Historia och nutid i Stefansdomen

VID MEDELHAVET: I Centraleuropa handlar denna lördag till mycket stor del om den högtidliga begravningsmässan i Stefansdomen i Wien av Otto von Habsburg – son till Donau-monarkiens siste kejsare men i sig en betydande europeisk politisk gestalt under de senaste decennierna.

Sista gången jag träffade Otto von Habsburg var vid det här laget några år sedan.

Han kom till riksdagens högtidiga öppnande i Stockholm i samband med att en av hans döttrar ju blivit vald till ledamot av Sveriges Riksdag.

Och som vanligt hade vi ett spännande samtal om både historiska och mer aktuella utmaningar i det europeiska samarbetet.

Som mångårig medlem av Europaparlamentet var Otto von Habsburg också centralt placerad i den aktuella politiska debatten.

Begravningsceremonin i Wien är fylld med symbolik från det svunna men en gång så stolta imperiet, och kanske kan det ses som den slutgiltiga försoningen mellan det moderna Österrike och habsburgsväldet i alla dess dimensioner.

Ottos far och imperiets sista kejsare ligger ju begravd på den portugisiska ön Madeira. Och under många och långa decennier var familjen Habsburg förbjuden att sätta sin fot på den österrikiska statens mark. Otto von Habsburg valdes in i Europaparlamentet från angränsande Bayern.

Han var en energisk förkämpe för Europas enande inte bara i den ursprungliga västliga versionen, utan naturligt så också i den vidare centraleuropeiska och östliga.

Hans symboliska roll när det gällde att montera ner järnridån mellan Österrike och Ungern har många i dessa dagar erinrat om.

I Stefansdomen förs nu Centraleuropas olika traditioner samman i en mässa med framträdande katolska, judiska och muslimska officianter för att understryka det gamla imperiets tradition av pluralism och mångfald.

Mustafa Ceric från Sarajevo – överhuvud för Bosniens muslimer – tillhör intressant nog officianterna i den mäktiga katolska katedralen.

Han var en imponerande man.

Avslutningsfrasen i minnesorden i The Economist kan finnas skäl att återge:

He died a happy man, right about almost everything, if usually too early.

Och så var det faktiskt.