Georgien och Egypten

STOCKHOLM: Så är jag då hemma i huvudstaden igen efter dagar av diskussioner i Bryssel och Abu Dhabi.

Och jag kom så gott som omedelbart till möte med en grupp georgiska politiker som befinner sig här för diskussioner om landets europeiska samarbete och integration.

Jag gratulerade till uppgörelsen med Ryssland om de gränskontroller som nu bereder vägen för Rysslands medlemskap i världshandelsorganisationen WTO. Georgien spelade en konstruktiv roll när det gällde att nå fram till den överenskommelsen.

Och vi noterade att det inom kort kommer att vara möjligt att inleda förhandlingarna mellan Georgien och EU om ett s k fördjupat frihandelsavtal. Förhandlingar om ett associeringsavtal pågår ju redan.

Från georgisk sida var man påtagligt nöjd med resolutionen nyligen från Europaparlamentet som ju bl a tydligt talar om Sydossetien och Abchazien i termer av ockuperade områden.

Men det viktigaste är att Georgien bibehåller den demokratiska reformkursen inte minst inför de förestående valen. Jag underströk vikten av att man beaktar de rekommendationer som kan komma från Europarådets s k Venedig-kommissiomn och från ODHIR.

Den demokratiska kvaliteten kommer att bli av mycket stor betydelse för landets europeiska väg.

När jag anlände till Sverige lämnade Fredrik Reinfeldt för först ett kort besök i Bulgarien under dagen och sedan middag i Bryssel med kommissionspresidenten Barroso.

I dessa dagar är det viktigt att ha örat vid rälsen, och att vara närvarande i den europeiska dialogen.

Sverige har viktiga intressen att bevaka.

Och andra har rest åt andra håll.

Utrikesrådet för politiska frågor Björn Lyrvall är i Storbritannien för diskussioner om Bosniens framtid. Och kabinettsekreterare Frank Belfrage är på väg till Azerbaijan.

När jag skriver detta ser jag hur stora mängder människor åter samlas på Tahrir-torget i centrala Kairo som en fortsättning på de protester som vi ju sett sedan i lördags kväll, och som hitintills kan ha krävt upp till 30 dödsoffer.

Utvecklingen är starkt oroande, och visar ånyo farorna med en situation där det inte finns en klar och tydlig tidtabell och ordning för den demokratiska övergången.

Jag minns hur vi diskuterade farorna med en utveckling som denna när jag var i Kairo i början av året alldeles efter den s k revolution som genomförts då.

Allvaret för läget illustreras inte minst av beskedet i kväll att den egyptiska regeringen nu avgått.

Ansvaret för situationen ligger i det styrande militärrådets händer.

Det är det som fick förtroendet att ha ansvaret för landets demokratiska övergång, och det är självfallet det som nu också kontrollerar de olika säkerhetskrafterna i landet.

Och det är det som nu har ett ansvar för att situationen inte förvärras ytterligare, och för att tilltron till Egyptens demokratiska övergång kan återupprättas.