Utvecklat försvar

I nästa vecka lägger regeringen fram sitt förslag till inriktning av försvaret, och det är ju en fråga som varit föremål för åtskillig ibland tämligen osorterad debatt under det senaste året.

I förhållande till försvarsberedningens förslag för ett tag sedan innehåller regeringens proposition nu ett antal förändringar vars säkerhetspolitiska betydelse bör vara uppenbar.

Det viktigaste är att det samlade luftförsvaret under kommande decennier kommer att vara starkare än vad beredningens skrivningar skulle ha lett till. Ett starkt luftförsvar av det nordiska området är, enligt min mening, av avgörande betydelse när vi blickar framåt.

Detta sker dels genom att Gripen-systemet inte dras ned på det sätt som förutsatts och dels genom att vi faktiskt bibehåller ett luftvärn också med de luftvärnsrobotbataljoner vi i dag har.

Och dessa system kommer självfallet att utvecklas i framtiden.

Gripen kommer att behöva mer avancerade robotar för att kunna möta avancerade hot. Och förr eller senare måste en växling ske till en mer utvecklad version i olika avseenden – då kan självfallet också antalet flygplan påverkas. Men detta ligger en bra bit in i framtiden.

Om Norge kan fullfölja sina planer och Finland på sikt kan bibehålla ett flygvapen av ungefär nuvarande numerär innebär detta att det i vårt nordeuropeiska område kommer att finnas ca 200 avancerade stridsflygplan för luftförsvar och andra insatser.

Det är en respektabel förmåga. Och även om det handlar om olika länder tror jag att vi längre fram kommer att kunna se den förmågan i ett mer samlat perspektiv.

Till detta kommer så de förändringar i markstridskrafterna som nu diskuteras i media. Till de mer eller mindre omedelbart insatsberedda åtta bataljonerna kommer nu att läggas ytterligare fyra reservbataljoner med mycket påtagligt lägre beredskap.

Detta kan sägas vara en återgång till tankar om en viss s k återtagningsförmåga som finns för ett decennium sedan eller så. Vid en försämring av det säkerhetspolitiska läget finns en möjlighet att långt snabbare än vad som annars skulle ha varit fallet påtagligt öka försvarsförmågan.

Och tillkomsten av denna förmåga kan ju ses som ett uttryck för att vi inte längre vågar utesluta att vi under kommande år hamnar i en sådan situation. I detta ligger alls ingen alarmism i dagsläget – men en ökad försiktighet inför framtiden.

I ett sådant läge tror jag också att det kommer vara nödvändigt att öka de samlade anslagen till försvaret. Reservbataljonerna gör att vi då betydligt snabbare kan få effekt av sådana nödvändiga ökade satsningar.

Självfallet finns det sådant jag hade önskat också skulle inrymmas.

T ex kommer bättre fartyg för närvaro och övervakning i bl a Östersjön förr eller senare att krävas – kanske kunde man bygga vidare på de större fartyg Kustbevakningen nu bygger nere i Rumänien. Till den frågan kommer det säkert att finnas anledning att återkomma.

Men just nu är det värt att notera hur en i vissa avseende utvecklad säkerhetspolitisk bedömning lett till betydelsefulla justeringar i inriktningen av vårt framtida försvar.