Fortsatt viktig debatt

Morgon på Harpsund efter trevlig middag med regeringskollegorna. Strax bär det av till Stockholm, och senare i dag tänkte jag åka med Fredrik Reinfeldt ut till Vaxholm för att lyssna på hans anförande där.

Det blir nog mest inrikespolitik – att hantera den ekonomiska krisen är vid sidan av EU-ordförandeskapet just nu denna regerings viktigaste uppgift.

Samtidigt fortsätter debatten om Aftonbladsaffären och dess konsekvenser.

Det är självfallet Aftonbladet som skall ta ansvar för sina beslut, och som har att förklara varför man i detta fall valde att publicera en artikel som man rimligen borde ha insett skulle leda till starka reaktioner.

Detta sagt utan att vilja rescensera det beslutet.

Det som bekymrar och bedrövar mig är vissa av de reaktioner – inte minst i andra länder – som detta beslut lett till.

Jag skrev tidigare här att jag kan förstå de starka känslor som väcks inför påståenden som kan upplevas som vädjande till antisemitiska sentiment.

Jag känner personligen också en stor vrede när jag konfronteras med  förlöpningar av det slaget i debatten. Men som en i Sveriges regering har jag lika lite som något annat statsråd rätt att agera mot publiceringsbeslut vad jag än personligen må tycka om det som har publicerats.

Vi har en tryckfrihetsförordning som alla måste respektera och som föreskriver på vilket sätt eventuella brott mot denna grundlag ska beivras. Och en grundbult i denna lagstiftning är att politiken inte ska sätta sig till doms över tryck- och yttrandefriheten.

Det finns ett förbud mot hatbrott som inbegriper ett förbud mot antisemitisk agitation, men det är rättsväsendets – inte politikers – sak att påtala sådana brott och lagföra dem som till äventyrs sysslar med sådant.

När detta är sagt har vi samtidigt alla ett självklart ansvar att motverka sådana strömningar som hotar de grundläggande värdena i vårt fria och öppna samhälle.

Och dit hör förvisso antisemitiska påståenden och utfall oavsett vem som gör dem eller varifrån de kommer.

Som regering arbetar vi aktivt för att bekämpa fördomar och främja förståelse. Det kan – som nu – handla om anti-semitism, men det handlar självfallet också om fördomar mot t ex islam. Att vi är ett samhälle med stor öppenhet bygger inte minst på att vi på bredden av vårt samhälle arbetar för tolerans och förståelse och motverkar de fördomar och den intolerans som annars kan få förödande konsekvenser.

I mitt tidigare inlägg nämnde jag hur vi i riksdagen gemensamt över partigränserna har manifesterat vår enighet mot varje form av anti-semitism. Det har varit viktigt för mig att detta har kunnat ske med så stor tydlighet.

Men också i det mer konkreta utrikespolitiska agerandet är vi tydliga. Nyligen demonstrerades detta när den svenske ambassadören i Genève på regeringens uppdrag lämnade FN:s konferens om rasism under den iranske presidentens anförande.

Vad den svenska regeringen – och riksdagen – tycker om antisemitism är således kristallklart. Lika kristallklart är det att vi ser det som en viktig uppgift att med stor kraft motverka sådana företeelser i och utanför Sverige.

I ljuset av detta, och mot bakgrund av att vi har som uttryckligt mål att fördjupa relationerna med Israel, vore det minst sagt egenartat om ett enskilt inlägg i en tidning skulle kunna tas till intäkt för att dra Sveriges kategoriska avståndstagande från alla slags antisemitiska konspirationsteorier i tvivelsmål.