Turkiet inför det nya året

STOCKHOLM: Det var nyttiga dygn i Izmir med möjlighet att diskutera olika aspekter på såväl Turkiets utveckling, som på relationerna till EU och utvecklingen i den vidare regionen.

Jag återvänder med intrycket av en möjlighet till ny dynamik i Turkiets interna utveckling efter en fas där det varit mindre av detta.

Arbetet med en ny konstitution har nu accelererats med förhoppningen att man skall kunna klara av detta under årets första tre månader.

Arbetet bedrevs i en kommitté där samtliga parlamentets partier strävar efter enighet. Det gör att det går långsamt framåt, men det är ju i grunden samma filosofi som vi har i vårt eget land när det gäller grundlagsfrågor.

Just nu är man inne i en fas när man skall definiera skyddet med medborgerliga fri- och rättigheter, och det säger sig självt att det är centralt i ljuset av de olika utmaningar man står inför.

Här finns dessutom en del olika perspektiv mellan de olika partierna. På sina håll finns det ju fortfarande en auktoritär sekulär tradition, och därtill kommer att kampen mot terrorismen har lett till definitioner av sådan som sträcker sig påtagligt långt.

Avgörande är självfallet att man kommer fram till lösningar i överensstämmelse med europeiska principer.

Och här spelar självfallet EU-processen en mycket viktig roll.

Skulle man misslyckas att komma fram till enighet kan författningsfrågan hamna i ett nytt läge med ett förslag från AK-partiet och en folkomröstning.

Viktigt är dock att den författning som tydligare skall markera landets europeisering och demokratisering har en bred och stabil politisk bas.

Samtidigt har den kurdiska frågan efter ett år av upptrappade strider från framför allt PKK i norra Irak och omfattande arresteringar av aktivister av olika slag kommit in ett nytt läge.

Regeringen har inlett direkta överläggningar med den fängslade PKK-ledaren Öcalan på ett sätt som tidigare var alldeles otänkbart.

Syftet anges vara att komma fram till ett slut på väpnade strider som i grunden alla förlorar på, men det säger sig självt att även mer politiska frågeställningar måste vara med i dessa samtal.

Processer som dessa är alltid svåra och sällan rätlinjiga.

En tidigare fas av då ytterligt hemliga samtal bröts ju genom åtgärder som sannolikt kan föras tillbaka på en mer militant del av organisationen. Mönstret känns dessvärre igen.

Men även om man inte skall ha överdrivna förhoppningar handlar det nu om en ny och viktig fas med nya möjligheter.

Samtidigt lever landet med en regional miljö som just påtagligt komplicerad.

Sannolikheten för att situationen i Syrien kommer till en snar och harmonisk lösning måste nog dessvärre betraktas som liten, och det kommer att innebära successivt ökade utmaningar för Turkiet.

Också relationerna till såväl Irak och Iran har av olika skäl blivit mer komplicerade. Södra Kaukasus har jag skrivit om här strax före jul, och till detta kommer självfallet den fortfarande olösta Cypern-frågan.

Landets ekonomiska utveckling är dock imponerande.

Det siktas på en tillväxt kring 5% om året under det kommande decennier, vilket får anses vara ambitiöst, men i så fall kommer att leda till ett mycket förändrat Turkiet när man kommer fram till replikens 100-årsjubileum 2023.

Men raden av stora container-fartyg på väg in och ut ut den hamn i Izmir som nu dessutom står inför en radikal expansion talade sitt tydliga språk.

Detta bidrar ju till den europeiska ekonomiska dynamiken på ett sätt som det ju är tämligen uppenbart att vi behöver.

Vår förhoppning är att vi under detta år skall Kinna gå en ny dynamik i relationerna mellan EU och Turkiet. Jag vet att den ambitionen är stark både hos det irländska ordförandeskapet just nu och hos kommissionen.

Och Sverige kommer självfallet att göra vad vi kan fö att göra detta möjligt.

Vi har ett mycket starkt både politiskt och ekonomiskt intresse av ett Turkiet som fortsätter på de europeiska reformernas och demokratiseringens väg.

Därför är det viktigt att vi steg för steg kan föra också anslutningsförhandlingarna framåt.

Och inte minst i ljuset av de växande utmaningarna i den vidare regionen har vi ju från EU:s sida ett behov av en än starkare strategisk relation med Turkiet.