VID ADRIATISKA HAVET: I dagens utgåva av DN finns en debattartikel med en del tämligen osorterade men kritiska synpunkter på mitt förslag till en reformerad svensk underrättelsetjänst.
Jag skall återkomma mer till ärendet senare, men här är i alla fall min korta kommentar som också finns digitalt hos DN:
Så gott som alla underrättelseorganisationer i de delar av världen vi känner går nu genom mer eller mindre omfattande förändringar. Bakgrunden ligger inte bara i en värld som är betydligt mer utmanande, utan också i en rasande snabb teknisk omvandling med helt nya både hot och möjligheter.
För svensk del ser jag ett mycket entydigt behov av såväl en förstärkt militär underrättelsetjänst direkt under ÖB som en civil sådan som separat myndighet med framför allt en inriktning mot den bredare hotbild som blivit allt tyngre. I ett kommande steg ser jag också behovet av en mer utpräglad nationell säkerhetstjänst i intim samverkan med underrättelsetjänsten.
Bägge dessa kommer självklart att bygga på den betydande kompetens vi har genom olika inhämtande resurser, främst men inte enbart Försvarets Radioanstalt. Hos FRA ligger en avgörande del av den militära förvarning som ju är ett kärnuppdrag för den samlade underrättelsetjänsten. Dessa resurser påverkas inte av mina förslag.
Förändring är en nödvändighet om vi inte skall hamna in bakvatten i förhållande till både hot och utveckling. Cyberfrågorna är en viktig del av detta, och här sker ju redan nu en betydande förändring genom att en viktig del av cyberförsvaret läggs under FRA. Men utöver detta krävs det ett mycket betydande tekniklyft i underrättelsesystemet i dess helhet.
För mig handlar det om att bygga ett underrättelsesamhälle med tydlig bredd. I dag ligger underrättelseuppdraget på fem olika enheter. Den nya utrikes underrättelsetjänsten tillkommer, men bör också få ett ansvar för en samlad nationell bedömning. Viktigt är dock att alla röster kommer fram – det hade möjligen gjort att den uppenbara missbedömningen inför den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina 2022 kunde ha undvikits. I pluralismen ligger en styrka.
Jag tror t ex att FOI borde få en tyngre roll. Och det behövs bättre kontaktytor med näringsliv och akademi. Vi möter utmaningar på långt större bredd än bara den militära hotbilden.
Alla frågor har inte lösts av min utredning. Jag tror t ex det finns skäl att titta närmare på hur nya rymdresurser skall kunna utnyttjas bäst av underrättelsesystemets olika delar. Här skulle jag också gärna se gemensamma nordiska satsningar.
Men på samma sätt som gårdagens försvarsmakt knappast kan möta morgondagens hot tror jag inte att gårdagens underrättelsetjänst är vad Sverige behöver i framtiden. En alldeles entydig slutsats av den utveckling vi sett, och vad vi kan frukta ligger framför oss, är att vi måste bli bättre än vad vi är. Betydligt bättre.
Johan Wiktorins synpunkter förefaller i flera delar bygga på missuppfattningar. Och vissa delar av dessa lämpar sig illa för en offentlig diskussion. Jag kan dock försäkra honom att jag avlagt flera besök hos den ukrainska underrättelsetjänsten.
Alla Dessa Dagar 