En federation av nationalstater

STOCKHOLM: Till dagens uppdrag hörde att tala lite om Sverige i Europa på ett seminarium som ordnades på Handelshögskolan i Stockholm i anslutning till utdelning av stipendium till elever vid Handelshögskolan i Riga i Lettland.

Och det fanns ett speciellt skäl till det.

Initiativtagare och eldsjäl bakom tillkomsten av skolan i Riga var Staffan Burenstam Linder, och stipendierna har också utdelats till hans minne.

Han var en mångsidig akademiker, politiker och intellektuell som under ett antal decennier berikade vår samhällsdebatt på ett sätt som fortfarande känns relevant.

Men jag erinrade också om den roll som Per Unckel som utbildningsminister i den dåvarande regeringen och Laila Freivalds i den regering som kom därefter spelade för tillkomsten av skolan i Riga.

De decennier som gått sedan dess har varit i allt väsentligt mycket framgångsrika decennier för Sverige, Europa och världen om man ser saker i ett lite längre och bredare perspektiv.

Men den situation vi nu är konfronterad med ter sig då mindre självklar och mer krävande. Och det är här det är viktigt att diskutera också det europeiska samarbetets roll.

Jag har nyligen först i ett anförande för SNS i Tylösand och senare i en artikel på SvD:s Brännpunkt tagit upp den alldeles avgörande betydelse det europeiska samarbetets framtid har för Sverige – och det i snart sagt varje avseende från nationes säkerhet till livsmedelsprisernas utveckling.

Just nu står vi mitt uppe i ett skede av ekonomisk krishantering och reformer för långsiktig konbkurrenskraft, och det är svårt att överskatta betydelsen av att vi gemensamt klarar av dessa uppgifter.

Jag säger gemensamt, därför att på ett eller annat sätt sitter vi trots allt i samma båt.

Men uppgifterna sträcker sig långt längre än så. På område efter område ser vi ju hur våra nationella stater håller på att bli för små för de stora uppgifter och utmaningar som vi ställs inför. Politikens kraft riskerar att förminskas om vi inte ger politiken kraft också över de gamla nationella staternas gränser.

Härom dagens talade Europakommissionens ordförande Barroso om att vi behöver gå vidare mot en ”federation av nationalstater”, och på sina håll ledde det till viss debatt.

Det var precis det begrepp jag själv använde när jag skrev en bok kring dessa frågor för snart ett decennium sedan, och i avgörande delar står sig det resonemanget fortfarande.

Den nationella staten – inte minst om jag i denna ligger in de olika lokala och regionala ”statskonstruktioner” som på lite varierande sätt finns i olika länder – kommer förvisso att förbli den dominerande politiska nivån under överskådlig framtid.

Men lika säkert är att främst den europeiska nivån kommer att bli av större och större betydelse på ett antal – och sannolikt tilltagande antal – områden.

I vissa avseenden har vi redan i dag en federation av nationalstater. På utrikeshandelns område gäller det alldeles tydligt. På den inre marknadens allt viktigare område likaledes.

På andra är det nog mer adekvat att använda begreppet konfederation. När det gäller den fria rörligheten och de yttre gränserna tror jag detta begrepp kan vara passande.

Och på ytterligare ett antal områden är samarbetet fortfarande huvudsakligen mellanstatligt, men inte sällan med institutioner som drar i en påtagligt fördjupande riktning. Utrikes- och säkerhetspolitiken tillhör denna kategori.

På sina håll vill man nu ha en diskussion om nya institutionella abrovinklar i det europeiska samarbetet. Just nu är det populärt med olika tankar om hur EU-kommissionens ordförande skall utses.

Den diskussionen kan förvisso ha sitt värde, men viktigare är att med utgångspunkt från de olika utmaningar i sak som vi kommer att ställas för diskutera var i den federation av nationalstater som vi i viktiga avseenden redan är en del av de avgörande besluten bäst fattas.

Det handlar om demokrati, och vi skall inte glömma att demokratin får legitimitet också genom sin effektivitet.

Lokala stormöten kan vara både pittoreska och demokratiska, men som instrument att möta globala utmaningar är de föga effektiva och förlorar därmed också snabbt sitt intresse.

Frågeställningarna kring allt detta är alls inte enkla, och svaren kan bara formas i en öppen och framtidsorienterad politisk debatt.

Och det är mer av en sådan jag är övertygad vi behöver också i vårt land under de kommande åren.

I morgon står dock den nationella politiken i högsätet även för mig i och med riksdagens högtidliga öppnande i Stockholm.

Det blir riksdagshus, Storkyrka, riksdagshus och konserthus fram och tillbaka utan avbrott under dagen.

Och på onsdag bär det sedan av till Bryssel…

8 kommentarer till En federation av nationalstater

  1. Natalie Isaksson skriver:

    Vad menar du med att demokrati får legitimitet genom effektivitet? Att demokrati bör definieras utifrån output och inte input?

  2. soldyrkan skriver:

    Samarbete mellan dom europeiska länderna ja tack. Ett överstatligt stor Tyskland nej tack.

  3. Per Fredö skriver:

    Att göra EU till en federal statsbildning är inget att ha som målsättning.
    Nuvarande inslag betydande. Flertalet bra också.
    Konfederation är acceptabel.
    Men vi måste också titta på andra länders erfarenheter.
    Den viktigaste är naturligtvis den i USA.
    Där är det betydande komplikationer mellan delstaterna och nationen vad gäller ekonomiska och politiska beslut och mycket annat.
    Det blir ibland rena rama virrvarrvet.
    Vi har också i vår världsdel en nationalkänsla, vilken betyder att en övervägande del av EU-länderna skulle motsätta sig att EU blir mer av en federal stat.
    De som kan tänkas vara för att de tidigare makthavarna, sexstaterna, men även där är det tveksamt.
    Det är nog mest ryggdunkt mellan Tyskland och Frankrike, som vill spekla första fiolen.
    Förslaget om en bankunion är ett aktuellt exempel vad gäller motståndet mot mer av federalism.
    I Storbritannien vill m an inte bara distansera sig från EU utan det reses allt starkare krav på en folkomröstning om utträde.
    En majoritet inom Tories tycker det.
    Cameron, som är emot, har det inte lätt.

  4. gruelse skriver:

    ”En federation av nationalstater” – Lappri!!

    För undertecknad, som har en önskan/vision om den suveräna, demokratiska nationalstaten Sverige, var det en smula glädjande att läsa Mikael Holmströms eminenta tidningsartikel i SvD 120917 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-hotbilder-i-hemlig-rapport_7504282.svd. I dess tidningsupplaga står det att:

    ”Skyddet av nationalstaten Sverige och vår suveränitet bör bli ett nytt mål (MSB).”
    (MSB = Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap)

    Vidare tar man också med i beräkningen, eller i alla fall leker med tanken, att EU kollapsar. Det är bra! Det ingår i hotbilden. Ett kollapsande EU är alls inte orealistiskt med tanke på ”peak oil” och det demokratiska underskottet.

    Kan vi således skönja ett slut på de facto fosterlandsförräderiet, som har pågått i ca 20 år och blivit orkestrerat av nyliberala svenska regimer av diverse kulörer, vars frenesi har accelererats under den senaste Alliansregimen, med beslut som:

    * värnpliktens avskaffande
    * tranformeringen av försvaret till en utlandsmissionerande expeditionskår
    * undertecknandet av Lissabonfördraget
    * grundlagskyddandet av EU-medlemskapet och ”det mångkulturella samhället” genom 2010 års grundlag
    * ansökan om medlemskap i Europakten, trots svensk krona
    * hundramiljarderkronorslånet till IMF till 0,1 % ränta för att rädda tyska och franska banker i ”PIIGS”-länderna
    * att under 2006 -2011 ta emot 593954 invandrare (SCB)?

  5. Carl Bildt, tycker du att vi har lyckats bra i Libyen nu?
    Sverige var med gänget som bröt emot FN:s resolution om endast uppehålla en flygförbudszon.

    Allt detta hände under din vakt. Du avbröt inte vår medverkan trots att vi understödde en olaglig aktion,
    därför att du inte kunde vara utan ryggdunkarna, eller hur?
    Är beroende av att vara uppskattad av kollegorna i de stora sammanhangen, eller hur?

    http://www.dailymail.co.uk/news/article-2202979/Benghazi-attack-U-S-consulate-pictured-Libyan-attack-revealed-officials-knew-attack-plans-48-HOURS-before.html#ixzz26PkGSojyr

  6. metusalem skriver:

    Medan vi glädjer oss åt att våra riksdagsdelegater får börja göra nytta händer det otäcka saker runt ögruppen norr om Formosa. Ett stort antal fartyg har samlats, och de stolliga och skrikiga hemmanationalisterna okvädar å det grövsta.

    Hoppas de styrande kan avblåsa de akuta aktiviteterna och bestämma träff för att bestämma en vettig handlingsplan för sansade samtal. Ett slarvigt kanonskott får inte bli ett skott a la Sarajevo. Mina synpunkter här har naturligtvis inte relevans i denna tråd, men förr eller senare kommer upprörda nationalister släppa loss det ingen vill ha

  7. kris08 skriver:

    ”Lokala stormöten kan vara både pittoreska och demokratiska, men som instrument att möta globala utmaningar är de föga effektiva och förlorar därmed också snabbt sitt intresse.”

    Absolut! Nationell demokrati i all ära, men det kanske är bättre med tysk effektivitet…?

  8. [...] Google Translate) you read a French-language post on EU surveys, a German post on orphan works, a Swedish foreign minister’s article on a federation of nation states, a Finnish minister’s blog post on “fixing the Euro” (simple!) and Eva’s [...]

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 466 andra följare

%d bloggare gillar detta: