Med Egypten i fokus

VISBY: Av lätt insedda skäl har denna min dag här i anslutning till Almedalen helt och hållet dominerats av att följa och reagera på utvecklingen i Egypten.

Och den intresserade kan via länkar från min svenska twitter @cbildt ta del av längre intervjuer med mig om detta i bl a SVT och Sveriges Radio.

Utvecklingen under dagen har ju inneburit att man börjat att arrestera olika företrädare för det Muslimska Brödraskapet, och det säger sig självt att detta rimmar mycket illa med vad som sades i samband med maktövertagandet i går kväll.

Uppgiften nu måste ju vara att försöka att ena så stora delar av det egyptiska samhället som möjligt kring en färdplan för demokrati och reformer.

Det är uppenbart att detta är långt lättare sagt än gjort, men det borde också vara uppenbart att arresteringar som dessa för ytterligare bort från det målet med alla de konsekvenser som detta kan få.

I media har en del uppmärksamhet ägnats åt vad det som skedde i går egentligen skall kallas.

För mig är detta – i alla fall ännu inte – en klassisk militärkupp av den typ vi såg i Egypten 1952, men om det är en militär aktion av den typ vi såg i Thailand 2006 och som ju innebar civil regering och återgång till demokrati vet vi heller inte.

Men militära ingripanden av denna typ kan vi hur som helst inte ge vårt godkännande, och det är viktigt att alla är tydliga på den punkten.

Den egyptiska regimen kommer att behöva såväl intern som extern legitimitet för att kunna fungera, och om den kommer att få det är i dag för tidigt att bedöma.

Och den externa legitimiteten kommer nog i hög grad att bli avhängig av hur man genom att öppet och brett söka samförstånd försöker att bygga intern legitimitet.

I detta ligger måhända en viss möjlighet för omvärlden att utöva i alla fall ett visst inflytande över utvecklingen, men det förutsätter att vi uppträder mer eller mindre enade och att vi är tydliga när vi formulerar vår syn och vår politik.

Till detta kommer vi att ha anledning att återkomma – sannolikt åtskilliga gånger. Det gångna dygnets mer preliminära reaktioner och ställningstaganden måste successivt fördjupas inte minst i ljuset av utvecklingen i Egypten självt.

Än så länge har min uppmärksamhet huvudsakligen legat på utvecklingen i Egypten, men självklart är att denna kommer att generera svallvågor av olika slag i hela den arabiska världen, och att vi kommer att ha anledning att ta ställning också till dessa.

Egypten är ju arabvärldens i de flesta avseende ledande land, och utvecklingen där påverkar på ett eller annat sätt utvecklingen i de flesta av den arabiska världens övriga länder.

Min dag här i Visby blev genom detta en dag mellan rader av framträdanden i olika med utvecklingen i Egypten som självklart dominerande tema.

Och så mycket annat hann jag faktiskt inte med.

I kväll hoppas jag att det blir lite lugnare, och efter ytterligare några mediaframträdanden återvänder jag i morgon kort till Stockholm.

3 Responses to Med Egypten i fokus

  1. […] politisk process, och på sikt genomförande av demokratiska parlamentsval.” Läs även Carl Bildts blogg och följ hans Twitter på svenska och […]

  2. […] Aftonbladet citerar Kent Persson (m), Thomas Janson på Utredarna om myten om EU som fredsprojekt, Carl Bildt bloggar om Egypten, Jonas Sjöstedt länkar till sitt Almedalstal, Lena Sommestad om att det är […]

  3. metusalem skriver:

    Militärkupp eller stöd till halva befolkningen som önskar en samhällsutveckling utan alltför påtagliga inslag av ortodox islamism?
    Många liksom jag skulle önska att man på nytt kunde ta del av landets utomordentliga band till en gammal och fantastisk kultur.

    Givetvis är det otillfredsställande att landets militärmakt två gånger med kort mellanrum funnit det nödvändigt att gripa in. I den nuvarande situationen, borde armén med all kraft rensat gatorna från mängder av fredliga demonstranter?

    Naturligtvis kan man tänka sig att militären hjälpt till i planeringen för massdemonstrationerna. Som iakttagare på långt avstånd vill man bara önska att förnuftet får råda i båda lägren. Egyptens folk är värda en stat med rimligt inflytande från alla grupper, sekulära som religiösa.