TABIANO CASTELLO: Det har gått tre veckor sedan Donald Trump åter steg in i Vita Huset, och redan ser världen annorlunda ut.
Vad som händer internt i USA är allvarligt nog.
Med stor svart penna undertecknar president Trump en lavin av s k exekutiva beslut, allt medan Elon Musks små stormtrupper försöker att bryta sig in i den amerikanska statsapparatens olika styrsystem.
En del är smått – sugrör av papper skall nu ersättas med sugrör av plast – medan annat är betydligt större.
Jag oroas speciellt över konsekvenserna av de utrensningar som nu sker eller aviseras i säkerhets- och underrättelseorgan som inte bara är viktiga för USA:s säkerhet, utan som faktiskt också har påtaglig global betydelse.
Försöket att avveckla huvuddelen av biståndsorganet USAID:s verksamhet kommer tveklöst att få betydelse för USA:s s k mjuka makt i olika delar av världen.
USA är världens största bidragsgivare till humanitär hjälp runt om i världen, men har därtill varit mycket viktig när det gäller att stödja media och organisationer med demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter på sitt program. Hur det blir med det förra återstår att se, men det senare riskerar med den politik som såväl Vita Huset som Elon Musk proklamerar sannolikt att upphöra helt.
Jublet i Kreml är uppenbart.
På det utrikespolitiska området i övrigt har utrikesminister Rubio försökt att dansa kring frågan om vad USA vill med Panama. några dramatiska nya tullar har det inte blivit just denna vecka och ingenting nytt verkar ha sagts om Grönland. Den föregående veckans skräll var tveklöst den om Gaza.
Här deklarerade Trump, med en uppenbart förvånad premiärminister Netanyahu vid sin sida, att USA efter kriget skulle ”ta över” Gaza, flytta deras två miljoner invånare till något annat land, och sedan bygga om allt till en ny Riviera vid Medelhavet. Talet om att sedan palestinier skulle få flytta tillbaka saknade än mindre trovärdighet än allt annat.
Reaktionerna lät inte vänta på sig.
Saudiarabien var omedelbart ute med ett skarpt formulerat uttalande, från Jordanien hördes ren förfäran och Egypten kallar nu Arabförbundet till extra toppmöte.
Men den extrema högern i Israel jublade. Att rensa Gaza från palestinier är för dem en dröm, och att få USA:s president att förkunna detta som politik är väl närmast en skänk från ovan.
Landets hökaktige försvarsminister var omedelbart ute och ville att man skulle flytta alla från Gaza till Norge eller Irland, men i grunden är han nog beredd att låta dem finns var som helst i världen utom just i Palestina.
Och Netanyahu sade att detta var den första riktigt bra idé om Gaza han hade hört, därmed också bekräftande att tanken på Gaza som en del av en palestinsk stat som lever i fred med Israel inte alls tilltalar honom. Om han sedan ser Trumps plötsliga idé som realistisk är en annan sak – det viktiga är att den tar bort möjligheten av en tvåstatslösning från den amerikanska officiella politiska agendan.
Det är ingen liten sak.
Vad kommer detta att innebära framöver? Uppgifter säger att Trumps första utrikes resa även denna gång skall gå till Saudiarabien, och det kommer iså fall att bli en påtagligt intressant tillställning.
Hur det går med fortsättningen av den pågående vapenvilan är väl efter detta också uppe i luften.
Frigivningen av gisslan och palestinska fångar fortsätter som överenskommet, och i morgon skulle förhandlingar om den mer komplicerade andra fasen av vapenvilan inledas. Men efter Trumps plötsliga utspel ter sig ju perspektivet framöver helt annorlunda ut, och det påverkar alldeles säkert möjligheterna att gå över till en andra fas.
Ett direkt återupptagande av striderna från israelisk sida kan säkert vara frestande, inte minst eftersom de senaste veckorna visat att Hamas fortfarande är en kraft att räkna med i Gaza, men huruvida Trump skulle acceptera detta är en öppen fråga.
Han säger ju att han är en man som vill ha fred.
Nästa vecka blir viktig också därför att nu den amerikanska nya administrationen dyker upp i Europa, och då rimligen måste ha någonting någorlunda sammanhängande att säga.
Vicepresident JD Vance dyker först upp i Paris i morgon på president Macrons stora och viktiga AI Action Summit, och därefter i München på den årliga säkerhetskonferensen med början på fredag. Dit kommer också utrikesminister Rubio och en serie av senatorer och ledamöter av representanthuset.
Från vår europeiska utgångspunkt är självfallet frågan om vad Trump skall göra med Rysslands krig alldeles avgörande och den fråga som oundvikligen kommer att hänga i luften i München.
Av allt att döma har frågan när detta skrivs inte varit föremål för mer detaljerade överväganden med presidenten själv. Hans utsände medarbetare Kellog har tydligen förberett optioner för presidenten, och lagt ner viss möda på att dementera uppgifter om att det i München kommer att presenteras någon konkret politik i frågan, men längre än så förefaller det ännu inte att ha gått.
Uppgifter om ett telefonsamtal under det senaste dygnet mellan Trump och Putin är ännu tämligen osäkra. Fokus i ett sådant samtal ligger sannolikt på möjligheten att få till stånd ett möte mellan de två herrarna, men innan ett sådant kommer till stånd krävs det ju att en mer robust amerikansk politik formeras, och då allra helst i samtal främst med Ukraina men också EU.
Men om det blir så vet vi självfallet inte. Varje ny presskonferens med president Trump innehåller möjligheten av en helt ny politik.
München blir, lindrigt uttryckt, intressant. Jag tar tåget dit redan på torsdagen för möten centrerade kring cyberfrågor av olika slag. Det kommer att vara fullt i salen när vicepresidenten JD Vance tar ordet på lördag.
I dag är det val i Kosovo, och det saknar inte alldeles intresse. Kommer premiärminister Albin Kurti att kunna bibehålla den absoluta majoriteten i parlamentet, eller kommer han att tvingas till förhandlingar om någon typ av koalition?
Situationen på Balkan är inte stabil. Medan det tidigare talats om risker för att Ryssland försöker att destabilisera, är det väl nu snarast risker som ligger i den amerikanska politiken som vi tvingas ha i fokus.
Premiärminister Kurtis relationer till såväl EU som USA har blivit allt mer ansträngda när han vägrar att respektera tidigare överenskommelser om en sanarbetsorganisation för de kommuner i Kosovo som domineras av den kvarvarande serbiska minoriteten. Hans politik har i stället utmärkts av att sätta denna under successivt allt hårdare tryck.
Nu inleds ett nytt skede med ny EU-representant för dialogen mellan Serbien och Kosovo och en ny administration i USA med ledande personer som under den tidigare perioden var påtagligt lyhörda för Belgrad och som därtill lekte runt med påtagligt farliga föreställningar om att man skulle kunna rita om kartan mellan länderna.
Toppmötet om AI i Paris med början i morgon riskerar att komma i skymundan av all annan dramatik. Men även här blir det viktig att höra hur administrationen Trump formulerar sin ansats. En global dialog kring olika säkerhetsaspekter på dem galopperande utvecklingen av AI borde vara en prioritet även för dem, men den som lever får se hur det blir med det.
En mycket laddad vecka ligger framför oss.
Alla Dessa Dagar 