Kvällens middag i Bryssel – där vi som gäster hade utrikesministrarna från Egypten, Jordanien, Turkiet, Norge och den Palestinska Myndigheten – fokuserades alldeles självklart på hur vi kan gå från dagens bräckliga vapenvila till en genuin fredsprocess.
Det fanns en betydande besvikelse runt bordet över att onsdagkvällens middag med Israels utrikesminister Livni inte hade lett till det tydliga förbättring av tillträdet till Gaza som vi diskuterade då.
I dag kommer som mest ca 140 lastbilar med förnödenheter om dagen in i Gaza. Behovet för grundläggande försörjning uppskattas av vissa till ca 6oo lastbilar och av andra till ca 800. So oder so är gapet betydande.
Och detta gap dag efter dag innebär att situationen i Gaza riskerar att försämras. I en sådan situation kommer den politiska utvecklingen i stort också att försämras.
Detta har vi all anledning att med förnyad styrka framföra till Israel.
Vi ägnade en betydande tid åt de egyptiska – men också turkiska – ansträngningarna att nå överenskommelser som kommer att göra det möjligt att komma igång rejält med återuppbyggnaden.
Och med endast mikroskopiskt märkbara nyanser var vi eniga om att detta närmast förutsätter någon form av palestinsk försoningsprocess som innebär att vi får en av alla accepterad palestinsk regering. Denna kan ta ansvar för återuppbyggnaden av Gaza samtidigt som president- och parlamentsval förbereds.
Ingenting av detta är enkelt. Det göms många små djävlar i alla detaljerna. Men ingen kan ange någon väg framåt som innebär mindre av svårigheter och utmaningar.
Kring detta kommer vi – nu i den mer exklusiva EU-kretsen – att föra våra diskussioner på morgondagens möte. Det är efter det som vi formulerar vår linje i denna viktiga fråga. Men en god bas har lagts med de bägge middagarna.
Ingen kan påstå annat än att den Europeiska Unionen är utomordentligt aktivt i fredsdiplomatin just nu.
Att USA nu kommer in på banan med senator Mitchell välkomnar vi alla. Därmed förstärks de samlade ansträngningarna.
Alla Dessa Dagar 
Nu när det kommit in så mycket pengar för att hjälpa det lidande folket i Gaza så vägrar israel att varken föra in pengar eller öppna gränserna med hänvisning att det kan gå till Hamas. Ett beslut som ytterligare ökar dödstalen och lidandet. Är detta sanningen?
Det är väl bara att anställa byggnadsfirmor, sjukvårdare mm och låta dem sätta igång? Det är ju det som ska GÖRAS för pengarna och inte pengarna i första hand sóm ska in?
FN kan ju gå i spetsen för att reparera sina hus. Om alla kräver av israel och egypten att öppna gränserna så borde dom göra det. Det finns ju två gränser. Och havsgränsen. Skulle israel börja skjuta på FN?
Ska man vänta tills en gemensam palestinsk församling kommit till eller hamas självdött eller vad nu israel tänkt sig så dör gazaborna innan hjälp kommer, men det kanske också är det israel har i sitt onda sinne.
Vem ska ställa upp för barnen i Gaza? ”Det som i gören mot de minsta det gören i mot mig” Var finns de kristna rösterna? Hur många tysta minuter har man anordnat för dessa barn som så grymt har fått sätta livet till?
Jag säger bara. Ett enda barn var ett barn för mycket.
Och när ska EU sluta dalta med Israel? Finns ingedn anledning med attt ha ett generöst handelsavtal med en stat som vägrar samarbeta om humanitära insatser.
Ingen kan påstå att den Europeiska Unionen gör något annat än pratar!
Så återuppbyggnaden ska vänta på en palestinsk försoningsprocess? Den ena parten har förödmjukats av Israel och tänker bara på att hålla sig kvar vid makten och den andra (demokratiskt valda) parten ignoreras!
Slutsatsen är uppenbar för alla utan mentala blockeringar:
Bojkotta Israel, samarbeta med Hamas!
Läste att Peter Nobel, f d generalsekreterare i Röda korset förespråkade att örlogsfartyg från EU skulle eskortera fartyg med förnödenheter till Gaza. Ett klokt förslag, när ska EU visa lite civilkurage och agera istället för att tugga luft med krigsförbrytaren Livni?
[…] är ju faktiskt sant… …det Carl Bildt menar, att det måste finnas en inompalestinsk försoningsprocess innan man kan hoppas på en […]