Uthållighet i Berlin

BERLIN: Exakt hur många utrikesministrar som finns i Berlin just nu vet jag inte, men när vi ställde upp för gruppbild framför Brandenburger Tor var det i alla fall ett försvarligt antal.

Alla som är med i Libyen, alla som är med i Afghanistan och alla som är med i Nato – numera är detta en globalt brett förankrad församling.

Med de olika rätt bestämda krav på vad en vapenvila måste innebära som ställdes upp i Doha i går och i Berlin i dag är det nog realisatiskt att räkna med att de militära Libyen-operationerna kommer att pågå ett tag framåt – om det inte plötsligt blir en kollaps eller en kupp i Tripoli.

Och det kan vi knappast veta.

Så vår politik måste nu inriktas på att mer långsiktigt successivt öka trycket på Khaddafi och de som av ett eller annat skäl fortfarande strider på hans sida. Det måste vara kristallklart att tiden för dem sakta men säkert håller på att rinna ut – först då kan det komma att gå påtagligt snabbare.

I media talas åtskilligt om att Nato borde göra mera. Inte minst hörs från Benghazi röster som alldeles uppenbart vill dra Nato-länder djupare in i militära operationer på deras sida.

Men strategin kan aldrig vara bara militär. Det är knappast en blodig slutstrid i Tripoli som är det vi strävar efter, utan en situation där det samlade trycket av de samlade insatserna långt innan dess leder till att en vapenvila på de villkor som angetts kan tvingas fram.

Så just nu är det uthållighet och beslutsamhet som är det viktigaste. Och det demonstrerades med betydande tydlighet under dagen.

Mötet efter lunch i ISAF-kretsen om Afghanistan gav kanske inte så mycket nytt.

Jag redogjorde för vissa av intrycken från min resa förra veckan, och underströk att den samlade politiken nu måste drivas med det krävande, komplicerade men avgörande året 2014 i fokus för vad vi gör.

Och mitt i allt detta blev det självfallet utrymme för åtskilliga informella samtal om det mesta mellan himmel och jord.

Efter trevlig middag med medarbetare på ett av mina favoritställen här går denna dag nu mot sitt slut.

I morgon vidtar det mer formella mötet med Nato:s utrikesministrar, men då är jag av lätt insedda skäl inte med.

Då anländer Rysslands utrikesminister Lavrov för diskussioner med Nato, men då styr jag söderut för att ta mig till en vecka tillsammans med familjen.

Påsk är dock påsk.