Framme i Batumi

BATUMI: Tisdag kväll, och efter en dag i Yerevan i Armenien har jag nu kommit ner till Batumi i Georgien vid Svarta Havet.

Staden har en fascinerande historia och med all sannolikhet en intressant framtid.

Hit byggde Nobel en gång världens första pipeline för att få ut sin olja från Baku, och härifrån kom den i världens första fartyg byggt speciellt för detta.

Men under den sovjetiska tiden var detta spärrad militär zon. Gränsen till Turkiet går alldeles intill, och bakom den lurade lömska Nato. En stor militärbas fanns kvar intill för bara några år sedan.

Och under den omedelbara post-sovjetiska tiden styrdes provinsen Adjara med Batumi som centralort av en lika auktotär som korrupt ledare.

Men den demokratiska revolutionen svepte bort även honom, och nu håller investerigar från Turkiet, Kazakhstan och andra på att förvandla denna tidigare sömniga bakgård till en modern och framtidsinriktad turistort vid Svarta Havet.

Omvandlingen är genuint imponerande.

Den tidigare så stängda gränsen till Turkiet är nu öppen som få. Flygplatsen i Batumi fungerar i dag också som turkisk inrikesflygplats för de östligare delarna av landets kust längs Svarta Havet.

Men mitt syfte är nu inte främst att se på Batumi.

Det var två år sedan jag besökte regionens tre länder för att ge signaler om början på den process som skulle leda till associationsavtal mellan dem alla och EU.

Och nu vill jag på ort och ställe följa upp hur det går och diskutera vägar framåt.

Att Georgien kommit längst både i demokratisk konsolidering och ekonomiska reformer är uppenbart. Men Armenien hade i dg en i alla fall i politiskt hänseende tydligt bättre situation än för två år sedan. Och att det går bra för Azerbaijans ekonomi är ju alldeles uppenbart.

Men kvardröjande konflikter hämmar. Mina diskussioner i Baku och Yerevan handlade till mycket stor del om deras konflikt om Nagorno-Karabach.

Här och i Tblisi i morgon kommer det i detta avseende att vara konflikten med Ryssland om landets territoriella integritet som dominerar.

Men tyngdpunkten i mina samtal ligger självfallet i behovet av de demokratiska och ekonomiska reformer som öppnar för en allt närmare integration med EU och världen i övrigt.