Den farliga sjätte provokationen.

STOCKHOLM: Morgontimmarnas sjätte provsprängning av en kärnladdning i Nordkorea har tveklöst fört upp denna redan allvarligare kris till en än allvarligare nivå.

I början av detta år tydde mycket på att Nordkorea hade fullbordat förberedelserna för en sjätte provsprängning, men uppenbart beslutade man då att vänta med detta steg. Det är inte orimligt att tänka sig att man alldeles i början av Trump-administrationen tog det marginellt försiktigare.

Men det som skett sedan dess är en markant accelerering av provskjutningarna med mer avancerade ballistiska robotar.

Efter en längre period där man misslyckades påfallande ofta är det nu uppenbart att man på ett eller annat sätt – därom strider de lärde – fått tillgång till mer avsöndrade raketmotorer, och detta har möjliggjort ett rejält språng i utvecklingen.

Man har genomfört två prov med en robot som om den sköts i annan bana skulle kunna ha interkontinental räckvidd. Det är ett betydande framsteg.

Detta innebär förvisso inte att man har tillförlitlig kapacitet för en sådan robot som vapensystem. Att få en sådan robots stridsdel att återinträda i atmosfären under ordnade former är någonting man måste testa för att vara säker på att det fungerar.

Och där är man inte.

De senaste månadernas mönster tyder på att man provocerar för att hela tiden testa gränser.

När man sade att man förberedda sig för att skjuta tre robotar mot den amerikanska basen på Guam blev reaktionen stark, och det föreföll som om man backade ner tillfälligt. I stället sköt man en av dessa robotar så att den passerade över norra Japan.

Men när man nu – dagen före toppmöte i Kina med de s k BRICS-nationerna – spränger en kärnladdning är detta självfallet en lika allvarlig som medveten provokation.

Tekniskt är det uppenbart att man nu lyckats ta fram en betydligt starkare laddning. Om det är en vätebomb eller en s k förstärkt atombomb återstår att se. Luftprover som fångar vissa av de gaser som med all säkerhet kommit ut från detonationen kommer att ge svar på den frågan.

Men politiskt är det en förstklassig provokation riktad i första hand mot USA men i nästan lika hög grad mot Kina. Om det är Donald Trump eller Xi Jiping som i denna stund känner sig mest utmanad är svårt att veta.

Bägge maktmedvetna män som framstår som maktlösa inför den lilla diktatorn i Pyongyang.

Säkert blir det nu ett extra möte med FN:s säkerhetsråd. Sådana går det tretton på dussinet i denna fråga numera.

Amerikanska militära optioner kommer att diskuteras, och det är sannolikt att mannen i Vita Huset i sin otålighet nu vill se på alla dessa möjligheter igen. Men i grunden har de inte blivit mer attraktiva eller effektiva under de gågna 24 timmarna.

Med all sannolikhet kommer relationen mellan Washington och Peking nu att bli påtagligt ansträngd.

Trump hade ju mer eller mindre lämnat över lösningen av frågan till Xi Jinping, och alldeles uppenbart är att denna hitintills och tämligen spektakulärt misslyckats med den uppgiften. Med pågående föeberedelser för sin viktiga partikongress är detta inte en kris som Xi Jinping ville ha på sitt bord.

När Pyongyang, sannolikt efter en period av överväganden och väntan, fattade beslut om denna provsprängning gjorde man det med all sannolikhet mot bakgrund av bedömningen att man skulle lyckas med denna provokation också utan alltför allvarliga konsekvenser.

Om det kommer att visa sig vara en riktig bedömning eller ej återstår att se.

Vi har kommit in i ett mycket spänt läge.

Hur sedan det längre perspektivet kan se ut för de olika aktörerna – det kommer det att finnas anledning att återkomma till.