Midsommarsuccée

Klockan var några minuter över halv fem på midsommardagens morgon när Angela Merkel på sitt sedvanligt lugna sätt kunde konstatera att vi nog hade klarat av allt som skulle klaras av och vi alla bröt ut i en spontan applåd inte minst för hennes insatser.

Natten hade förvisso bjudit på sin dramatik. Ett tag såg det ut som om allt skulle köra fast i envisheten i en regeringsgrupp som satt samlad i Warzawa och sade nej till det mesta.

När stats- och utrikesministrarnas olika middagar inleddes vid tiotiden i går kväll föreföll mörkret totalt. Men det hade inte gått att bryta upp. Vi såg alla att det var nödvändigt att försöka igen. Och när diplomatin åter bröt ut lirkades så småningom fram de öppningar som ledde till att Polen kunde ansluta sig.

Och trots svårigheterna i Warzawa var det uppenbart att de ville ha en överenskommelse. Polen behöver en stark Europeisk Union. Ett misslyckande i Bryssel i natt hade försvagat Polen och dess intressen.

Men det var sedan inbördeskriget i BeNeLux-kretsen bröt ut. Och större delen av natten kom faktiskt att handla om detta med utgående belgiske premiärministern Verhofstads flera gånger nära att skjuta allt i sank. För vad? Ja, det var inte alltid alldeles lätt att inse. Men till slut insåg även han att Europa bygger på kompromisser.

Gång på gång fördes det från olika håll fram olika typer av förslag som mer eller mindre tydligt syftade till att bromsa den fortsatta utvidgningsprocessen. Och Sveriges roll blev gång på gång att rida spärr mot dessa förslag och strävanden. Gång på gång vände sig Angela Merkel till Fredrik Reinfeldt och den svenska linjen för hjälp att komma fram utan att kompromettera utvidgningsprocessen.

Även om jag är part i målet tror jag mig kunna säga att nog alla på detta toppmöte sett och noterat Sverige som det land som tydligast står för ett Europa öppet föra nya medlemmar. Andra teg och instämde – men det var vi som talade.

Och jag ser att Financial Times – kanske ledande i EU-bevakning – tydligt noterat den viktiga roll som Sverige spelat i denna viktiga fråga.

Nattens segrare är dock Angela Merkel – och Europa.

Efter år efter år av diskussion om fördrag och författning har vi nu kommit till ett avslut som reformerar institutionerna och skapar förutsättningar för ett Europa som står starkare globalt och med en effektivare freds- och utrikespolitik.

Att det har krävt kompromisser är alldeles klart. Men vårt Europa byggs inte på diktat – det byggs på kompromisser mellan olika nationella intressen och politiska önskemål.

För min del var detta min andra midsommarnatt på europeiskt toppmöte. Förra gånger var för tretton år sedan på Korfu i Grekland, och då var stämningen i botten när man misslyckades att enas om en efterträdare till Jaques Delors som ordförande i kommissionen. Denna natt var stämningen – även när allt såg hopplöst ut – ojämförligt mycket bättre.

Trots allt är det ett rätt väl fungerande Europa som vi har. Och nu finns förutsättningar för att göra det ännu bättre.

Midsommar? Jodå, lite sill och snaps och sång och så hann vi faktiskt med i det svenska delegationsrummet. Margot Wallström passade på att komma med liksom Finlands Europaminister Astrid Thors. Nordister kan inte missa en midsommarafton. En liten, liten midsommarstång hade vi faktiskt också.

Nu är det åter ljust i Bryssel. Vi byter skjorta, duschar, ordnar pappren och kastar oss strax på ett plan i riktning hembygden.

En minnesvärd och viktig midsommarhelg blev det i alla fall.