FN-dagen

I dag är det den årliga FN-dagen som kommer att uppmärksammas på lite olika sätt, även om dagen ju knappast tillhör dem som kommit in i det bredare folkliga medvetandet.

Men stödet för Förenta Nationerna – dess mål och dess medel – har alltid varit en viktig del av svensk utrikespolitik.

När jag träffade generalsekreterare Ban Ki-moon i New York för några veckor sedan konstaterade han att om alla länder vore som Sverige i sitt stöd till FN skulle hans liv vara bra mycket enklare.

Och så är det säkert.

Samtidigt skall vi inte vara omedvetna om organisationens olika brister. Själv var jag ju under två år FN:s generalsekreterares representant till Balkan med ställning som biträdande generalsekreterare, och det gav rikliga möjligheter till inblick också i dessa.

Men multinationella organisationer har alltid sina svårigheter. Olika medlemsstater drar åt olika håll och försöker utnyttja organisationen för sina syften.

Ett kan dock sägas alldeles klart – utan FN vore världen i dag en sämre plats.

Den möjlighet till dialog som FN erbjuder har minskat vissa – inte alla – av spänningarna i världen. Och de insatser som görs av FN:s olika fackorgan – mindre i medias fokus men ofta viktigare än det som sker i New York – betyder oerhört mycket runt om i världen.

Så vi har all anledning att fortsätta att uppmärksamma FN denna dag – och att fortsätta att ge dess arbete vårt stöd alla andra dagar.