Samtal om Durban 2

Hemma i Stockholm igen efter en vecka av – nåja, i alla fall halvsemester. Och faktiskt två veckor borta totalt.

Positiva nyheter från konferensen om hjälp till Pakistan i Tokyo – där också vi fanns med som nya medlemmar i Democratic Friends of Pakistan – och från Ukraina i och med att det nu verkar som om IMF ger grönt ljus för den andra stora utbetalningen i sitt stödprogram.

Dagen har bl a ägnats en hel del telefonerande med anledning av den översyn av den s k Durban-konferensen som inleds i Genève på måndag.

Från EU:s sida gjorde vi tidigt klart att vi inte ville vara med om ett upprepande av spektaklet i Durban 2001, och satte upp ett antal tydliga s k röda linjer när det gällde förhandlingarna om slutkommunikén.

Det handlade inte minst om ett tydligt värnande av yttrandefrihetens princip och praktik – liksom att vi inte avser att medverka i någonting som degenererar till ett anti-israeliskt jippo.

I dag råder det i allt väsentligt enighet inom EU-kretsen att vi i de förberedande förhandlingarna lyckats att säkra respekten för alla våra s k röda linjer.

Det är svårt att se det annat än som en betydande framgång – mer än av vad många hade trott skulle vara möjligt.

Därmed är dock inte allt ur världen. Det finns fortfarande risker för att våra framgångar rullas tillbaka – och det finns en oro för hur själva mötet kommer att gestalta sig. Och jag vet inte om Iran kommer att acceptera den formulering om Förintelsen som vi nu fått alla andra med oss på.

Men tills vidare förblir vi kvar i processen – inte minst för att värna de framgångar i haft. Men vi prövar frågan löpande.

Och som en markering av en viss distans kommer vi inte att vara företrädda i Genève på politisk nivå, utan företräds av vår ambassadör där. Det räcker.

Så det blir med all säkerhet fler samtal i frågan under de kommande dygnen. Inte minst är det viktigt att – trots lite olika utgångspunkter – bibehålla ett så långt möjligt enigt uppträdande från den Europeiska Unionens sida.