Torsdag med sedvanligt regeringssammanträde och allmän beredning nere i Rosenbad.
Vi kommer att se på hur vi nu ligger till i arbetet med att klara konsekvenserna av den finansiella krisen.
Själv stannar jag i Stockholm under de närmaste dagarna. Men Fredrik Reinfeldt ger sig iväg till det viktiga ASEM-mötet i Peking för diskussioner där klimatfrågan kommer att få konkurrens med den ekonomiska utmaningen.
Hur den kinesiska ekonomin kommer att utvecklas under den närmaste tiden, och de mer inrikespolitiska konsekvenser en tydligare avmattning av tillväxttakten kan komma att få, är en av de allra största frågeställningarna just nu.
Det har ju varit en snabbt växande kinesisk efterfrågan på rå- och investeringsvaror som drivit åtskilligt av tillväxt i olika länder – också vårt eget – under de senaste åren.
Nu har USA inkallat ett toppmöte i den s k G20-kretsen till Washington i november för att diskutera det internationella ekonomiska samarbetet framöver.
Jag skulle möjligen kunna tycka att Sverige har mer av intresse än Argentina att säga i en sådan diskussion, men G20-gruppen har den sammansättning den har, och detta möte är nog snarare att se som inledningen till en mer utdragen diskussion.
Men min dag blir en dag i Stockholm – med bland annat deltagande i frågestund i riksdagen.
Det brukar vara nyttigt och bra.
Alla Dessa Dagar 
Mängder av små företag går nu i konkurs och folk som arbetat där får bara lite kontanter i ersättning.
Vad gäller klimatfrågan så diskuteras på hög politisk nivå Kinas beroende av kolkraft,säkert med rätta.
Men det kinesiska klimatet medför en ohälsa som är direkt förödjande. Den drabbar framför allt boende på landsbygden.
Der Spigel har ett bra reportage om detta.
Sverige, Holland och Spanien mfl deltar ju i G20 via EUs medlemsskap där.
Att bli ”utknuffad” av Argentina eller Saudiarabien kan säkert kännas pyrt för ett internationellt, civiliserat och offensivt land som Sverige.
Urvalet till G20 är nog inte så lite influerat även av politik och speglar mer att få en vettigt spridd internationell representation snarare än att välja de just nu mest ”kompetenta” länderna?
Man borde kanske även bilda ett GC20 (C=Competence) med ett mycket selektivt urval av de mest kompetenta länderna.
”Competence” skall då definieras i 5 ”grenar” som demokratiskt, ekonomiskt framgångsrikt, jämställt, utbildningsnivåmässigt (innefattar miljö) och internationellt respekterat.
Sverige skulle då ligga bra till i detta sammanhang och en sådan internationell grupp kunde exempelvis ledas av CB?
Frågan är då om ens USA platsar?
CHINA
Despite of the country´s foreign reserves which is more than other countries, it is still considered as a developing country.
The country has still many problems to deal with specially its more than 500 million poor citizens who are living on less than 2 USdollars a day.
http://www.nytimes.com/2008/10/23/world/asia/23china.html?pagewanted=1&_r=1&hp
”Jag skulle möjligen kunna tycka att Sverige har mer av intresse än Argentina att säga i en sådan diskussion, men G20-gruppen har den sammansättning den har, och detta möte är nog snarare att se som inledningen till en mer utdragen diskussion.”
G20 – ett forum för rika och nya nationer som sammankallades 1999 efter den asiatiska ekonomiska krisen – verkar vara en väldigt trög sammansättning då den har inte förnyat sig (medlemsmässigt) sedan det bildades.
Dess medlemmar är: Argentina, Australien, Brasilien, Kanada, Kina, Frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Italien, Japan, Sydkorea, Mexiko, Ryssland, Saudiarabien, Sydafrika, Turkiet, Storbritannien, USA och Europeiska unionen .
Synd att Sverige inte är med trots att man hade ställt upp med Irak konferensen i år. Nja, det kanske är väldigt svårt att flörta med Pres. Bush i alla fall. :-)
Med ett förstatligande av bankerna så skulle renoveringen av huset pågå fortlöpande.
I samband med bankkrisen 1991-93 tvingades regeringen Bildt genomföra ett stabiliseringspasket,som bl a hindrade Nordbanken att gå i konkurs.
Detta stabiliseringspakte,nu betraktat som ett föredöme för at kommas tillrätta med dagens finanskris, kostade knappast skattebetalarna ett öre och dessutom blev det snurr på ekonomin,låg inflation, inträde i EU samt en avreglerad pennin politik.
Däremot plundras kunderna som ett resultat av det som hände i slutet av 80-talet,en ohämmad spekulationspolitik,som både s-regeringen och bankerna stod för.
Mottot måste alltid vara låna ut då bankerna kan räkna med att ha sin utlåning säkrad så långt det går.
Om så sker plundras inga kunder.