Inför de kommande månadernas olika utmaningar finns det ju anledning att notera att detta ju också blir en period av viktiga val i Europas olika delar.
Närmast oss – om än beklagligtvis utanför EU – ligger Norge som går till stortingsval om mindre än en månad – den 14 september.
Det tyngsta av de kommande valen är utan tvekan det tyska förbundsdagsvalet den 27 september. Och det kommer att föregås av tre delstatsval redan den 30 sugusti som kanske ger mer om hur vindarna blåser än de eviga opinionsmätningarna.
Skall man tro dem går det just nu bra inte minst för förbundskanslern Angela Merkel och hennes CDU/CSU, medan socialdemokratiska SPD hitintills verkar att ha påtagligt svårt att hävda sig.
Men valrörelsen är lång.
Samma dag är det också parlamentsval i Portugal. Inte heller här tyder opinionsundersökningarna än så länge på att det kommer att blåsa några vänstervindar.
Valet i Tjeckiska Republiken den 10 oktober har ju sitt speciella intresse mot bakgrund av att oppositionen välte regeringen över ända mitt under ordförandeskapet i EU, och jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att väljarnas uppskattning av den manövern kommer att vara begränsad.
Viktigt blir alldeles självklart resultatet av den förnyade folkomröstningen i Irland om Lissabon-fördraget den 2 oktober.
Just nu tyder opinionsmätningarna på att det kommer att bli ett ja-resultat, men det finns all anledning att ta det med en betydande nypa salt. Valdagen är dert verkliga avgörandet.
Mycket i EU under hösten kommer att bli avhängigt av ratifikationen av Lissabon-fördraget. Förhoppningen är ju att toppmötet i slutet av oktober under svensk ledning skall kunna fatta de avgörande besluten om att börja förverkliga det nya fördraget.
Vid den tidpunkten borde det också finnas en regering i Berlin som reflekterar det nya valresultatet.
Men överraskningar ingår i demokratins värld, och vi går med all säkerhet mot en spännande europeisk höst.
Alla Dessa Dagar 
Håller med om att det är en del på tapeten som förtjänar ett extra ögonkast.
Är helt fascinerad över hur du orkar hålla det tempo du ändå gör.
Kors och tvärs i Europa och världen. Dag efter dag ibland.
Även om jag inte är moderat så kan jag inte låta bli att beundra det jobb du gör.
Tänk om man på nåt sätt kunde förena det bästa från de bägge blocken? Vilket bra parti det skulle bli ;-)
Man kan följa de tyska opinionsundersökningarna här:
http://abehnisch.com/btw09.html
Gerhard Schröder kastar fortfarande sin skugga över SPD. Han är en av Tysklands minst uppskattade offentliga personer och ses som urtypen för en korrumperad maktmissbrukande narcissit. Och detta får hela SPD att framstå som partiet för mygel och maktmissbruk.
En annan glädjande följd av ett spännande Europa blir förhoppningsvis att tyngdpunkten på kommentarer (inte minst här) rimligen borde inriktas på det som berör Sverige mest – vårt ”nära utland” – och inte svämma ut i betraktelser om div fjärran långtbortistan vilket är av noll betydelse, varken politiskt, kulturellt eller ekonomiskt för oss!
Tänker närmast på Burma,Filippinerna och Nordkorea vars utveckling(?) globalt sett kunde vara intressant, men totalt betydelselöst för Sverige!
Det som ÄR av betydelse för Sverige är den Irländska (påtvingade) nya folkomröstningen.
Med Lissabonfördraget har vi i princip fått ett Europas förenta stater med makten centraliserad till det lobby-styrda Bryssel.
Jag tycker det är konstigt att det bara är Irland som folkomröstar om en så gigantisk fråga.
”Tänker närmast på Burma,Filippinerna och Nordkorea vars utveckling(?) globalt sett kunde vara intressant, men totalt betydelselöst för Sverige!”
Dagens mest egoistiska tänkande! Grattis!
Vad som händer i Burma/Myanmar berör biståndsdelen där den Moderatledda regeringen har en fokuserad bistånd bland annat dit.
Filippinerna blir kanske åter intresserad av att investera i en svensk jas-plan (i stället) i framtiden. Vem vet.
En smäll i Nordkorea kan ha förskräckliga effekter på jorden. Fast du kanske är en utomjording och bor i planeten Mars.
Tur för Sverige att du inte är kvalificerad till en utrikeministers post.
mrmhalland01
Det är inte bara Irland som folkomröstar. Alla länder i EU har röstat om det nya fördraget. Antingen har man folkomröstat eller så har man röstat i parlamentet.
Varje land bestämmer själv hur man löser den frågan.
Jag är tacksam och glad att de olika länderna i Europa försöker samarbeta . Jag är så gammal att jag kommer ihåg när vi hade ett stort värlskrig i våran världsdel.
geneve2,
Samarbete är alltid av godo !
Jag tycker bara att det vore smakligt att fråga folket om de vill ha en central Europeisk ”regering”.
Glöm inte att ett av löftena vid Sveriges inträde var just att detta inte skulle bli fallet.
F.ö. tror jag bara det är Irland som folkomröstat om detta.
Rätta mig gärna om jag har fel.
Såväl Spanien som Luxembourg har faktiskt haft folkomröstningar om Lissabon-fördraget – i bägge fallen med klara ja-majoriteter.
Tack för den infon. Det visste inte Wikipedia :-)
Irland har fått så mycke hjälp av EU i många år. Nu känns det som om Irland sätter käppar i hjulet för EU:s fortsatta arbete.Detta känner jag mig irriterad över.
Det finns en mycket tänkvärd världskarta enl BNP vilken, trots att den är några år gammal, kan hjälpa till med Låntbortistanentusiasternas världsbild. Får se om länken fungerar – http://www.fyrstad.se/ –
Den stora ön mellan Europa och USA är inte Grönland utan England!
Bo W
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang om BNP och Långtbortistan.
Du var alltså en av de som blundade och lät det ske, i Rwanda, Darfur. Låter det ske i Somalia och Burma, för att de bor i Långtbortistan och inte är högproduktiva?
Jag skall meddela dig Bo W, att demokrati och mänskliga rättigheter angår oss alla, överallt. Att du lever i så trång världsbild att du bara ser din närmsta omgivning, är bara att beklaga.
Du har levt nästan ett helt liv i en trång korridor. Försök att lyfta blicken, innan du passerar ”målsnöret” och kika ut genom ett av de fönster som förhoppningsvis finns i din korridor. Kanske du hinner få en glimt av vad du missat i livet.
Det är märkligt att EU ska ha den beslutsordningen att om genomgripande förändringar görs i stil med Lissabondfördaget så ska en enda stat, i detta fall Irland via ett nej i en folkomröstningen, förhindra ett genomförande.
Än märkligare blir det med tanke opå att övervikten för nej-sidan var ytterst liten oc dessutom byggde på en rad missuppfattningar.
EU borde i fall som detta besluta om att det räcker ed en kvalificerad majoritet i EU-parlamentet med sevvanligt rätt till påverkan via utskott, remisser och synpunkter från olika länder.
Det är en parlamentarisk demokrati.
perfo,
Om jag inte misstar mig igen är det en av punkterna i Lissabon-fördraget, just att det ska vara kvlificerad majoritet i stället.
Hopi-doll,
Min världsbild var alltför länge influerad av sossarnas Palmedoktrin att Sverige i princip kunde lösa alla världens problem bara de låg tillräckligt långt bort från Sverige.Helst borde ju länderna vara sådana att vi inte hade andra förbindelser med dem än årligen ökande insättningar på diktatorernas schweiziska bankkonton, dessa finansierade av SIDA.
Konstaterar bara med viss tillfredsställelse att en gradvis tillnyktring sker, och, som en illustration till vad som sker i t.ex. Somalia, rekommenderar jag en kväll med en film som av någon anledning inte ofta visas i Sverige – ”Blackhawk down!”
Iofs. – jag ”blundade och lät det ske” – vad var alternativet – ökat stöd (hur?) till FN?
Resultatet visas även i ovannämnda film – en partsinlaga men kanske med otäckt mycket verklighetsinnehåll belagt från många håll i världen där FNs (o)verksamhet för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter inte längre kan döljas!
Bo W
Jag har sett Blackhawk down och, alldeles nyligen, Hotel Rwanda. I fallet Rwanda handlar det om ett mesigt uppträdande från EU/USA/FN.
I Somalia fanns resurserna, men de drogs hem av hemmaopinionen efter en enskild händelse som utspelades på bästa sändningstid i TV. (Blackhawk)
I Darfur gjorde vi direkt nytta.
I Afghanistan mal vi på, en bit i sänder. Där gäller att bygga förtroende mellan väst och lokalbefolkningen.
Vi skall aldrig ge upp. I Burma måste vi hålla regimen under konstant psykiskt tryck, tills den bryter ihop.
Har full förståelse för känslorna ovan, invänder egentligen bara mot användandet av ”vi”!
Med ”vi” avses implicit ett inkluderande av mig själv, och vad en svensk pensionär anser om förtryckarregimen i Burma (eller iofs. div. islamistiska företeelser) är kanske varken av något större intresse eller betydelse?
Vi har nu en högertrend i hela Europa, ibland efter dessa borgerliga regeringars förtjänst men ibland också därför att vänstern totalt misslyckats med sin arbetsmarknads-välfärds-och ekonomiska politik.
Vi såg denna utveckling i EU-valet där vänstern totalt minskade rejält även om man råknar in de gröna i denna grupp.
Även om oppositionen i åtskilliga EU-länder, inte minst vårt, bedriver sin oppositionspolitik genom att lägga all skuld på regeringarna så kommer väljarna sannolikt ge sitt stöd åt de regimer som för en ansvarsfull politik i ansträngt läge, vilket inte bara näringslivet utan även löntagarna förefaller ha förståelse för.
Att våra storföretag, privata som statliga, dock inte kommunala ställer krav på sänkta löner och sämre arbesvillkor i övrigt menar jag är unikt.
Det var Metalls ordförande som gick ut med budskapet att lönesänkningar upp till 20 procent var nödvändiga och det har även andra fack varit med på.
Visst kan man med fög kritisera arbetsrättslagstiftningen, men detta är i nuläget mer verkningsfullt.
Vi står själva inför ett vak där en samlad allians dels kan peka på vad man gjort, dels också vad man vill göra nästkommande mandatperiod.
Det kommer med nödvändighet bli kompromisser, men det hör politiken till.
Det krävs inte heller några särskilda kunskaper för att redan nu konstatera, att det Mona lovade, ett samlat vänsteraltrnativ, inte blir av.
Vi kan nu också följa vad regeringer gör inom ramen för det svenska ordförandeskapetD.
et, vill jag påstå, är bättre än vad andra regeringar klarat av och detta redan en bit in på denna period.
Det internationella erkännandet är också omfattande och det gäller främst Carl, vars kunskaper och intellektuella kapacitet rankas bland de främsta.
Merkel-Medvedev.
http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5h4OqkkTtm1ngWgoZdYb4V0lB0vUw
Det är märkligt att mötet mellan dessa båda makthavare i fredags har uppmärksammats så lite i svensk press. Visst är det utmanande att mötet skedde samma vecka som det svenska EU-ordförandeskapet gjorde två skarpa uttalanden riktade mot Ryssland. Ett av uttalandena gällde Putins besök i Abchazien, där han utlovade ännu fler ryska trupper till utbrytarrepubliken. Utmanande var också att mötet skedde i Sochi bara ett ‘stenkast’ från gränsen till Georgien/Abchazien.
Visseligen betonades att mötet var strikt ‘kommersiellt’ och inte politiskt, men hur går det att undvika politiken när två makthavare i två så stora länder träffas? Kör Angela Merkel med någon form av dubbel agenda, en EU- och en Rysslandsagenda?
Ett av ämnena var Nord Stream projektet, dvs gasledningen genom Östersjön. Hur kan Merkel driva denna fråga som innebär beroende av ryska gasleveranser i en osäker framtid? Så länge Ryssland inte är en demokrati är det förkastligt att göra sig beroende av dem för energileveranser. Merkel och Tyskland borde beakta det stora motstånd mot ryskt beroende som de f.d. sovjetländerna, nu medlemmar i EU, hyser.
Att utgå från en världskarta baserad på BNP… Det är så otroligt korkat att man knappt orkar kommentera det. Där vi kan göra en insats, där vi kan verka – där ska vi också vara.
Det är såpass korkat att Sveriges Exportråd använde det som skrivbordsunderlägg för några år sedan.
Det är ETT ANNAT sätt att se på världen – för kommersiella sammanhang kanske det mest relevanta.
Men lever man i den illusionen att Sverige är det rikaste landet i världen kan man ju sätta sig över sådana futtigheter som ekonomiska realiteter!
[…] Spännande europeisk höst « Alla Dessa Dagar […]