Georgien och Egypten

STOCKHOLM: Så är jag då hemma i huvudstaden igen efter dagar av diskussioner i Bryssel och Abu Dhabi.

Och jag kom så gott som omedelbart till möte med en grupp georgiska politiker som befinner sig här för diskussioner om landets europeiska samarbete och integration.

Jag gratulerade till uppgörelsen med Ryssland om de gränskontroller som nu bereder vägen för Rysslands medlemskap i världshandelsorganisationen WTO. Georgien spelade en konstruktiv roll när det gällde att nå fram till den överenskommelsen.

Och vi noterade att det inom kort kommer att vara möjligt att inleda förhandlingarna mellan Georgien och EU om ett s k fördjupat frihandelsavtal. Förhandlingar om ett associeringsavtal pågår ju redan.

Från georgisk sida var man påtagligt nöjd med resolutionen nyligen från Europaparlamentet som ju bl a tydligt talar om Sydossetien och Abchazien i termer av ockuperade områden.

Men det viktigaste är att Georgien bibehåller den demokratiska reformkursen inte minst inför de förestående valen. Jag underströk vikten av att man beaktar de rekommendationer som kan komma från Europarådets s k Venedig-kommissiomn och från ODHIR.

Den demokratiska kvaliteten kommer att bli av mycket stor betydelse för landets europeiska väg.

När jag anlände till Sverige lämnade Fredrik Reinfeldt för först ett kort besök i Bulgarien under dagen och sedan middag i Bryssel med kommissionspresidenten Barroso.

I dessa dagar är det viktigt att ha örat vid rälsen, och att vara närvarande i den europeiska dialogen.

Sverige har viktiga intressen att bevaka.

Och andra har rest åt andra håll.

Utrikesrådet för politiska frågor Björn Lyrvall är i Storbritannien för diskussioner om Bosniens framtid. Och kabinettsekreterare Frank Belfrage är på väg till Azerbaijan.

När jag skriver detta ser jag hur stora mängder människor åter samlas på Tahrir-torget i centrala Kairo som en fortsättning på de protester som vi ju sett sedan i lördags kväll, och som hitintills kan ha krävt upp till 30 dödsoffer.

Utvecklingen är starkt oroande, och visar ånyo farorna med en situation där det inte finns en klar och tydlig tidtabell och ordning för den demokratiska övergången.

Jag minns hur vi diskuterade farorna med en utveckling som denna när jag var i Kairo i början av året alldeles efter den s k revolution som genomförts då.

Allvaret för läget illustreras inte minst av beskedet i kväll att den egyptiska regeringen nu avgått.

Ansvaret för situationen ligger i det styrande militärrådets händer.

Det är det som fick förtroendet att ha ansvaret för landets demokratiska övergång, och det är självfallet det som nu också kontrollerar de olika säkerhetskrafterna i landet.

Och det är det som nu har ett ansvar för att situationen inte förvärras ytterligare, och för att tilltron till Egyptens demokratiska övergång kan återupprättas.

16 kommentarer till Georgien och Egypten

  1. Inget på Ud´s sida om ev. en avrådan att resa till Egypten.
    Skulle vara bra att veta då flera flyg går dit varje vecka och även tursitställen kan råka riktigt illa ut om det blir värre den 28 nove,ber vid valet start.
    Bättre med lite information än ingen alls på sidan!!!

  2. Intressant läsning om Georgien och Egypten !

    Men hur vore det med att ta itu med den största militära anfallsövningen i Europa sedan 1979-80.
    Nämligen Ryssland enorma anfallsövning ”Operation Västerut”

    Där skrämda militära attacheer från hela västvärlden fick se helt nya militära anfallssystem i luftlandsättningsoperativa enheter.

    Detta med bakgrund av att Rysslands försvarsminister i Juni 2006 på frågan från svenske SvTV-journalisten Hasse Svens, om huruvida Ryssland inte har övergivit den gamla militära offensiva doktrinen, fick till mullrande och kraftigt sammanbitenhet svar att; ”Den gamla doktrinen ligger fast”.

    Skrämmande.
    Hasse Svens sensationella reportage i Rapport sändes i 19.30 och uppmärksammades av västvärldens alla militärattachéer som satte kaffet i halsen, men efter ett samtal från en person med anlnytning till Rosenbad till SvTV så lyftes detta inslag bort till häpna militärattachéers förvåning. (Jag har nämligen talat med tre olika västliga MA som påpekat detta under stor förvåning, vid ambassadstillställning hemma hos en västlig ambassadör)

    Varför ”mörkas” det inför svenska folket och vem ligger bakom detta egentligen ? I Somras var det även en Mig 29 som flög över Gotland. Efter kom en JAS Gripen båda med full EBK i SydVästlig riktning. Samma dag hände liknande över Södertörn.
    Redan förre ÖB konfirmerade att svensk militär har uppmärksammat 114 % fler gränskränkningar i snabbt stigande antal och art.

    Men svenska folket är invaggad i tron om att vi lever i en bubbla.
    Varför informeras inte svenska folket ?

    Och hur är det med de olika operativa utländska insatserna på Gotland som utförts av främmande makt under 2011 ?

  3. spanaren skriver:

    SVERIGE har måhända viktigare geopolitiska intressen än
    utvecklingen i en fd sovjetrepublik på gränsen mellan
    Europa och Asien som dessutom varit en rysk provins
    alltsedan Napoleons dagar bortsett från kortare perioder
    under de tilfälliga ryska svaghetsperioderna.

    VARFÖR får VI inget veta om den stora rysk/vitryska militärmanövern ”Union Shield” där kärnvapeninsats mot
    Polen ingick i övningsscenariot eller ”Zapad” (Insats Väst)
    som Lars Erik Bergqvist skriver om ovan eller ”Ladoga” i
    ryska Karelen (Murmansk-Leningrad området)?

    Har svenska folket något att vinna på en konfrontation
    med den återuppståndna ”Stormakt Röd” genom inblandning
    i den ryska intressesfärens inre angelägenheter bla i Ukraina?
    Polen har historiskt ett geopolitiskt intresse i området.
    Har vårt land haft något intresse där efter Karl den Tolftes dagar?

    När skall vi medborgare i vårt eget ”Dårarnas Paradis” vakna och
    inse att himlen INTE var evigt blå – det var bara en bubbla som våra
    politiker och media blåst upp över oss……

    Ställer samma frågor som Lars Erik Bergqvist och länkar till
    en artikel som enligt undertecknads mening borde vara en kraftig
    ringklocka – men inte det finns ju viktigare problem för vår
    utrikes/”försvars”ledning – alla ”långtbortistan” inkl. Egypten.

    http://www.washingtonpost.com/world/europe/russias-military-chief-potential-conflicts-near-russian-borders-may-grow-into-nuclear-war/2011/11/17/gIQAWQTJUN_story.html?wprss=rss_world

  4. gruelse skriver:

    Lars Erik Bergqvist och spanaren: Två viktiga kommentarer!
    Frågorna som ni dryftar är mycket angelägna och även jag, som så många andra, vill ha svar på dem.

    Om det är som det brukar sägas, att svensk utrikespolitik är en enmansshow, så har jag anledning att vara mycket orolig för svenskt vidkommande.

    Jag antar att det blir säkerhetspolitiskt kärvare för Sverige om ”höken” Bildt får oreflekterat fortsätta sin europeiska expansionspolitik österut både militärt (Nato) och ekonomiskt (EU). Någon nämnvärd styrkeuppbackning från hemmaplan kan han inte räkna med i dessa expansionsplaner, för det svenska försvaret befinner sig i ett ömkligt tillstånd. Den nya insatsorganisationen IO-14 har både personella och materiella underskott. Det rörliga markförsvaret är nu obefintligt (med t.ex. två luftvärnsbataljoner), medan sjö- och flygstridskrafterna är något bättre rustade.

    ÖB räknar att IO-14 blir fullt intagen 2019. Se gärna utförlig artikel i ”Jane’s Defence Weekly” om det svenska försvaret. http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/95/54/c1c0d763.pdf

  5. utrat skriver:

    En sak jag inte fattar är bilden av vårt försvar. Vad är det vi betalar drygt 30 miljarder för?

  6. metusalem skriver:

    Lars-Erik Bergström ställer frågan ”Och hur är det med de olika operativa utländska insatserna på Gotland som utförts av främmande makt under 2011 ?” Eftersom jag inte gästade Gotland i somras är jag nyfiken på vilka aktiviteter som gick av stapeln på vår vackra Österssjöö. L-E B borde nog även säja B när han så tydligt sagt A.

    Med risk för att bli beskylld för att intressera mig för saker som givetvis inte är så nära som Östersjön. Vår Medelhavsgranne Egypten tycks tyvärr vara tilbaka på ruta 1 i det som benämnts Arabiska våren.

    Jag såg själv militären som en temporärt stabiliserande faktor, men dessvärre är det nu tydligt läge för att generalerna fortsatt vill ha denna stabiliserande roll. Att skapa demokrati utan en plantskola med många år på nacken är tydligen svårt.

  7. gruelse skriver:

    Utrat 06:26,
    Försvarsbudgeten var 40,4 miljarder kronor år 2009. Din fråga är befogad. Tyvärr kan jag inte ge ett uttömmande svar. Omställningen till det nya insatsförsvaret, nedrustningen av det gamla försvaret, underhåll av materiel, lönekostnader, inköp, rekrytering etc. kostar nog en hel del.

    Svaret borde istället finnas hos de ”Nya moderaterna”, eftersom stats-, finans-, försvars- och utrikesministern, som alla bär denna partifärg, på något sätt påverkar utformningen av vårt insatsförsvar och nedrustningen av vårt tidigare försvar. (Nedrustningen, som har pågått under de senaste två decennierna, är även de andra riksdagspartierna utom Sverigedemokraterna ansvariga för. Det får man inte heller glömma.)

    Försvaret har kostat någon/några procent av BNP under Kalla kriget och efter murens fall. Skillnaden är att då hade vi ett respektingivande försvar som var fast förankrat hos svenskarna, främst via värnplikten, samt övat i krishantering med och integrerat i det civila samhället. Vi kunde mobilisera i storleksordningen 800000 man i det dåtida försvaret.

    Nu är det tänkt att vi ska få en organisation på 50000 man inklusive 22000 hemvärnsmän, vars främsta syfte är att kunna sättas in litet varstans i världen, företrädesvis under befäl av Nato. Vi ska uppenbarligen i egenskap av Natomedlem bli en global militär aktör, för att därmed kunna infria en våt dröm hos vissa globaliseringsförespråkare.

    Med dessa nya uppgifter som våra rörliga stridskrafter ska ha, krävs det kontraktsanställda soldater. Dessa kan man, till skillnad från värnpliktiga, beordra att, med risk för att deras liv offras, gå ut och kriga i allsköns globala konflikter. Därav skrotandet av värnplikten 2010.

    Efter den kraftiga nedrustningen är territorialförsvaret obefintligt. Nedrustningen ter sig som en djävulsk plan. Härmed antas att argumentet för att söka Natomedlemskap, och därigenom få beskydd, bli tyngre?

    Om nu Sverige gick med i Nato, vad händer då med Finland? Och vad händer med hotbilden i Baltikum och Östersjön? Många viktiga frågor som pockar på svar!

    Ursäkta, att jag är tråkig och ånyo tar upp kärnfrågan för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken – skyddet av Sverige.

  8. spanaren skriver:

    President Medvedev har hållit ett anförande i Moskva om de
    ryska motåtgärderna om Västmakterna framhärdar med att hota ryska säkerhetsintressen.

    Vilka dessa är och vad som utgör den ryska intressesfären
    beslutar Kreml oavsett vad Carl Bildt och andra tycker och
    tänker om detta.

    Vad har Sverige att vinna på utrikesministerns pågående
    inblandning i Ukrainas inre angelägenheter och stödet till
    Saakasjvilij i Tblisi?

    Polen kanske drömmer sig tillbaka till polsk/ryska ryska kriget
    och den då dragna gränsen när Lemberg (Lviv) var polskt
    medan Sverige inte haft några intressen där sedan Karl den Tolftes
    och Mazepas dagar – eller….?

    Medvedevs tal kan hämtas i engelsk översättning på en video
    på RIA/Novostis hemsida en.rian.ru

    Bloggen Cornupia har ett intressant inlägg idag medan nyheten
    får en liten notis i SvD.

    Utrikesministern är som vanligt upptagen med viktigare saker
    än vårt lands säkerhetspolitiska läge som aldrig avhandlas här -
    VARFÖR??

    http://cornucopia.cornubot.se/2011/11/ryskt-vapenskrammel-och-syrien.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia%3F%29

  9. spanaren skriver:

    Tillåt undertecknad att framhärda med ”russofobiska”
    inlägg som törhända är av intresse för någon.

    Länkar till RIA/Novosti och president Medvedevs
    linjetal i engelsk översättning.

    Är det något som är oklart i vad den ryske presidenten
    har att meddela omvärlden?

    http://www.en.rian.ru/video/20111123/168972967.html

  10. utrat skriver:

    Gruelse: Tack för din förklaring!
    Spanaren: Enligt Gorbatjov så blev han/Ryssland lovad att Nato inte skulle flytta fram sin gräns mot Ryssland i samband med DDR-frågan. Om nu Nato hållit detta löfte kan man då anta att det inte blivit någon eskalering?

  11. spanaren skriver:

    utrat:

    Det får vi aldrig veta enär Ryssland drabbades av den andra
    geopolitiska katastrofen under 1900-talet – Sovjets upplösning.

    Under Jeltsin var Ryssland ej längre en militär stormakt
    med sveket mot Serbien vid USA/NATOs angreppskrig som
    lågvattenmärke.
    USA/NATO/EU framträngde österut ända in i ryska kärnområden
    som Ukraina till dess Putin satte ner foten i Georgien.
    Nu rullar bollen åt andra hållet som kan anas i bif. länk.

    Under Putin har Ryssland återtagit sin ställning som den
    dominerande militärmakten i Europa och upprustningen
    fortsätter i accelererande takt inom alla vapenslag vilket
    noterats i vårt närområde – undantaget vårt ”Dårarnas Paradis”
    för att citera en känd svensk säkerhetspolitisk expert.

    I Ukraina överväger nu tydligen statsledningen huruvida
    landet skall vända sig mot Moskva och den nya Euro-Asiatiska
    Unionen eller Bryssel och EU. Till jul vet vi kanske hur det blir…

    Alltmedan vår utrikesminister fraterniserar en rysk oligark med
    tydligen tveksamma förbindelser i Donetsk…..

    http://www.kyivpost.com/news/nation/detail/117526/

  12. utrat skriver:

    Spanaren
    När man är i Ukraina är det påtagligt hur Dnepr också politiskt delar landet. Oavsett ledare från öst(som nu) eller väst(flätan tidigare) ska man nog först stabilisera landet och inte alltför snabbt binda upp sig för endera sidan. En mycket svår diplomatisk balansgång. Man märker också att attraktionskraften för EU avtagit.

  13. spanaren skriver:

    utrat,

    Tack för intressant svar med observationer på plats.

    Spanaren har vid många tillfällen påpekat att 1054 års
    gräns i stort ligger kvar än idag – är det inte så?

    Skall inte trötta en av utvecklingen i vårt närområde
    som varit bestämmande för vårt lands säkerhetspolitik
    i sekler med mera skriverier i frågan……

  14. spanaren skriver:

    utrat;

    Tack för intressant svar med observationer på plats.

    Spanaren har vid många tillfällen påpekat att 1054 års
    gräns i stort ligger kvar än idag – är det inte så?

    Borde kanske inte trötta en av utvecklingen i vårt närområde,
    som varit bestämmande för vårt lands säkerhetspolitik
    i sekler, ointresserad läsekrets med mer skriverier i frågan……

    Historien tog ju slut 1989/1991 och den eviga freden
    i vår del av världen tog sin början……

    (Uppdaterad version av inlägget)

  15. spanaren skriver:

    Alla läsare av denna blogg som är skeptiska mot Spanaren
    och föreställer sig att ryssarna igemen önskar leva om inte
    i ”den amerikanska drömmen” så åtminstone bli ”tyskar”
    kanske dagens artikel i SvD kan bli en orsak till eftertanke….

    http://www.svd.se/kultur/understrecket/imperiedrom-ger-luft-at-rysk-nykonservatism_6660726.svd

  16. utrat skriver:

    spanaren
    en replik i marginalen. Man kanske inte ska glömma att ukrainaren, främst alltså de som bor öster om Dnepr, ser sig som de riktiga ryssarna. Ryssarna i Ryssland har man t o m öknamn för.
    ”När vi nu så nyligen lämnat en union varför ska vi nu ha så bråttom in i en ny?”
    Möjlig slutsats är kanske att låta Ukraina själva välja sin väg i möjligaste mån. Bildt tillhör väl dom som energiskt arbetar för att inlämma landet in i ”vår” sfär men vad jag förstår så innebär detta också att Ryssland vill säkerställa ”sin” sfär. Och för oss innebär detta då att vi går in i ett farligare läge samtidigt som vi genom försvarsbesluten inte inser och agerar efterdetta. Det är nå´t som inte stämmer.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 356 andra följare

%d bloggers like this: