Tankar i öknen

ABU DHABI: Ökensolen värmer nu på ordentligt, men alldeles strax är det dags att börja återfärden mot kusten för väntande middag och därefter väntan innan det en bra bit efter midnatt är dags att börja de flygresor som i morgon förmiddag skall ha fört mig tillbaka till Stockholm.

Under något dygn har ett antal utrikesministrar, ett antal f d diton och ett antal övriga personer intensivt diskuterat regionens olika utmaningar i en situation som i dag förvisso bjuder på åtskilliga sdådana.

Mycket har handlat om Syrien och vad som måste göras. Arabförbundet har nu intagit en klar position, och det är viktigt att vi ger den allt det stöd vi kan.

Jag tror att det nu krävs en tydligare samordning av agerande mellan de olika aktörer som nar möjlighet att påverka situationen. Arabförbundet, EU och Turkiet tillhör uppenbart den kretsen, men också Ryssland och andra.

Åtskilligt har det också diskuterats om Iran.

Resolutionen från IAEA:s styrelse – som Sverige gav sitt stöd – blev en bra plattform för att föra de diplomatiska ansträngningarna i främst den nukleära frågan vidare.

Förutsättningarna för diplomatiska framsteg i den frågan just nu är sannolikt inte de bästa – osäkerhet och motsättningar i Teheran i förening med en begynnande amerikansk valrörelse – men det får inte vara någon ursäkt för att inte pröva de möjligheter som skulle kunna finnas.

När det gäller en fredagsprocess mellan Israel och Palestina är det svårt att nu känna någon optimism.

En fred är inte inom räckhåll, och t o m en process värd namnet verkar just nu svårt att få till.

Någon sade att fredsprocessen är död men ännu inte begraven – och att det Heliga Landet är platsen där det trots allt finns hopp om återuppståndelse.

Men jag misstänker att vi först måste se resultatet av kommande val i USA, Israel och Palestina.

De senare förutser en paleetinsk samlingsregering, och att åstadkomma en sådan förblir viktigt. Ett möte i Kairo på torsdag kommer att ge vägvisning om möjligheterna till en sådan.

Kanske får politiken under tiden inriktas på att försöka att förhindra att situationen försämras på ett avgörande sätt. Riskerna med den nuvarande osäkra situationen – i en labil situation i hela regionen – skall alls inte underskattas.

Diskussionerna har också handlat om säkerheten här i Gulf-området. Den är viktig också från europeisk utgångspunkt.

Men nu bär det av hemåt.

Och väl innan jag lyfter från Abu Dhabi kommer säkert resultatet från dagens parlamentsval i Spanien att vara klart.

Vallokalerna stänger klockan 20 i kväll. Allt tyder på regeringsskifte även där.

Egentligen skulle jag ha åkt för diskussioner om Bosnien till trakten av London i morgon – en uppföljning på en process som initierades under sommaren – men nu blir i stället Stockholm min destination.

Och där kommer jag att förbli åtmimnstone huvuddelen av den kommande veckan.

Dock kommer jag på onsdag att åka till Donetsk i östra Ukraina för att tillsammans med min polske kollega se på fotboll på den nya stadium som byggts där för EM nästa år.

Men skall sanningen fram så är det inte fotboll som är huvudsyftet med den resan, utan att ta temperaturen på den politiska utvecklingen i denna viktiga del av Ukraina.

Relationerna med Ukraina är ju fortsatt viktiga, om än mycket komplicerade just nu. Och det kräver både uppmärksamhet och närvaro.

Det går inte att klaga på brist på utmaningar på den utrikespolitiska agendan just nu.

Och då har jag ändå denna gång inte skrivit en stavelse om situationen inom den Europeiska Unionen.