TABIANO CASTELLO: I morgon tar så Donald Trump över det amerikanska presidentämbetet igen, och parentesen Joe Biden lämnar scenen.
Vad historien kommer att säga om Bidens fyra år vet vi självfallet inte. På det inrikespolitiska planet accelererade han förvisso satsningar på infrastruktur, gav kraftfullt stöd till den gröna omställningen och såg den amerikanska ekonomin accelerera, men fälldes till slut av verkningarna av de prisökningar som han i alla fall delvis hade ett ansvar för.
Utrikespolitiskt stod han förvisso upp mot det ryska anfallskriget, men samtidigt kom det amerikanska stödet ofta efter betydande tvekan. Att de mest kraftfulla sanktionerna mot den ryska energisektorn och den s k skuggflottan kom bara en vecka eller så innan hans avgång illustrerar dessvärre detta.
Relationen till Kina började mycket konfrontatoriskt, men har sedan förbytts i ett konstruktivt försök att hantera en relation som ju per definition innehåller åtskilligt av konkurrens och t o m konfrontation.
Uttåget ur Afghanistan var knappast ärofullt, även om det skall sägas att vad han gjorde var att fullfölja det tämligen så skamliga avtal som Trump hade ingått med talibanerna. Att detta sedan ledde till en snabbare kollaps än väntat är en annan sak.
Mellersta Östern fanns knappast på hans mer aktiva agenda innan Hamas-attacken den 7 oktober 2023 ändrade på allt, och det var förvisso ett misstag. Det borde ha varit uppenbart att situationen höll på att bli allt värre.
I hanteringen sedan dess fokuserade han på att undvika ett regionalt större krig, vilket i allt väsentligt lyckades, men några steg mot att verkligen ta itu med de grundläggande konflikterna togs knappast, och till slut blev nog den israeliska politikens påverkan på den amerikanska större än tvärt om.
Nu tar Donald Trump över igen.
Om hans installationstal i morgon blir lika förskräckligt som när han tog över första gången återstår att se, men det är nog lika bra att förbereda sig på det. Och vi kommer säkert att få se en störtskur av starkt kontroversiella beslut redan under de första dagarna av den nya administrationen. Tullar, massiva utvisningar och mer därtill.
Och till detta kommer det med all säkerhet att finnas anledning att återkomma.
Efter lite inledande problem har nu den s k Fas 1-vapenvilan trätt i kraft i Gaza. Under de kommande 42 dygnen skall 33 av återstående 98 gisslan frisläppas, närmare två tusentals palestinska fångar likaså – det finns ca 13.000 i de israeliska fängelserna – de israeliska trupperna lämna de tättbefolkade delarna av Gaza och tillträdet för den humanitära hjälpen tydligt förbättras.
Det blir dygn med utmaningar.
Från israelisk sida vill man självfallet utnyttja berättelser från de gisslan som kommer ut, och vill samtidigt så långt möjligt förhindra glädjescener när palestinska fångar återvänder till sina familjer. Informationskriget kommer att fortsätta.
Nu kommer palestinier att kunna återvända till de till stora delar förstörda norra delar av Gaza som Israel har försökt att hålla dem borta från.
Kommer Hamas att kunna återuppstå här? Amerikanska utrikesministern Blinken sade härom dagen att Hamas redan rekryterat nästan lika många nya soldater som man förlorat, de gör nu om icke exploderade israeliska bomber till nya vapen, och kommer med all säkerhet att försöka att hantera ordningen i området.
Fas 1 är bara ett första steg, och avgörande blir den andra fas som skall inledas om 42 dagar och sedan vara i sex veckor och som skall innehålla bl a ett fullständigt israeliskt tillbakadragande från Gaza och ett frisläppande av alla återstående gisslan.
Kring hur detta skall ske förefaller mycket lite vara klart, och förutsättningarna för att förhandlingarna om detta skall leda till ett snabbt och smidigt resultat är så gott som obefintliga.
Det mesta tyder på att Netanyahu fått en försäkran från Trump att han har full frihet att efter de 42 dygnen återuppta kriget om inte dessa förhandlingar skulle få ett resultat som han har möjlighet att förankra också i de extrema kvarvarande delarna av sin regering.
Och då kommer frågan att bli hur mycket tryck administrationen Trump är beredd att sätta på Israel för att förhindra att stridshandlingarna återupptas. Att Hamas knappast har något intresse av att så sker är sannolikt. Deras fokus är sannolikt på att konsolidera sin ställning så att de har en roll i det fortsatta styret av Gaza.
I ett tidigare skede av detta Gaza-krig talades mycket om vad som händer ”dagen efter” och vikten av en ”politisk horisont” när det gällde att lösa den grundläggande frågan. Men när förhandlingar om vapenvila dragit ut månad efter månad har detta sjunkit undan allt mer.
I ett anförande den 15 januari där han försökte summera sina ansträngningar återvände dock utrikesminister Blinken till dessa frågor, och var betydligt tydligare om framför allt kraven på Israel än vad jag sett tidigare.
Utan en fungerande tvåststslösning kommer fred i området helt enkelt inte att vara möjlig.
Att premiärminister Netanyahu är mot detta är ingen hemlighet. Han har egentligen ingen vision för någon fred som inkluderar palestinierna, och därmed de facto ingen vision av någon fred för Israel heller.
Har han ett fokus är det väl på ett regimskifte i Iran, men även om ett doesn’t skulle utfalla väl finns det ingenting som säger att det skulle lösa ut den palestinska frågan.
Men var står administrationen Trump? Man har utsett en ambassadör till Israel som står de extrema israeliska kretsarna och bosättarna mycket nära och som blankt avvisar en tvåstatslösning.
Samtidigt kommer man alldeles tydligt att satsa på ett närmande till Saudiarabien, men efter detta krig har de saudisk villkoren när det gäller att lösa den palestinska frågan blivit påtagligt mycket tydligare.
Här kommer Trump att få välja väg – och kanske då redan i samband med försöken att rädda den sköra vapenvilan i Gaza efter de 42 dygn av hopp som nu inletts.
Själv tar jag i morgon tåget härifrån över och genom Alperna för att ta mig till det sedvanliga s k världsekonomiska mötet i Davos tillsammans med ca 3.000 andra.
Det kommer självfallet att ske så gott som helt och hållet i skuggan av Trump. Han själv skall göra ett framträdande via länk på onsdagen, och vad han säger kommer nog att så gott som helt dominera samtalen.
Men jag skall göra mitt bästa för att hålla fokus på annat under dygnen i Davos. Ukraina och EU-frågor kommer att blandas med AI och kvantteknologi.
Vädret ser ut att bli snöslask – ligger det någon global symbolik i detta?
Alla Dessa Dagar 