Det var klokt av president Shakasviili i Georgien att i dag utlysa presidentval till den 15 januari.
En rätt brokig samling av oppositionspartier har ju – delvis med mindre demokratiska metoder – krävt hans avgång. Då var det enda rimliga draget att i demokratisk ordning tidigarelägga det val som annars skulle ha hållits mot slutet av 2008.
Om detta var ett steg det finns all anledning att välkomna finns det fortfarande anledning att efterlysa ett snabbt hävande av undantagslagarna med bl a deras begränsningar av medias frihet.
Efter serier av samtal under det senase dygnet har jag dock rimliga förhoppningar om att det kommer att ske långt tidigare än vad som tidigare utannonserats.
Georgien måste tydligt och klart – regering såväl som opposition – återvända till den demokratiska vägen.
Det är också sättet att möta den simplistiska propaganda i frågan som nu basuneras ut från den stora nordliga grannen. Och att säkra långsiktig stabilitet i landet.
I går var en mycket mörk dag för Georgien.
I dag har det i alla fall börjat ljusna. Men ljust har det ännu inte blivit.
Alla Dessa Dagar 
en månad senare den 15 februari lär det bli val i Pakistan
demokratiska processer att önska allt gott
Actions such as police brutality, arrests of opposition leaders and human rights activists, suppression of the press and violence against the foreign journalists are hardly a product of the ”simplistic propaganda” by the ”northern neighbour”, now, are they?
Pointing finger at Russia and blaming it for everything that goes wrong, like all the Georgian governments have been doing for the last 16 years – now that’s propaganda at its prime. Well, Georgians seem to be fed up with those lies. Perhaps certain high-ranking Swedish politicians should follow suit.
Hm. Bildt verkar tycka att det är den odemokratiska oppositionens och Rysslands fel. På sätt och vis förstår man honom . Bara några dagar innan våldsdåden fägnades han av Saakishvili. Kan Saakishvili där ha uppfattat att han hade västs gröna ljus att slå ned på oppositionen? Bildts hållning till Saakishvili påminner om Palmes till Nyerere eller Pierre Schoris till Castro. Hur länge tänker den svenska regeringen fortsätta med att använda medborgarnas skattepengar till att göda Georgiens auktoritära regim?
En ytterligare aspekt är att Sverige delvis gått Saakashvilis ärenden i EU när det gäller de georgisk-ryska incidenterna nyligen. Detta har påhejats av utrikespolitiska kretsar med ett psykologiskt behov att ta revansch för Sveriges utrikespolitiska hållning under 1970-talet. Med anledning av de senaste händelserna kanske det finns anledning att ompröva den georgiska regimens trovärdighet även i dessa frågor? Har Sverige här kanske förts bakom ljuset?