STOCKHOLM: Så har jag då kommit hem till Stockholm efter den mångfasetterade veckan nere i Bryssel.
Förutom allt som var planerat för och under den gav den ju också möjlighet till direkta samtal med olika företrädare för Nato med anledning av ställningstagandena om de pågående FN-sanktionerade operationerna i Libyen.
Nu under söndagen fortsätter diskussionerna inom Nato om hur ledningen för och inriktningen av dessa operationer skall utformas. Jag hoppas att de skall nå fram till full klarhet om detta i morgon eller allra senast under tisdagens lopp.
Och därmed blir det ju också möjligt att mer konkret börja fatta beslut om de bidrag Sverige kan ge till dessa delar av Libyen-operationerna.
På tisdag kommer jag så att befinna mig i London på de stora internationella sammandragningar som kommer att äga rum där för att diskutera inriktningen av de kommande insatserna.
Dit kommer också FN:s Ban Ki-moon, Arabförbundet och förhoppningsvis också ledande företrädare för Afrikanska Unionen.
Jag skulle gärna se att de mötena fokuserar mer på de politiska och diplomatiska ansträngningar som kommer att krävas inför och efter det att de direkta militära operationerna har kommit till sitt slut.
Då kommer det att krävas en bred politisk process för att skapa förutsättningar för ett enat Libyen för tiden efter Khaddafi. Utmaningarna så kommer näppeligen att vara mindre än utmaningarna nu.
Inte minst gäller det att förbereda oss på de humanitära utmaningar som sannolikt kommer.
Tre fjärdelar av alla livsmedel i Libyen importeras normalt, men med en handel som i stort sett upphört och en ekonomi som även i övrigt faller samman är det inte svårt att förstå att den situationen mycket snabbt kan komma att bli mycket besvärlig.
Hur dagarna efter tisdagens möten i London kommer att se ut är inte alldeles glasklart.
I planeringen låg ursprungligen en middag här i Stockholm på tisdag kväll med Rysslands förste vice premiärminister Sergey Ivanov.
Vi hade bestämt det sedan ett antal månader tillbaka, men nu hinner jag tyvärr inte tillbaks från London för den middagen. Vi talades vid per telefon i går och kom överens om att leta efter ett annat tillfälle att talas vid.
Att han är i Stockholm beror på att han är ny ordförande i den svensk-ryska s k blandkommitté som möts på onsdag för att diskutera främst ekonomiska frågeställningar.
Hans bakgrund är dock betydligt bredare än så.
Efter denna middag var det meningen att jag skulle bege mig iväg till Georgien, Azerbaijan och Armenien och i samband med det passa på att också inviga våra nya ambassad i Tbilisi.
Och den planeringen ligger fortfarande fast.
Alla Dessa Dagar 
Vore det inte självklart att regionens enda hitintills varande demokrati deltog i mötet i London? De har säkert mer att ge än Sverige när det gäller en framtida uppbyggnad av demokratier. Om de finge vara med så skulle förmodligen deras fredsvilja öka. Men Carl, fred är kanske mot dina planer.
”Orka stå emot och våga återigen självständigt formulera problemen. Låt Sverige veta vad som håller på att ske. Då kan ni rädda partiet undan fortsatt inrikespolitisk marginalisering. Och Sverige från att förlora sin själ och bli ett land i mängden.
Jon Åström Gröndahl
Anders Carlsson”
Citat från AB i dag!
Tydligen två missnöjda utrikesarbetare?
Det är ju intressant att se hur långt indoktrineringen sträcker sig i det departement som jag alltid trott skulle representera Sveriges officiella röst i världen.
Visserligen tyx de vara tjänstlediga just nu men när deras tjänster skall återbesättas vore det kanske lämpligt att invänta ett ev. maktskifte?
Kunde man dessutom undvika en alltför vänsteranstruken chef för Ekot kunde man ju kanske överväga att kalla eterburna statsmedia för något annat än SR (Stalins Röst?)
Från kabeln kom nyss detta ”NATO has agreed to implement all aspects of UN Security Council resolution on Libya”
Utmärkt med klart ledarskap oavsett vad man anser om själva insatsen. Om nu vi ska delta.
Glöm inte historien när ni bestämmer vad som ska hända idag. Libyen påminner en hel del om Kosovo. EU-parlamentarikern Pinno Arlacchi sade idag angående Kosovo att:
”Kosovo är det internationella samfundets enskilt största misstag de senaste 12 åren. Vi skapade en maffia-stat, men det enda vi bryr oss om är att hindra sanningen från att komma fram. EULEX är ett enda stort misslyckande. De har ingen strategi och ingen aning om hur de ska bekämpa den organiserade brottsligheten. EU-länderna måste se sanningen i vitögat och vidta åtgärder. Den politiska situationen är sådan att organiserad brottslighet behärskar territoriet och det innebär ett enormt hot mot både EU och länderna i regionen, inklusive Albanien”.
Det som började som en ”humanitär bombkampanj” slutade med katastrof, en maffiastat i hjärtat av Europa som pumpar in Heroin i Västeuropas vener.
Jag måste säga att jag är lite förvånad.
Alla talar om tiden efter Khaddafi, inte minst Carl Bildt.
Hur allting än slutar (om det gör det) finns det av naturliga skäl en tid efter Khaddafi, men, FN har inte givit något klartecken till att undanröja honom.
Trots detta verkar alla se det som huvudmålet med operationen som ju faktiskt nu borde övergå till att ”bara” övervaka den flygfria zonen.
Väljer man att fortsätta som nu har vi snart ett nytt ”Irak-krig” med invasion på marken som ett faktum.
Det kanske vore bra, men, de som valt att under alla år stötta Khaddafi kanske av moraliska skäl skulle avstå, fast, då blir det ju inte så många kvar..
Tack Pravo !
Just detta är sanningen !
Och detta med hjälp från såväl EU som enorma summor från FN !
Fullträff, Pravo.
Kosovo är en misslyckad mutation.
mrmhalland01
Förmodligen har man gjort en sådan lägesanalys att man ser större möjlighet för rebellerna att ta huvudkontrollen av Libyen och upprätta en Regering genom NATO’s (etc) neutralisering av Khadaffis flyg, artilleri och pansar än att Khadaffi skulle kunna stå emot och återta kontrollen.
Sen att ingenting är svart eller vitt med politik och då inte synnerligen när det handlar om västs förhållande med arabvärlden bör vara uppenbart. Det må hända vara sött att tala om att bedriva hyckleri-fri policy men realiteten är en annan. Det var då detta är nu. Nu ska väst hitta mest lämplig väg framåt och den kommer förmodligen kritiseras av folk på höga hästar både i närtid och längre fram.
Utrikesministern hade nog en dålig dag på jobbet när han erkände Kosovos självständighet.
knightone,
Tack för din kommentar.
Jag håller i stort med dig, men på en punkt tycker jag att du resonerar fel.
>Nu ska väst hitta mest lämplig väg framåt
Nej..
Vi kan inte på några veckor tala om för Libyens invånare hur de ska tycka.
”Vi” slog ut deras plågoandars militära styrkor, ”Vi” är beredda att hjälpa till med statsbyggande och humanitär hjälp, men, vägen framåt kan vi inte visa Libyerna, det kan de bara göra själva.
gruelse,
Jag vet inte om du minns, men, något år innan självständigheten skrattade vår utrikesminister åt detta.
Rätt som det var kom denna utbrytning överst på agendan.
Detta var i samband med att USA ville ha baser i regionen och det ville knappast Ryssland eller Serbien.
Allt blev förändrat.
Så har även Sverige blivit sedan väldigt många flyktingar från Kosovo har kommit till vårt land.
Vissa politiska beslut kan få fruktansvärda konsekvenser…
Hur man än gör, gör man fel, än så länge. Jag läste i ett annat inlägg en ”iniskogen” som menar att det är fel att hindra Khaddafis människoslakt.
I Rwanda gjort vi helt fel, eftersom vi inget gjorde.
I Kosovo gjorde vi en del allvarliga fel med det vi gjorde. Pga total underkastelse till Bush-regimen.
I Libyen gör vi säkert en del fel, men vi får hoppas de blir mindre allvarliga. Hundra procent rätt kan vi aldrig få, men vi kan hoppas att vi lyckas lägga en grogrund där Libyerna själva kan bygga sin demokrati.
mrmhalland01,
den ”bildtska tvärvändningen”, som du nämner, har jag lite dimmiga begrepp om. Jag litar dock på ditt minne.
Utöver baserna du nämner så deltog också Albanien på USA:s sida i Irakkriget. Då Albanien har varit en ivrig hejare av kosovoalbanernas självständighetskamp, har USA, som tack för vapenbrödraskapet, hörsammat både Albaniens och kosovoalbanernas önskan och drivit denna fråga som sin. Man får nog förmoda att tack vare USA:s utrikespolitiska tyngd så har en majoritet av EU:s medlemsländer dragits med ned i ”självständighetsfallet”.
Man skulle önska att Wikileaks lade ut några kablar till allmän beskådande, rörande eventuella påtryckningar i samband med Kosovos självständighet.
Det är sorglig att konstatera att det svenska samhällsklimatet har blivit mer otrevligt tack vare beslutsfattarnas påfallande godtrogna och i en västerländsk jämförelse mycket generösa invandringspolitik.
[…] https://carlbildt.wordpress.com/2011/03/27/varierande-vecka-kommer/ […]
Förberedelsen för balkaniseringen av Libyen har inletts.
Den siste motspänstige arabledaren är på väg att störtas
i en till ”folklig revolution” förklädd statskupp ledd
av USA och dess europeiska filial NATO. Ta en titt på
vilka grupper som ingår bland de s.k. ”rebellerna”:
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=23947
Parallellerna med Kosovo är uppenbara och resultatet kommer
tyvärr med all sannolikhet att bli lika misslyckat.
Camp Bondsteel behövdes i Kosovo för att få kontroll över
ett strategiskt viktigt område för att garantera flödet
av narkotika in i Europa.
När det gäller Libyen är det framförallt
kontroll av naturtillgångar som är drivande
(olja och naturgas t.ex.)
Här tror jag att du har helt fel infallsvinkel.
Den nordafrikanska revolutionen kommer ur folkdjupen, precis som den franska revolutionen gjorde. Det är för mycket som skiljer, både från Kosovo och Irak.
Västmakterna går inte in med marktrupp. De har gjort sitt yttersta för att ”inte ta över” revolutionen, varken diplomatiskt eller i propagandan.
Som jag tolkar det är västmakternas avsikt att ”spela de franska upplysningsförfattarnas roll” vid den amerikanska revolutionen, alltså ge råd i samband med att revolutionärerna skriver sin demokratiska konstitution.
Även om jag fortfarande menar att vi skall sätta in JAS i solidaritet med de nordafrikaner som tvingats fly och lever i vårt land, förstår jag CB:s tveksamhet eftersom det inte finns en bättre förhandligsposition än att sätta sig vid bordet ”vit som snö”.
Men, där får han vika sig. Det är dags att vi visar, att vi ställer upp för våra invandrare och deras familjer.
Kachina:
Tyvärr tror jag att ditt önsketänkande inte överensstämmer med
verkligheten. Jag hade gärna velat instämma i ditt resonemang
men när det gäller Libyen så är det alltför mycket som tyder på
att det inte har samma genuint folkliga förankring som
möjligen finns i de tunisiska och egyptiska revolutionerna.
NATO har invigt sitt ”Irak”-projekt…
Pravo 27 mars 18.33
Du citerar en italiensk EU-parlamentariker som säger följande:
”Kosovo är det internationella samfundets enskilt största misstag de senaste 12 åren. Vi skapade en maffia-stat, men det enda vi bryr oss om är att hindra sanningen från att komma fram. EULEX är ett enda stort misslyckande. De har ingen strategi och ingen aning om hur de ska bekämpa den organiserade brottsligheten. EU-länderna måste se sanningen i vitögat och vidta åtgärder. Den politiska situationen är sådan att organiserad brottslighet behärskar territoriet och det innebär ett enormt hot mot både EU och länderna i regionen, inklusive Albanien”.
Och Din kommentar till detta är:
”Det som började som en ”humanitär bombkampanj” slutade med katastrof, en maffiastat i hjärtat av Europa som pumpar in Heroin i Västeuropas vener.”
Sanningen – om den finns – är betydligt mer komplicerad än så. Ingen torde förneka, att Kosovo är en högst problematisk del av Europa med organiserad brottslighet mm. Men är detta ”det internationella samfundets fel”? Knappast så. Vad hade alternativet varit?
Grundproblemet ä albanernas i Kosovo berättigade krav på självbestämmande. Detta förtrycktes under decennier av stenhårt serbiskt/jugoslaviskt styre. I synnerhet på 1980-talet missade man möjligheterna att bygga ett demokratiskt alternativ i Jugoslavien efter Titos död (1980). I stället för demokratiska rörelser (som i övriga Östeuropa) växte nationalism fram.
I synnerhet Serbien (men inte bara Serbien) bär en stor skuld till detta. Ingen kan väl förneka att Milosevic hade ett stort stöd av befolkningen i Serbien. Han ledde sitt folk (och grannländerna) ner i avgrunden.
Efter krigen på Balkan 1992-1995 och efter den synnerligen okänsliga och brutala behandlingen av albanerna i Kosovo var det uteslutet med en lösning som skulle ha bevarat Kosovo som en del av Serbien. Tåget hade gått.
Jag tror med andra ord knappast ”internationella samfundet” hade någon annan utväg. Men det är en svår uppgift och det kommer att dröja länge innan Kosovo blir en ”normal stat”.
Men serberna sticker hela tiden huvudet i sanden och skyller på omvärlden. Och bland de mest befängda argument man hör ibland är ”Varför skall albanerna i Kosovo ha en egen stat? De har ju redan sin egen stat – Albanien. De kan väl flytta dit i stället”.
Rekommenderad litteratur för den som vill vidga sina vyer:
John Coleman: Beyond Conspiracy (2007)
Speciellt kapitel 3 och 4 är intressanta i sammanhanget.
Här har uttryckts en del farhågor för att Lybien kommer att bli ett nytt Kosovo. Tyvärr har tydligen ett gangstervälde brett ut sig i K. Varför detta skulle bli fallet även i Libyen har jag sett få motiveringar för.
I stället för att argumentera vill jag ge stort beröm åt Tsolins kommentar. Han verkar väl insatt, och presenterar sin uppfattning på ett lättillgängligt sätt. Jag tror han kommit nära sanningen om problemet Kosovo.
” Jag tror han kommit nära sanningen om problemet Kosovo.”
Det han glömmer är de tre serbiska provinserna i norr. Däri ligger det stora misstaget, att inte rita om Kosovos karta efter dess etniska gränser.
Serberna begick folkmord mot albanerna i nuvarande Kosovo,
Det var därför i högsta hsand nödvändigt störta den na regim samt dess ledare ,som Internationella Domstolen i Haag skulle döma
Detta har sin likhet med Libyen så tillvida att Khaddffi våldfört sig på sitt eget folk och satta in stridsmedel mot de rebeller , som ville ha en förändring.
Det var ju detta som var bakgrunden till nuvarande FN -resolution .
Nato är nu klart överlägsna militärt och det bidrar till att nuvarande regim sannolikt kan behålla sin makt.
Men hur lång tid tid kommer det att ta. Krävs det inte markoperationer .
Vilka politiska krafter kan ta över.
Det återstår förvisso mycket och kommer även Khadaffi att ställa inför rätta i så fall finns det mängder av liknande diktatorer , som är oåtkomliga , vilket även nu tycks gälla Mubarak.
Det ska förstås vara att inte kan behålla sin makt.
Bildterberg
Kalla det gärna önsketänkande, en vision, att vi hjälper de arabiska och afrikanska folken i deras frigörelse från den totalitära staten.
Det är även ett önsketänkande att de Eurafriska folken efter detta skall smälta samman till en enhet, med insikten att på den här jorden finns bara en ras, den mänskliga rasen.
Jag ser inte den legala hämnden på dessa diktatorer som särskilt viktigt.
Frys alla stulna medel.
Ge diktatorerna en chans att ge makten åt folket.
De som frivilligt (utan våld) går med på detta kan få några miljoner och en fristad.
Det är billigt jämfört med vad vi nu ser.
Sossarna och vänsterpartiet, som så sent som förra veckan var så ivriga att skicka svenska stridflygplan till Libyen att man knappt visste till sig för att det inte gick fort nog, tycks nu plötsligen ha fått kalla fötter.
”Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är skeptiska till att skicka plan som deltar i attacker mot mål på marken.
-Jag är oroad för att det blir för stort fokus på att bomba markmål, säger V:s utrikespolitiske talesperson Hans Lindhe.
Partierna tog tidigt ställning för en flygförbudszon över Libyen för att skydda civila. S utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin påpekar att partiet inte sträckt sig längre än att man vill bidra till att upprätthålla flygförbudzonen.”
http://svt.se/2.22584/1.2374776
Herregud vilka stollar. Vad tror de att svenska piloter och svenska regeringen ska säga till sina kollegor från andra länder?
Jovisst vill vi hjälpa till med att upprätthålla resolution 1973, men bara lite.
Hur ska Nato-ledningen hantera ett sådant krav som de verklighetsfrånvända idioterna Lindhe och Ahlin nu kommer med. Med ngn form av backup när svenska plan är i luften för det fall det skulle bli aktuellt med att ge verkanseld mot mål på marken. I sådant fall är det väl bättre att inte använda svenska plan ö.h.t.
Antingen är vi med på vagnen och då är vi det fullt ut. Eller annars inte alls.
V
Kachina:
Fundera på vilken betydelse AFRICOM har
för de afrikanska folkens frigörelse:
http://www.isn.ethz.ch/isn/Current-Affairs/ISN-Insights/Detail?lng=en&id=127973&contextid734=127973&contextid735=127972&tabid=127972
Här är lte att fundera över när det gäller
vilka som utgör de s.k. ”rebellerna” i Libyen:
http://www.huffingtonpost.com/2011/03/19/extremists-among-libya-rebels_n_837894.html
Det är självklart att det finns olika fraktioner som försöker flytta fram sina positioner, precis som det i Sverige finns olika politiska partier med olika åsikter.
Det viktiga är att dessa åsikter framförs under ett demokratisk styre och med politiska medel.
Vårt uppdrag ser jag idag som att vi genom militära medel slutligen skall vara rådgivande/hjälpande när de själva skall skriva sin konstitution, införa demokrati och avveckla klanväldet som maktmedel samt ur dessa olika klaner skapa politiska partier som arbetar gemensamt i ett parlament, med pennan som vapen istället för en AK-47.