I Bagdad

Tillsammans med Tobias Billström har jag just anlänt till Iraks huvudstad Bagdad för samtal om landets och regionens franmtid.

Jag lämnade Belgrad rätt tidigt på morgonen för att fara till Amman i Jordanien, och därifrån tog vi ett helt vanligt kommersiellt flyg till Bagdad. Det finns faktiskt åtskilliga sådana.

Syftet med mitt besök här är att försöka att stimulera och fördjupa den politiska dialogen.

Vi är i ett närmast desperat behov av först en nationell kompromiss om hur Irak skall styras, sedan en regional kompromiss om Iraks stabilitet och dessutom självklart en global kompromiss om politiken i regionen i dess helhet.

Utan sådana kompromisser fruktar jag att vi går mot fortsatt splittring, söndring och strid. Och det kommer att drabba oss alla.
Att jag nu besöker Bagdad går tillbaka på den inbjudan jag fick av min irakiske kollega Zebari när han var i Stockholm i början av året. Redan då sade jag att det var min avsikt att åka.

Vi kommer att träffa en lång rad företrädare för skilda politiska riktningar och grupper i Irak. Jag vill på ort och ställe lyssna på deras olika perspektiv. Men i likhet med min franske kollega och vän Bernard Kouchner för någon vecka sedan vill jag också göra det möjligt för dem att lyssna på en europeisk röst som de kanske inte hör så ofta. Jag vet att det är starkt efterfrågat.

Vi har ett mycket påtagligt nationellt och europeiskt intresse av ett stabilt och demokratiskt Irak. Att vägen dit inte förefaller alldeles enkel eller kort är alls inget skäl till att avstå från att bidra på de sätt som vi faktiskt kan göra. Jag tror att såväl FN som EU har en mer betydelsefull roll att spela för Iraks framtid än vad vi har sett hitintills – och jag vill gärna diskutera vad det skulle komma att innebära.

Jag vill gärna tro att såväl Sverige som Europa i Irak och den övriga muslimska världen står för förståelse, respekt och försoning. Och att bygga broar av förståelse och respekt mellan oss och den muslimska världen tillhör de allra viktigaste uppgifter vi står inför. Bagdad må i dagens nyhetsförmedling framstå som någonting annat, men i det längre historiska perspektiver är staden också symbolen för en islamsk gyllene period som en gång betydde så mycket för att vårt Europa skulle komma ut ur sitt dåtida mörker.

Iraks framtid – söndring eller försoning – kommer att ha enorm betydelse för hela den region som är vårt Europas allra mest omedelbara närområde.