Till Kabul igen

När moderatstämman här i Västerås nu är över sätter jag mig per omgående i rörelse i riktning mot den afghanska huvudstaden Kabul. Och sent i kväll lokal tid borde jag kunna vara framme.

Det blir mitt tredje besök i landet på mindre än ett år – och mitt andra inom loppet av ungefär en månad.

För det finns det självfallet skäl.

Det internationella engagemanget i Afghanistan – FN, EU, Nato m fl – är utomordentligt viktigt. Den framtida stabiliteten i området mellan Central- och Sydasien berör på ett eller annat sätt oss alla.

På sina håll i debatten framställs det vi gör där som nästan enbart en militär operation. Jag ser helsidor i tidningarna som mest räknar upp olika typer av pansarfordon.

Jag tillhör som bekant de som anser säkerhetsdelen av det internationella engagemanget i landet som mycket viktig. Och det är bra att Sverige är ett av det 40-tal länder som deltar i denna.

Men utmaningen i landet är långt större än så – och just nu är det de politiska faktorerna som är alldeles avgörande för framtiden.

Sakta håller det på att växa fram ett resultat av främst presidentvalet den 20 augusti, och i mitten av den kommande månaden kommer vi sannolikt att ha det i sin helhet.

Utan att förhäva oss alltför mycket – för det finns det ingen anledning – kan vi konstatera att det gick att hålla vallokalerna öppna i den absoluta huvuddelen av landet. Det var viktigt.

Nu gäller det att se till att det valresultat som växer fram ses som någorlunda legitimt i Afghanistan självt och det därmed kan lägga en grund för politisk stabilitet under i alla fall det kommande året.

Här är inte platsen att gå in på de olika utmaningar som ligger i detta enkla konstaterande – det räcker med att notera att de är betydande.

När jag kommer till Kabul sent i kväll lokal tid inleds intensiva överläggningar centrerade kring inte minst detta.

Jag kommer att träffa de som har ansvar för att nu ställa samman och värdera valets olika delar – liksom de ledande nationella politikerna och de ledande internationella representanterna.

En viktig uppgift blir också att fortsätta de diskussioner om förstärkta europeiska politiska, ekonomiska och andra civila insatser som kommer att stå i centrum när 30 utrikesministrar träffas i Stockholm på fredag och lördag.

Där kommer Javier Solana att kunna rapportera direkt från sina samtal i Mellersta Östern under de kommande dagarna, och jag kommer att kunna redovisa bedömningar direkt från den politiska dragkampens Afghanistan.

Det är så vi är med och formar den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken.