mellan folken i Europa och Arabien.

  13. sisotalo skriver:

    En felskrivning av mig. Västs avsikten är inte att bomba rebeller i Libyen, utan regeringens folk. Enligt samma princip bomberna hade fallit på Moskva när Jeltsin attackerade Grosnij.

    Civila kan inte skyddas genom bomber.

  14. Kachina skriver:

    sisotalo, diktaturens avlönade agent, vill naturligtvis bevara den rådande ordningen. Den är hans trygghet och bekväma framtid, rollen som tjänare åt den befallande eliten.

    Jag måste tyvärr upplysa dig om att diktaturen går mot sitt slut och er grav är, Internet.

    Diktaturen lever på att undanhålla och styra information. Det gick bra så länge som den stora massan kommunicerade från by till by, från stad till stad, från kommun till kommun, från nation till nation.

    Nu kommunicerar den stora massan globalt, från individ till individ, mellan raser, över kultur- religion- och nationsgränser.

    Diktaturens era är slut och under övergången kommer det att förstöras fysiska varelser, men inget liv går till spillo.

    gruelse.

    ”Införandet av västerländsk demokrati står knappast högst upp på den fattige, arbetslöse, lågutbildade muslimens önskelista utan det är mat på bordet och islamisk fortlevnad.”

    Kristendom och islam är det bindemedel som håller samman muren mellan de Europeiska och de Arabiska folken.

    Om vi, helhjärtat, ställer upp för de arabiska folken i deras revolution, löser vi samtidigt upp bindemedlet som upprätthåller muren mellan folken, samtidigt som vi slår undan fötterna för Al Quaidas existen. De lever av ”bindemedlet” och om vi löser upp det finns det ingen livskraft kvar för dem.

  15. gruelse skriver:

    Kachina
    ”Kristendom och islam är det bindemedel som håller samman muren mellan de Europeiska och de Arabiska folken.”

    Förespråkar du ateism?

  16. Kachina skriver:

    Nej, absolut inte. Jag vet, har blivit uppenbarad för källan till liv och dess olika nivåer, men det skulle kräva en avhandling på några turen sidor för att gå igenom alla aspekter och nivåer av liv.

    Jag nöjer mig med att säga att liv är medvetande som emanerar ur medvetandets källa, den Guds Ande som vilade i avgrunden (den mörka materian) och vaknade från föregående session genom kommandot ”Varde Ljus”, något som gjorde den osynliga mörka materian synlig.

    Vi tror att hjärnan alstra medvetande, men det räcker med ljus, strålning. Vi är alla Gudasöner, varje enskild stråle ur källan. (även kvinnor i djurkropp)

    Det är så att varje medvetande är maskulint och varje enskild synlig atom är ett resultat av det Gudomliga medvetandets säd i den mörka osynliga materian. Medvetandet dör inte för att de enskilda atomerna skingras, det förflyttas bara till en annan dimension av de 49 dimensionerna.

    Detta är uråldrig kunskap bland naturfolken och de olika formerna av shamanism. Jag kan bekräfta det eftersom jag ”stått inför” det strålväsen som är tre i en, odelbart och närmast Gud.

    Kristendomen och Islam är politiska religioner, medvetet eller omedvetet skapat ur den urgamla kunskapen.

  17. […] Bloggar: SVD-ledarbloggen och Fagerberg och Jerry och Sjöstedt och Chris och Röda Berget och Bildt […]

  18. Kachina skriver:

    Människans, djurmänniskans, framtid ligger i att lösa upp det bindemedel som håller ihop muren mellan Europas och Arabiens folk.

    Vår skyldighet att ställa upp för arabiens folk är elementär. Vi har frihet. Vi kan inte av missunsamhet och lättja förneka dem samma frihet.

    Carl Bildt, jag antar att det vet vad jag pratar om.

    Nu gäller att du samlar dina vänner och agerar stenhårt. Även om jag är gammal gubbe, kan jag hantera både 20 mm automatkanon och karbin. Jag beredd att åka ner och offra mitt liv för mina barn och barnbarn. Det enda jag begär är att ni ordnar transporten för oss som värnar om barnens framtid. framtid.

  19. Kachina skriver:

    Carl Bilt.

    Vi vet att du har förmågan att uttrycka dina ståndpunkter så skarpt att deltagarna ”fryser fast i sina stolar”.
    Nu är du inte ens med i i de förhandlingar som sker i Frankrike.

    Säg till om du tvivlar på din förmåga, Jag kan åka ner och och läsa lusen ur dem så de skiter ner sig i den bänk de besitter

  20. bestofmankind skriver:

    Och Carl Bildt var just högst inbjuden till TV4 angående Libyen när stora ledarna samlas i Frankrike. Carl Bildts passivitet har inte gett några intryck om hjälp från Sverige.

    ”Stoltenberg befinner sig just nu i Paris, där han deltar i de internationella stormötet med bland annat Storbritannien, USA och Frankrike, där insatserna mot Libyen samordnas.

    – Det här är en mycket dramatisk situation och det är bråttom att göra något åt den. Vi är inbjudna till Paris eftersom vi har varit väldigt tydliga med att missbruket måste stoppas. Det är viktigt att stoppa övergreppen mot civilbefolkningen och att brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns en risk att vi inte har sett det värsta än, säger Stoltenberg.

    USA:s utrikesminister Hillary Clinton, den brittiska statsministern David Cameron och Frankrikes president Nicolas Sarkozy är också med på mötet i Paris.

    De norska planen beräknas vara på plats om ett par dagar.”

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12753790.ab

  21. […] Bloggar: Gunnar Hökmark, Kent Persson, Carl Bildt. […]

  22. silbojaure skriver:

    Jaha som vanligt då. Ett antal länder tar som vanligt ansvar och skickar flygplan eller stödjer på annat sätt. Sverige gör som traditionen sig bör sedan 1939, pratar, pratar, pratar…… Man skäms. Erbjud vårt stöd nu i form av gripen!

  23. bestofmankind skriver:

    ”Vill Urban Ahlin fortfarande stänga USA:s baser utomlands?

    Urban Ahlin tyckete att kravet om USA baserna var riktigt korkat. Han jobbade emot det men att vänsterpartiet inte gick med på det rödgröna utrikespolitiska samarbetet om de inte fick igenom kravet om USA baserna.

  24. kulan skriver:

    Det är väl ingen som tar Urban Ahlin på allvar. Eller någon annan i röran s+v+sd+mp.

    I övrigt blir jag aningen förvirrad av dagens inlägg.

    Nu ska vi minsann spänna musklerna! Går vi inte till anfall, så skyller vi på regeringen.

    Men vad händer om de skjuter tillbaka? Jo, då ska vi snyftande springa hem och gömma oss bakom mammas kjol. Och så skyller vi på regeringen.

    Förresten, vad gör vi med dem som faktiskt tror på Gadaffi? Som faktiskt står på hans sida? Ska vi skjuta dem? Med vilken rätt?

  25. Kachina skriver:

    ”Förresten, vad gör vi med dem som faktiskt tror på Gadaffi? Som faktiskt står på hans sida? Ska vi skjuta dem? Med vilken rätt?”

    Vi skall bomba sönder flygplatser, flygplan, luftvärn, artilleri och tanks. De personer som satt sig i dessa föremål för att delta i Khaddafis slakt av Libyens befolkning, får ta konsekvenserna därav.

    De som tvingats dit gör bäst i att desertera så snart som möjligt.

  26. bestofmankind skriver:

    ”Det är väl ingen som tar Urban Ahlin på allvar”.

    Nej, inte av Carl Bildt för att Bildt är verklighetsfrånvarande.

    Urban Ahlin har utrikespolitiskt känsla och omdöme som de i säkerhetsrådet i FN. Det räcker långt det!

  27. metusalem skriver:

    Detta med folkmord. Ett folkmord som skedde 1915 bör rimligen belysas och hanteras av historiker. Att några tar detta till en följetong, och kräver av vår regering att man skall utnämna händelserna som folkmord ställer ett antal frågor.

    När tänker man sig att man skall sluta kräva bekräftelse på att det som hänt har hänt. Kan någon upplysa om hur Sveriges regering och riksdag hanterat andra utrotningsaktioner. Tex. Jude och Romutrotningen på 40-talet, Stalins utrotningar, Ruandas utrotningar,
    Östra Kongo.

    Tyvärr har Homo Sapiens en benägenhet att bete sig vidrigt mot sina artfränder. Detta måste naturligtvis stämplas som barbariskt, folkmord verkar relevant som beteckning.

    Men därifrån till att vår regering och Riksdag skall känna sig förpliktade att lång tid efteråt utföra omröstningar och proklamationer? Jag förstår att många önskar ha det så, men viktigast är väl att kunna gå vidare. I den mån som nuvarande Turkiet inte erkänner vad som faktiskt hände har vi anledning att väga in detta tex. när vi diskuterar ev. EU-medlemskap. Men officiellt utpekande av staten Turkiet för vad en helt annan statsbildning gjorde sig skyldig till tycker jag inte är nödvändigt.

  28. nubbe skriver:

    Till Metusalem

    Då tycker du att det inte heller är nödvändigt av USA att be Indianerna om ursäkt eller Australienarna gällande Aboriginerna??? Märklig ståndhållning när Riksdagen redan bestämt att det var ett folkmord men där regeringen med CB i framkant vägrar följa Riksdagens beslut. Hur kan det vara så viktigt för regeringen? Dessutom tyckte Fredrik Reinfeildt innan de vann valet att det som hade hänt var ett folkmord. Detta finns t o m inspelad. Men efter valet så tycker annorlunda…Svagt…Detta kanske inte betyder något för en etnisk svensk men är extremt viktigt för alla som har upplevt folkmordet. Det finns fortfarande en liten grupp äldre som lever och fick uppleva folkmordet. Dessutom berör detta en folkgrupp som återigen får uppleva samma scenario idag i Irak.

  29. metusalem skriver:

    Nubbe…
    Jodå, jag delar din uppfattning att USA bör be om ursäkt, liksom Australien i förhållande till de urinnevånare som har mördats och utrotats. Sverige bör dessutom givetvis försöka rätta till oförrätter mot samer och romer.

    Men ovanstående är insatser mot folkgrupper inom eget territorium som det är mycket angeläget att komensera, i den mån det går.

    Jag vänder mig mot att stater på andra platser på jordklotet skall behöva känna sig tvingade till ett uttalande om folkmord. Men var går gränsen tidsmässigt, skall vi rösta om folkmord för korsriddarnas bravader i Jerusalem med omnejd?

    Jag är anhängare av att vår historia skall så väl som möjligt skildra de övergrepp som begåtts. Men att enskilda stater efter kanske 100 år skall behöva prestera ett utnämnade av folkmord i samtliga fall där detta är för handen? Jag är tveksam. Fast jag protesterar inte om Regeringen beslutar att följa Riksdagens röst.

%d bloggare gillar detta: