Tänka djupare om Europa

LONDON: Timmarna här sedan jag anlände från Milano har varit fyllda med samtal, och de avslutades med en informell middag med utrikesminister Hague och mina kollegor från bl a Polen och Nederländerna inför den cyberkonferens som mer formellt börjar i morgon.

Men dagen har dels ägnats Afghanistan – där vi tycker och tänker påtagligt parallellt mellan Stockholm och London, men där utmaningarna är betydande – och dels utvecklingen inom EU – där vi bägge har anledning att nu tänka både djupare och längre.

I den senare frågan satt jag ner ett tag också med Lord Owen. Vi har ju ett rätt djupt gemensamt förflutet på Balkan, och åtskillig tid ägnades åt den saken, men han är även i övrigt en skarp tänkare med synpunkter också i detta avseende.

Att nu bilda någon grupp av oss ”utanförstående” inom EU – till skillnad från de 17 länderna inom Euro-samarbetet – tror jag dock knappast på.

I dagsläget har vi förvisso anledning att hålla kontakt, men strategiskt har vi ett än starkare intresse av kontakterna och samhörigheten med Euro-länderna, och det av två huvudsakliga skäl.

Det första är att vi självfallet vill och har ett mycket starkt intresse av att de lyckas att hävda euron som en stark och trovärdig valuta. Även om vi nu inte är med är det någonting som mycket påtagligt ligger i vårt intresse och också gynnar oss.

Det andra är det gemensamma intresset att inte bara värna utan också fördjupa den inre marknad som är den europeiska integrationens själva kärna, och dessutom grunden för vår framtida globala konkurrenskraft.

Det kan aldrig ske vare sig i en 10- eller i en 17-konstellation, utan måste ske i EU-kretsen i dess helhet med tillägg för de länder utanför det formella EU som är en del i denna gemensamma marknad.

Och kring dessa frågor fortsatte jag att resonera någon timma på 10 Downing Street med såväl premiärministers stab som kort med premiärminister Cameron.

De samtalen kommer vi att ha all anledning att fortsätta – men i än högre utsträckning att föra dem med andra avgörande huvudstäder.

Men dagen har också ägnats andra frågor.

I Paris röstades om Palestinas möjliga medlemskap i UNESCO.

Den omröstningen tror jag dessvärre kommer att skada såväl UNESCO som Palestina.

Och det var en situation som jag har ett intryck av att också Palestina snubblade in i utan att ha tänkt igenom saken ordentligt.

Sverige röstade nej eftersom vi är av uppfattningen att detta var ett beslut vid fel tidpunkt. Utan att stärka Palestinas sak – där vi ju tillhör de starkaste och tydligaste rösterna – kommer det att försvaga UNESCO och dess viktiga arbete.

Olyckligt var självfallet att EU inte kunde ena sig om en linje, vilket vi alldeles självklart hade föredragit.

På kvällen var det så middag med utrikesminister Hague som inledning på cyberkonferensen.

Och det blev ett meningsutbyte som väl visade på en del av de utmaningar vi står inför på detta allt viktigare område.

I morgon drar konferensen med i allt över 700 deltagare i gång.

Jag kommer – och det tror jag alla vid det här laget förväntar sig av Sverige – att tala främst om friheten på Internet.