KIEV: Det är en mycket vacker och dessutom påtagligt lugn söndag i den ukrainska huvudstaden. Barnen leker i parkerna och uteserveringarna är fulla. För bara några dygn sedan var situationen radikalt annorlunda.
Natten mellan onsdag och torsdag skickade Ryssland 425 attackdrönare mot olika mål runt om i Ukraina. Av dessa lyckades det ukrainska luftförsvaret skjuta ner eller på andra sätt oskadliggöra 395, men skadorna av de som kom igenom var ändå inte obetydliga.
Det nya var dock de 19 drönare som delvis via belarusiska luftrum flög in över östra Polen.
Att enstaka drönare kommit fel eller avletts och hamnat på ett Nato- lands territorium hade inträffat förut, men att nitton stycken plötsligt och i stort sett samtidigt skulle komma fel föreföll påtagligt osannolikt.
Och när de tekniska detaljerna kom fram var det än tydligare.
Från polsk sida var man relativt tidig klar med den slutsatsen.
Det var inte några attackdrönare, utan till sin huvuddel skendrönare utan stridsdel som modifierats för att klara den längre räckvidden. Det var uppenbart att intrånget var medvetet och planerat. Detaljer som inte nått offentligheten gav ytterligare insikt i detta.
Men det som var märkbart var ju hur amerikanarna svajade i sina bedömningar. Trump var tidigt ute och sade att det kunde ha varit ett misstag, vilket föranledde den polske premiärminister att lägga ut ett uttalande om att så inte var fallet. Och utrikesminister Rubio fyllde sedan på genom att säga att de hade sänts iväg avsiktligt medan det inte var säkert att det var avsiktligt att de skulle komma in på ryskt territorium.
Också Nato:s generalsekreterare Rutte svajade lite genom att säga att ryssarna varit ”oförsiktiga”, vilket ju antydde att det kanske inte var avsiktligt. Hans precision med ord lämnar inte sällan en del övrigt att önska.
Men den stora frågan är ju vad som var avsikten.
Ville man testa reaktionen så har man sedan dess å ena sidan sett ett antal europeiska länder skicka stridsflygplan till Polen, men å den andra sidan en amerikansk administration som tydligt svävar på målet och inte vill göra någonting alls.
Leder detta till att man i Moskva anser att man nu kan börja att mer systematiskt skicka drönare av varjehanda slag in över Nato- länder, eller leder det till att man avstår eftersom ju faktiskt motåtgärder vidtogs?
Den som lever får se, men risken om inte reaktionen är tillräckligt tydlig är ju att vi hamnar på ett sluttande plan där man gradvis börjar göra saker som tidigare inte ansågs möjliga. Och att dessa leder till förvirrade reaktioner som gör det svårare att tydligt stå emot.
Om detta talades det självfallet mycket på den stora YES-konferensen här i Kiev under dagarna.
Om jag jämför med motsvarande konferens här för ett år sedan är det åtskilligt som inte förändrats. När vi lämnade den fruktade vi att staden Prokrotsk i östliga Ukraina skulle falla inom kort, men det har den fortfarande inte gjorts. I allt väsentligt håller fronten.
Men det som har förändrats är självfallet administrationen i Washington, och hur man skall förhålla sig till den är det åtskilliga som har svårt att hantera. Många i Kiev hoppas trots allt att Vita Huset kan ge dem stöd, men den brutala sanningen är ju att Trump kapat så gott som allt både militärt och finansiellt stöd, och att han på viktiga punkter snarare faller undan för Putin.
Insikten om att så är fallet är plågsam, men den är lika fullt ofrånkomlig.
I går gjorde t ex Trump ett inlägg på sociala media där han talar om ”Bidens och Zelenskyjs krig”. Han förmår inte ens säga att detta är Putins krig trots att detta torde vara uppenbart för alla med elementär läskunnighet.
USA har i denna fråga lämnat oss. Och därmed blir frågan om stöd för Ukraina framför allt en fråga för Europa.
I sak handlar det om kring 60 miljarder dollar eller euro som behövs i årligt stöd. Mycket pengar, men inte mer än 0,2-0,3% av vår samlade BNP och därmed fullt hanterbart.
Och det är pengar Ukraina behöver. Inte minst för att finansiera sin nya försvarsindustri.
Jag besökte under visst hemlighetsmakeri en av de nya drönarföretagen här. Det var svårt att inte bli imponerad. Jag har aldrig sett en så stor och imponerande anläggning för 3D-printers som i långa rader och ovanpå varandra tyst och snabbt producerade komponenter för de större och mindre drönare som i betydande antal lämnade anläggningen.
Och inte minst imponerandes jag av de nya luftförsvarsdrönare som man nu tar fram. Billigare, lättare och sannolikt bättre än någonting motsvarande jag sett omtalats om från annat håll.
Men allt detta kräver pengar, och det är här vårt stöd verkligen behövs. Kriget är dyrt. Mycket dyrt.
Det var god europeisk uppslutning på vår konferens, med Finlands president, Storbritanniens nye utrikesminister, Frankrikes Europa-minister och de nationella säkerhetsrådgivarna från de tyngre europeiska länderna. Och självfallet hade vi också hela den ukrainska ledningen på plats.
Så det blev åtskilliga diskussioner av intresse.
Veckan som gick såg också Israels attack på de Hamas-ledare som samlats i Doha för att diskutera ett nytt amerikanskt förslag till vapenvila. Målet missades, men ilskan såväl i Qatar som i de övriga Gulf- staterna var alldeles påtaglig. Trump markerade missnöje, men inte så mycket mer.
Vid det här laget har ledare som Putin och Netanyahu lärt sig att de kan göra lite som de vill utan att det blir så mycket av reaktion från Vita Huset. Netanyahu har lärt sig det under hela Gaza-hanteringen och inte minst med sina attacker i och mot Iran som han ju då också lyckats att dra med Trump i.
Och attacken i Doha hade nog likheter med attacken mot Iran i den delen att de riktade sig först och främst mot den diplomatiska processen. Han ville inte ha någon ny nukleär överenskommelse med Iran, och han vill inte ha någon amerikansk uppgörelse med Hamas om vapenvila i Gaza.
Och då är flygattacker ett bra sätt att förstöra den diplomatiska processen. Trump grymtar, men gör inte så mycket mer. Han är upptagen av annat. Den amerikanska makten har förvirrad vänt sig inåt.
Det är där vi är.
För mig blir det nu några dygn i Stockholm innan Budapest och Warszawa – igen! – står på programmet och därefter helgen i mer sydliga Madrid.
Alla Dessa Dagar 