STOCKHOLM: Ur bokhyllorna plockar jag ner några av mina böcker av och med Vaclav Havel.
Och det blir än starkare för mig hur viktig och betydelsefull – för Europa, för sitt land men också för mitt eget tänkande – han var.
Närmast på måfå – nåja, det var väl understruket i mitt exemplar – slår jag upp detta som han skrev 1985:
”En stat som inte drar sig för att ljuga för sin befolkning drar sig inte heller för att ljuga för andra stater. Av allt detta följer att respekten för de mänskliga rättigheterna är ett grundläggande villkor för en verklig fred och den enda verkliga garantin för den. Undertryckandet av medborgarnas och nationernas naturliga rättigheter säkrar inte freden, utan hotar den. En varaktig fred och nedrustning kan åstadkommas endast av fria människor.”
Ord som dessa var förbjuda och förföljda i halva Europa under dessa år.
Och det skall sägas att de inte alltid möttes av entusiasm av alla ens i vårt eget land. Vaclav Havel var obekväm inte bara bakom järnridån.
Att utmana den bestående ordningen ansågs farligt.
Från Prag ringer utrikesminister Karel Schwarzenberg. Han var under decennier en av Vaclav Havels allra närmaste. Sorgen gör samtalet svårt.
Var finns i dag de röster som kan tala med samma klarhet som Vaclav Havel gjorde?
Alla Dessa Dagar 
Fint och med hjärtat skrivet. Det är ju med hjärtat man känner en sån här dag. Men varför lämnas den svenska vänstern ifred vid alla sådana här tillfällen, de som egentligen sörjde utvecklingen 1989? Det sägs att de slogs för en rimligare värld men det gjorde de ju inte. I min generation var hjärnsmittan verkligen ett problem på den tiden…
Israel påstår sig vara en vän av Havel men ovannämnda citat är då inget som stämmer in på den staten.
Döden står vi inför alla så småningom, även framgångsrika kvinnor och män.
Kända personers död uppmärksammas ju desto mer än ”vanliga okända personer” men ödet är detsamma.
Julen är ju en tid då vi minns de som inte längre är ibland oss.
Jag väljer att minnas de ljusa stunderna och glädjen som var.
Försök att känna tacksamhet för det du har idag istället för att vara missnöjd med det som kunde varit.
Mrs G
>Var finns i dag de röster som kan tala med samma klarhet som Vaclav Havel gjorde?
De finns i Egypten, Libyen, Syrien, Burma, Kina, Sverige och på många andra platser !
Skillnaden är att en statsman blir lyssna på…
Det har ju visat sig att dessa inte alltid företräder sitt folk i första hand, trots att de vill göra detta gällande.
Jag tror det är dags, i alla fall i Europa, att lyssna mer till folkets önskan än enskilda ”företrädare” ofta självutnämnda.
Det finns säkert skäl att hylla Havel, men, det var ”bara en man”.
Vi hörde iaf. några väl avvägda ord om honom av vår utrikesminister på svensk STAATS- TV i kväll – trevligt att även detta organ inser att man inte kan BARA ägna hyllningar åt f.d. diktaturkramare!