WASHINGTON: När jag landade här i eftermiddags fick jag budet att Margaret Thatcher hade gått bort.
Hon var utan någon som helst tvekan en stor politiker. Här i USA hyllas hon nu allmänt som den störste av brittiska premiärministrar sedan Winston Churchill.
Och i Storbritannien ser jag hur Tony Blair generöst instämmer med dem som lyfter fram hennes stora förtjänster.
Att hon förändrade Storbritannien är ställt utom allt tvivel.
Ett land och en ekonomi i nedgång förbyttes efter hennes tre valsegrar och en lika tuff som kontroversiell reformpolitik i sin motsats.
Och det senare skiftet till Tony Blair blev enbart möjligt efter att ”nya Labour” de facto hade anslutit sig till de avgörande delarna av den politik som hon under hård strid drivit igenom.
Hon var en person och politiker med starka och tydliga värderingar. Hederligt arbete skulle löna sig. Ordning och reda borde råda. Friheten skulle ha företräde. Kommunismen skulle bekämpas.
För många i de tyckande klasserna var detta anatema, men det förde henne från den ena valsegern till den andra.
Hennes utrikespolitiska insats kom att domineras av Falklands-kriget och av hennes tidiga stöd till Gorbatjov när det gällde dennes försök att omvandla Sovjetunionen.
Hon var en stark förkämpe för frihet och en stark motståndare till kommunism och socialism.
Ändå hade hon svårt att orientera sig i det nya Europa som växte fram när muren föll i Berlin, Tysklands ville sin enighet och Europa i övrigt ville mer av samverkan.
Själv träffade jag henne för första gången för mycket länge sedan på en mottagning för studentpolitiker på 10 Downing Street.
Alec Douglas Home var utrikesminister och hon var utbildningsminister, och någonstans har jag väl bilden när vi står där och pratar med varandra.
Och det kom att bli fler sådana tillfällen under åren inte minst i samarbetet mellan de likasinnade partierna i Europa och i världen.
Hennes energi, engagemang och övertygelse imponerande alltid – och inte minst när man råkade befinna sig på en annan ståndpunkt.
Hon kunde ofta sin sak in i minsta detalj. Hon var inte den som vek undan i onödan.
Men nu har mitt besök här i Washington inletts med middag med ett antal av stadens tänkare och tyckare i främst olika utrikespolitiska frågor.
Alltid lika stimulerande.
Och i morgon fortsätter jag i Vita Huset med bl a nationella säkerhetsrådgivaren Tom Donilon och andra i hans närmaste stab.
På eftermiddagen deltar jag så i Carnegie:s stora konferens om hur vi skall förhindra spridningen av kärnvapen och successivt bygga en värld utan dem.
Och på kvällen blir det så stor mottagning och nya informella samtal med gamla och nya vänner.
Alla Dessa Dagar 
Jag kan hedra Margaret Thatcher som ledstjärna för kvinnlig makt i politik och näringsliv. Männen kunde inte längre ignorera det kvinnliga.
Jag håller även med om att hederligt arbete skall löna sig.
Men hur blev verkligheten?
Det lönar sig verkligen för de som enbart äter ”grädden på moset”, men är det hederligt arbete att ta vinsten ur skattebetalarnas statskassa, utan att utföra något hederligt arbete. Det kan inte kallas hederligt att göra vinsten genom neddragningar i material som behövs för att utföra arbete uppsägningar i vård, skola,…….mfl. statliga/kommunala åtaganden.
Tar ”Gräddnosarna” ansvar för statens ökade kostnader i socialtjänst och a-kassa, som orsakats av deras vinstintressen.
Nej, det är den stora massan hederliga arbetare som nu betalar med de ca. 1800 de fick i ökat netto, som de fick i belöning för fortsatt hederligt arbete.
Att staten, kommunen och de hederligt arbetande skulle plundras av ”Gräddnosar”, var knappast Thatchers innersta tanke. Hon tänkte bara inte tillräckligt långt för att förstå de yttersta konsekvenserna.
Är det verkligen det bästa stället att diskutera hur man ska förhindra att kärnvapen kommer till användning. USA har avsatt kända medel, 32 miljarder dollar, för renovering av sin kärnvapenarsenal. Senaten har också fattat ett beslut ”att kärnvapen ej utgör en fara för civilbefolkningen så därför är de möjligt att användas i konventionell krigföring”. England vill också uppgradera sina kärnvapen.
No matter what she did or not did, she was the first female Prime Minister in Britain.
A second in charge leader after the Queen.
http://sjolanders.homestead.com/
Voila!
Kerstin Broste o bestofmankind
Min önskan att Urban Ahlin skulle utveckla hur ett öppnande av en Ambassad för PLO, Hamas eller så i Jerusalem kvarstår.
När Urban skulle inleda med rapporteringen från grupparbetet upplevde jag honom som svag och stakande. Han hade väl fått på huden under ”utskotts”-arbetet vid S-kongressen
Till bestofmankind
Long time – long see. Har inte varit här särskilt ofta. Kan vara aktuella ämnesområden som inte faller inom mitt vetande/intresse.
Ha det så bra så länge.
Lyssnade på BBC och det var timslånga sändningar om hennes politiska gärning samt mängder av lovord även från politiska motståndare. Dit hörde inte minst Tony Blair och Gorbatjov. Samtidigt var Margaret Thatcher en kontroversiell människa och politiker därför att hon alltid sa sin mening och fick gehör för den också. Hon hade lärt sig att ett samhälle inte i grund och botten är svårare att styra än hur man sköter ett hushål.
Man ska kunna leva på sina inkomster, vara sparsam, inte spendra mer via lån än man har råd med, men också hjälpa sina barn och barnbarn till en bättre start i livet.
Familjen var grunden i samhället.
Allt detta förstod hennes medmänniskor utan att vara särskilt insatta i det politiska.
Därför blev hon också den första kvinnliga premiärministern och vann tre val i rad.
Hon var också en god tory, konservativ i den meningen att man ska alltid ta tillvara erfarenheter, gå stegvis fram, inte ägna sig åt visioner och doktriner. Därför fick hon också sina fiender.
Såna var det också gott om i hennes eget parti. Men även där sa hon sin mening och något politiskt taktiskt gillade hon inte.