Dessa rader nedtecknas på det flygplan som nu för oss från Turkmenistans huvudstad Ashkabad till Moskva efter en dag som började i Kabul och i huvudsak har tillbringats i Mazar-e-Sharif.
Norr om Hindu Kush möter man ett annat Afghanistan.
De höga bergen möter de centralasiatiska slätterna strax söder om Mazar-e-Shariff. Och det är inte långt till floden Amu-Darja och gränsen till de centralasiatiska länderna.
Detta är historiskt laddade områden.
Bara någon mil från där i dag svenska och finska soldater deltar Camp Northern Light hade Alexander den Store och hans armé sin bas under tre år för ca 2.300 år sedan. Ruinerna av staden Balkh avslöjar en av den dåtida världens verkliga metropoler.
Och det är inte konstigt.
Här bands Kina och Europa samman längs Sidenvägen, och här är Centralasiens möjligheter att tränga ner mot Sydasien och dagens Indien. En karavan med dromedarer längs vägen från flygplatsen påminde om svunna tider.
Staden är uppbyggd kring den vackra och imponerande Blå Moskén som med sina ca 800 år på nacken av många ses som den fjärde viktigaste helgedomen inom islam – i viss konkurrens med moskéen i Najaf i södra Irak.
Jag besöke moskén innan fredagsbönen tillsammans med provinsens Balkhs guvernör Atta.
Och vi togs emot av den högste ansvarige för moskén som på lite knagglig svenska insisterade på att jag var moderatledare. Det hade han sett på TV – och då var det så.
Nej, jag förklarade för honom att tiderna hade förändrats. Och var mer intresserad av hans, och frågade historia.
Jo, han hade skadats under striderna mot den sovjetiska ockupationsmakten på 1980-talet, och fått läkarvård i Sverige. Under några år hade han bott i Haninge. Men hans uppgift i livet var här vid moskén i Mazar-e-Sharif.
Annars blev det mest diskussioner ute på Camp Northern Light i stadens utkanter. Det var nyttigt att få en bättre bild av de insatser som den svensk-finska insatsen inom ramen för ISAF utför här.
Sedan följde vi med en av det svenska flygvapnets underhållstransporter som via Adana i Turkiet hade tagit sig hit. Men vi skulle bara till Ashkabad där vi bytte flygplan för att komma till Moskva.
Dromedarerna nere vid flygplatsen påminde om forna tiders sidenväg i dessa regioner.
Men när jag uppe i luften lyssnade på flygtrafikledningen från Kabul eller Ashkabad var bilden i grunden densamma.
Singapore Airlines på väg från Europa till Singapore. Jet Airways på väg från New York till New Delhi. Och en svensk Hercules i nattmörkret över öknen.
Alla Dessa Dagar 
Carl, otroligt vad du får uppleva på dina resor, ditt jobb!!!.
Afganistan och Kabul med omnejd betyder något speciellt för mig. En god vän och arbetskamrat och f.d. flygare i franska flygvapnet ställde upp för att vi med hyrt flygplan hämta min dotter som var i Kabul hos en religiös mission och hade inga möjligheter att ta sig hem till Sverige. Som tur var lyckades jag med UD, Leif Leifbrandt ordna en flygbiljett som via Teheran med kurir kom till Kabul. Min dotter kunde så flyga ut endast ett par dagar innan Sovjet intog Kabul. Vi får hoppas att en varaktig fred kan skapas till slut i Afganistan som levt under krig i mer än 30 år, och du och de svenska och finska soldaterna får det stöd som behövs i detta svåra uppdrag.
Kan bara hålla med lombryssel.
Helt otroligt med en utrikesminister som med sina egna ord låter oss andra – såväl sympasitörer som meningsmotståndare – få en inblick i de utrikespolitiska göromålen, naturen och det sociala livet i främmande länder. En utrikesminister som dessutom tar del av vad vi andra skriver på denna blogg och då och då går i direkt svaromål.
Något liknande finns mig veterligen inte någon annan stans och det gör mig varm inombords att uppleva förmånen att få del av denna enastående och unika kommunikation medborgare och förtroendevalda emellan.
Tack Carl Bildt!
M v h
V
Vi kan inte kräva att vår utriksminister ska hinna vara med överallt. Han verkar inte ligga på latsidan. Vilken arbetsgivare fordrar detta.? Ibland fundera man hur folk tänker. Gläds heller åt att Sverige ligger i framkanten när det gäller utrikespolitiken. Är det månne svårt att någon gång passera blockgränsen.
Läser denna blogg varje dag. Det är jättespännande att få höra om Carl Bildts resor och det fina arbete han gör för Sverige. Det är som att läsa en bok nya kapitel varje dag.
Politiska ledare kan inte ftaa insiktfulla beslut utan att känna till berördaländer,regioner och världsledare utan att ha besökt dem,skaffat sig kännedom om skilda konföikter och huir de ska kunna lösas.
Dit hör förstås även kontakt med dessa länders ledare,men även med folk på gräsrotsnivå.
I Afghanistan t ex svenska soldater och deras befäl samt hjur de samverkar med andra.
Som flera av de ovanstående talarna vill jag också berömma din blog, Carl. Jag tycker att den är intressant och utbildande och jag uppskattar mycket att du håller oss informerade och uppdaterade. Hur du sedan hinner med allt, det förstår jag inte riktigt… Men ett stort tack för att du gör!
Delar gärna ut beröm för din blogg och din vilja att dela med dig av dina upplevelser. Tack!
Sen inser jag att du inte kan vara med överallt-tex i Afrika, som är vår största biståndsmottagare. Men kanske är detta inte nog. Uppmärksamhet och stöd kan ges på många sätt. Nu har vi många Afrikaner i Sverige, något man kunde dra nytta av i biståndsgivandet kanske.