Det var blågult så det förslog när president Yushchenko tog emot Kungen och Drottningen utanför presidentadministrationens stora byggnad i Kiev.
Den blågula ukrainska flaggan vajde bredvid den lika blågula svenska diton. Det fattades egentligen bara en blågul europeisk flagga för att det hela skulle vara alldeles perfekt.
Under eftermiddagen har så ceremonier blandats med olika överläggningar på det sätt som alltid sker vid statsbesök som dessa.
Med Kungen i spetsen för den svenska delegationen diskuterade vi kortfattat såväl de europeiska perspektiven som det bilaterala samarbetet. Samtal som dessa stadfäster ofta vad som redan uppnåtts – men de ger också lite av riktning inför det som skall komma.
De uppskattande orden om Sveriges politik var påfallande varma. Inte minst gäller detta just nu det polsk-svenska initiativet om ett s k östligt partnerskap för den Europeiska Unionen.
Lite mer om den spända inrikespolitiska situationen blev det när vi besökte Radan – parlamentet – och träffade företrädare för olika partigrupper under ledning av talmannen Yatseniuk.
Och ännu mer blev det sedan i talmannens och mitt privata samtal. Vi känner varandra rätt väl sedan hans korta tid som utrikesminister, och han spelar nu en viktig roll för att överbrygga de akuta politiska motsättningarna och försöka att undvika ett i grunden alldeles onödigt nyval.
Nu förestår inom kort statsbankett – som kommer att samla det ukrainska politiska livet mitt i en spänd politisk situation. Det blir till att ta på sig den medförda smokingen och hoppas att den inte är alltför skrynklig efter resan.
Trots lite inrikespolitisk turbulens är det tydligt att den ukrainska demokratin successivt hållet på att konsolideras. Och det är självfallet viktigt också i det vidare perspektivet.
Hur ekonomin utvecklas kommer vi att diskutera mer i morgon. Hitintills under detta decennium har den växt med imponerande ca 7 % om året – men nu är vi alla plötsligt i en annan och mer osäker värld.
Den fråga som mitt i allt detta enar ukrainska politiker av alla schatteringar är önskan att successivt närma sig den Europeiska Unionen.
Och förhoppningsbvis ger den gemensamma önskan viss stabilitet åt den nödvändiga reformpolitiken.
Alla Dessa Dagar 
”Trots lite inrikespolitisk turbulens är det tydligt att den ukrainska demokratin successivt hållet på att konsolideras.”
”…lite inrikespolitisk turbulens” var väl ett under-statement om något!
Spruckna koalitioner, försök till kuppartade ändringar av konstitutionen, ett framtvingat nyval och ytterligare ett på gång, den etniska delningen mellan östra och västra Ukraina, frågan om Krims framtid och den ryska flottbasen, Yushchenkos strävan mot NATO mot en, åtminstone enligt enkätundersökningar, bred folkopinion, Timoschenkos populistiska utspel och Janukovitj, åtminstone tidigare, flört med Kreml visar väl på en allt annat än konsoliderad demokrati.
Det är bara att hoppas att CB har rätt, att den håller på att konsolideras.
Ukraina är en geopolitiskt alltför viktig region för att den ska drabbas av kaos och våldsamma inre slitningar. Runt hörnet väntar Ryssland med handen på gaskranen, Medvedev-doktrinen om det ”nära utlandet” i bakfickan och med nationella säkerhetsintressen att bevaka.
Du frågade inte om vem som är köpare av stridsvagnarna på det ukrainska fartyget som kapats utanför Somalias kust? Uppgifter tyder på att de skall vi Kenya till Sudan.
Nog är det passande att Sverige är aktivt för Ukrainas inträde i Unionen!
Kommer ihåg från ett besök i Kiev – på en marknad när en handlare såg min Svenska flagga och fågade varifrån vi var – ”Schwietzia – ah, Karel Dvinatzatch – Xoroscho!!”
Att he en gemensam besvärlig granne kan ochså vara en anknytningspunkt – och glöm inte att köpa hem deras bästa vodka (till minne av en ”union” ) – MAZEPA!!
[…] Blågult i Kiev « Alla Dessa Dagar […]