Vad ledde dessa möten till?

STOCKHOLM: Så vad ledde då gårdagens stormöte i Vita Huset till?

När de europeiska ledarna beslöt åka över var det ju för att förhindra att en ensam Zelenskyj av Trump tvingades till olika orimliga eftergifter.

Mötet i Alaska var en katastrof, men nu gällde det att förhindra att det blev ännu värre. Därav den unikt starka europeiska uppställningen i går.

I denna mening var mötet lyckat. Situationen försämrades inte ytterligare. Det var viktigt.

Om så mycket uppnåddes i övrigt är dock mer tveksamt.

Såväl Merz som Macron sade alldeles korrekt att utan en vapenvila skulle det vara svårt att gå vidare, men efter sin kapitulation för Putin i denna fråga ville Trump inte riktigt lyssna på det örat.

Han tycks ha intalats att det är bättre med en permanent fred än en tillfällig vapenvila. Problemet är bara att den där permanenta freden är utomordentligt svår att uppnå och knappast kommer att vara möjlig inom överskådlig tid, medan en vapenvila skulle det göra det möjligt att steg för steg arbeta i den riktningen.

Bara ett exempel på att visa skillnaden.

Med en vapenvila behöver man inte omedelbart ta ställning till den formella situationen för olika territorier. Man konstaterar att det är som det är, accepterar detta, men kan ha olika tolkningar för framtiden.

Skall man ha en permanent uppgörelse måste dock dessa frågor klaras ut, och det torde i det korta perspektivet helt enkelt lite vara möjligt. Och det är ju inte heller nödvändigt för att få ett slut på kriget.

Om det kommer att vara möjligt att vrida tillbaka Trumps inställning på denna punkt återstår att se. I går såg det inte alldeles ljust ut på den punkten.

Trump tycks nu i stället satsa på ett direkt möte mellan Putin och Zelenskyj följt av ett möte mellan dem där också han är med.

Sannolikheten för ett sådant i närtid skall nog inte överdrivas, och man kan dessutom fråga sig om det utan djupa föregående förhandlingar på lägre nivå skulle kunna åstadkomma så mycket.

Trump tycks tro att bara de två träffas kommer de att kommens överens. Det är, försiktigt uttryckt, en naiv inställning. Det är inte några missuppfattningar som lett till detta krig.

Om s k säkerhetsgarantier talades det också åtskilligt, och det återstår att se hur detta materialiseras i mer konkreta diskussioner längre fram. Positivt var väl en viss amerikansk öppning för att på ett eller annat sätt medverka i några sådana, men den som lever får se hur det blir med den saken.

I Moskva visste jublet efter mötet i Alaska knappast någon gräns, men möjligen finns det nu en viss besvikelse över att Trump i går inte pressade Zelenskyj till eftergifter om Donetsk-regionen och annat. Att han avvisade de europeiska propåerna om vapenvila har dock noterats med tillfredsställelse.

Men facit av dessa två möten i Alaska och Washington är nog dessvärre att ett slut på striderna är mer avlägset.