Solen lyste över Stockholm denna dag – och jag njöt i alla fall lite av det när jag rörde mig inom det något begränsade området Rosenbad, Gustaf Adolfs torg och Helgeandsholm.
Regeringsberedningen gav i sedvanlig ordning möjlighet att mer informellt stämma av olika frågor.
Fredrik Reinfeldt försvann ju på eftermiddagen i riktning Peking, och vi kommer inte att ses förrän på måndag i Helsingfors på Nordiska Rådets möte där. Det finns alltid – mer eller mindre – viktiga saker att stämma av.
Annars var detta forskningspropositionens och Lars Leijonborgs dag.
Lars har jobbat hårt för att få fram denna den viktigaste forskningssatsningen i Sverige på decennier. Det handlar ju i grunden om förutsättningarna för kommande generationers Sverige.
Eftermiddagens frågestrund i riksdagen bjöd i sedvanlig ordning på blandning av det mesta. Även som statsråd är det ofta intressant att lyssna och lära sig.
Det kunde handla om risken för att äldre får fel mediciner, om avlysningen för fiske av delar av Kattegatt, om uppmätningen av Sveriges exakta gränser eller om någonting annat.
Jag fick svara på frågor om situationen på Island, förutsättningarna för fredsprocessen på Cypern, demokratistöd till Ryssland, läget på den ockuperade Västbanken och ytterligare något. Men dessa frågestunder har tveklöst sitt värde – det är lite ledsamt att det är mera sällan som jag har möjlighet att vara med.
Annars passerade föredragningarna och besökarna revy i sedvanlig ordning.
Med Fjodor Lukyanov från Moskva hade jag sedvanligt intressanta samtal – han är ju redaktör för den tidskrift Russia in Global Affairs där jag sitter i redaktionsrådet. Det har ju hänt en del i och med Ryssland under den senaste tiden.
Vilka politiska effekter kommer den allt djupare finansiella krisen i Ryssland att få? Att den inte kommer att gå spårlöst förbi är alldeles klart, men i övrigt är osäkerheten snarast tilltagande.
Sedan kom Gerhard Fischer förbi. Han är en genuin fredsoperationsveteran som nyligen tillträtt som stabschef för den europeiska observatörsstyrkan EUMM nere i Georgien och hade självfallet åtskilligt att berätta.
Och så blev det åtskilliga diskussioner som förberedelser för de kommande veckornas resor, möten och framträdanden.
Alla Dessa Dagar 
Jag är imponerad över att du trots allt annat arbete faktiskt tar dig tid att blogga (även om det nu också är del av ditt arbete). Vore det inte en idé att göra det ett ett obligatorium att alla politiker gjorde som du, dvs. skrev en offentlig logg (i form av en blogg) över vad dom egentligen gör, uträttar och tänker? Jag är övertygad om att det för det första genom den faktiska öppenhet det innebär hade ökat förståelsen för det politiska arbetet i Sverige. För det andra skulle det också på sikt möjligen kunna minska det sk. politikerföraktet.