Snart ISAF och Nato

TALLINN: En lite gråmulen morgon här vid den Finska Vikens södra strand.

Innan de mer formella Nato- och ISAF-mötena inleds här under eftermiddagen – med fokus på Afghanistan – finns det åtskilligt som kommer att bli föremål för mer informella diskussioner.

Gårdagens överenskommelse i olika frågor mellan Ukraina och Ryssland kommer säkert att tillhöra det som kommenteras flitigt.

President Yanukovich är i mycket stort behov av den reduktion av gaspriset som nu utlovas för att kunna uppfylla sina åtaganden till IMF och därmed få tillgång till ytterligare hjälp därifrån. Kortsiktigt hjälper denna uppgörelse, även om den i ett mer strukturellt perspektiv självfallet är tveksam.

Alldeles säkert kommer den avsevärda förlängningen av den ryska Svarta Havs-flottans basering i Sevastopol att generera betydande inrikespolitisk turbulens i Ukraina.

Till de få som inte kommer hit hör den brittiske utrikesministern Miliband eftersom han alldeles säkert är engagerad i förberedelserna för den andra av de tre TV-debatterna mellan de tre partiledarna.

Den första vanns tydligen klart av den liberale partiledaren Clegg, och den brittiska valrörelsen fick därmed plötsligt en helt ny dynamik.

I kväll kommer det att handla om utrikes- och säkerhetspolitik, och i de frågorna finns det tydliga skiljelinjer mellan de tre partierna.

Inställningen till det europeiska samarbetet liksom till frågan om en ny generation brittiska kärnvapenubåtar kommer säkert att dominera debatten.

Själv hinner jag inte se den direkt i kväll – programmet här i Tallinn är kompakt – men hoppas kunna göra det lite senare.

I upptakten till viktiga möten i Washington under helgen noterar jag att IMF publicerat en mer positiv bedömning av den globala ekonomiska återhämtningen – och noterar i siffrorna åter att Sverige tillhör de länder som klarat hanteringen av krisen allra bäst.