God Jul igen!

VID RÖDA HAVET: Det var 1582 som en påve Gregorius beslöt att ändra den intill dess rådande s k justinianska kalendern och gå över till en som ställde till lite mindre av problem.

Och steg för steg har de flesta föjt efter.

För Sverige tog det dock några steg och ett par sekel innan vi fullt ut accepterade nyordningren.

Men i åtskilliga länder förblir det den gamla julianska kalendern som styr de respektive kristna samfundens år och helger. Och i dag är det julafton i de mer ortodoxa delar av den kristna världen som inte riktigt accepterade den omläggning av kalendern som en påve Gregorius en gång fattade beslut om.

I första hand tänker vi nog på länderna i östra Europa med patriarkerna i bl a Moskva och Belgrad. Men vi skall i dessa dagar inte glömma bort de kyrkor som finns i Mellersta Östern och t o m delar av Afrika.

Alldeles speciellt kommer denna jul alldeles säkert att uppmärksammas i Egypten efter det brutala attentatet mot den koptiska kyrkan i Alexandria.

Mycket tyder på att landets ca 2 600 koptiska kyrkor kommer att fyllas också av muslimer som på detta sätt vill visa sin solidaritet och samhörighet med landets historiska kristna minoritet.

Även om Catherine Ashton under sin dag i går och denna dag i regionen har fokus på Gaza och möjligheten av en fredsprocess har vi anledning att uppmärksamma de olika utmaningarna i den vidare regionen.

I Libanon stiger just spänningarna inför det att den internationella utredningen av mordet på f d premiärminister Rafiq Hariri i februari 2005. Kanske kommer slutsatser att redovisas redan nästa vecka, och risken för nya spänningar i det sköra landet är mycket påtaglig.

På vårt senaste möte med EU:s utrikesministrar talade jag om behovet av en ökad närvaro av EU i landet, och sedan dess har min bulgariske kollega Nickolay Mladenov varit där. Men mer kommer att behövas. Vi kommer att behöva diskutera Libanon när vi möts nästa gång igen.

Situationen just nu i Tunisien uppmärksammas föga i media men kan ses som ett tecken på de spänningar som finns i inte så få av regionens samhällen.

Ungdomars desperation över en stapplande ekonomi och ett slutet samhälle – president Ben Ali har suttit vid makten i mer än två decennier – har lett till oroligheter som nu också lett till ett veritabelt cyberkrig mellan Facebook- och Twitter-generation å den ena sidan och en repressiv regim å den andra.

Jag ser uppgifter om att inget annat arabiskt land har arresterat så många journalister sedan 2000 som just Tunisien. Just nu är det i alla fall uppenbart att man lägger hårda restriktioner på delar av Internet.

Dessa är Europas grannländer och deras utveckling har direkt betydelse också för oss.

Näst Ryssland är Egypten med sina mer än 80 miljoner invånare det största av länderna i den Europeiska Unionens mer omedelbara grannskap. Men medan Rysslands befolkning minskar med ca 700 000 personer om året växer den i Nil-landet med ca 1,6 miljoner människor varje år.

Och en alldeles avgörande uppgift i stora delar av denna region är att åstadkomma en utveckling av ekonomi och av samhällen där alla dessa känner tilltro till sina möjligheter för framtiden. Annars är risken betydande att en växande frustration leder till spänningar som i sin tur kan leda vidare med omfattande följder.

Säkert är det delar av detta vi i dag ser i Tunisien. Och kanske finns det delar av detta i det vi sett också på gatorna i Alexandria och Kairo under den senaste veckan.

Moderniseringen av dessa samhällen och ekonomier – den successiva liberaliseringen – är av avgörande betydelse för stabilitet och utveckling under kommande år.

Och det berör självfallet också oss.

Kanske upplevs det tydligare av länderna vid Medelhavet, men är i dagens värld inte mindre realitet för oss kring Östersjön.

Så vi önskar – också med detta i tankarna – en God Jul inte bara till de kristet troende i Moskva och Belgrad, utan också till dem i Damaskus, Kairo, Alexandria och Addis Abeba.