Det är en betydande framgång att vi nu på seneftermiddagen fått konferensen i Genève att godkänna det slutdokument som är ett resultat inte minst av EU:s mycket bestämda förhandling.
Vi har framgångsrikt drivit frågor om bl a yttrandefrihetens betydelse som grund för demokrati och i kampen mot rasism, vikten av att värna de människor som utsätts för flera former av diskriminering, det civila samhällets, inkl MR-försvarares roll och romernas situation.
Slutdokumentet innehåller dessutom en för oss central påminnelse om vikten av att aldrig glömma Förintelsen.
Europeiska Unionen har spelat en pådrivande och konstruktiv roll för att få till stånd ett dokument som fokuserar på genomförandet av de åtaganden stater gjort när det gäller kampen mot rasism, och förhindra ett resultat som skulle undergräva de mänskliga rättigheterna.
Det är mycket viktigt att slutdokumentet inte heller innehåller några referenser till smädelse av religioner, som EU inte anser hör hemma i ett dokument om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Samma sak gäller referenser till situationen i Mellanöstern, inklusive Israel, eftersom sådana hänvisningar hade varit ensidiga i ett dokument av global räckvidd. Också här har vi genom EU haft en bestämd linje.
Sedan Tjeckien valt att lämna konferensen talar Sverige, som inkommande ordförande, för unionen i konferensens debatter och företräder också EU i återstående förhandlingar.
Alla Dessa Dagar 
Skall vi tolka detta som att EU – trots ordförandelandets fadäs – lyckats att inte bara agera enat utan även med konststycket att samla FN till ett substantiellt ställningstagande?
Är EU [äntligen]på väg att bli en aktör att räkna med i dessa smmanhang?
Det svenska ordförandeskapet kan i så fall bli riktigt spännande.
/Karl N Ström
– Samma sak gäller referenser till situationen i Mellanöstern, inklusive Israel, eftersom sådana hänvisningar hade varit ensidiga i ett dokument av global räckvidd.
Men om dokumentet skulle varit globalt då borde man kanske haft med en liten referens till Armenien, Ruanda etc också … och inte bara Förintelsen?
Återigen har ni lyckats bevisa er dubbelmoral. Att ha en konferens om rasism utan att kritisera Israels rasistiska politik är ju bara för mycket. Att tåga ut när någon säger vad alla borde sagt för länge sedan är bara för lågt.
En snabb framgång? För vadå?
Well done, Carl.
Jag tror inte på att ta ställning för eller emot någondera parten i mellanöstern. Detta var ett mycket smart drag av EU.
”Slutdokumentet innehåller dessutom en för oss central påminnelse om vikten av att aldrig glömma Förintelsen.”
Vilken av dem?
Det är beklagligt att Irans president är den ende som öppet anklagar Israel för rasism. Att lämna salen var barnsligt och omoget. Hade man gjort det om något annat land talat? Hela händelsen visar att världen blundar för ett sk demokratiskt lands brott mot mänskliga rättigheter. Krampaktigt blundar man. Att organisationer för mänskliga rättigheter godkänner detta beror med all sannolikhet på att man vill rädda själva konferensen från att upphöra. Detta forum är viktigt liksom krigsbrottsdomstolarna. En dag kommer det att låta annorlunda på denna konferens. Den dag man släppt sina rädslor och öppet vågar kritisera Israel för dess brott sedan staten bildades. Det kommer att ske när all information om hur man systematiskt drivit iväg palestinierna genom att demolera hus och hela byar, hur man mördat och trakasserat dem till dags dato. Ibland undrar jag varför man inte blev vän med dem när man hade chansen 1948? Man kunde ha bjudit in dem att deltaga i statsbyggandet. Men man trodde väl att det skulle vara lätt att utplåna några fattiga fåraherdar. Men det blev det inte.
Att i detta läge ytterligare betona det alla redan vet, rasism och terrorism, skapar bara nya låsningar.
florimond 77 mycket bra skrivet, ingen vill höra sanningen.
Mvh.
nolies
Alla har redan hört sanningen, från alla håll och ur alla vinklar. Vi har vänt på den, vridit den både rät och avig.
Frågan är överfylld med sanningar och nu finns det inget mer att göra, än att bägge parterna inser och tar sitt ansvar. De kan inte längre lämpa över ansvaret på världssamfundet, utan måste inse att de själva är de enda som kan lösa problemet genom att sitta vid samma bord, tala ”samma språk” och uttrycka samma vilja till fredlig samvaro.